Jenny Ågren är inte imponerad av Smith & Thells låtskrivarhantverk i Sannex All inclusive och har full förståelse över att de kallar sig Hans och greta istället för att stoltsera med sina riktiga namn.

Jag och Markus Larsson är mer charter-vurmande i veckans avsnitt av Schlagerkoll som finns ute nu, där poddar finns.

Herr Larsson längtar dessutom efter veckans programledare Per Andersson.

Och givetvis på den här fabulösa länken där du kan lyssna direkt på Aftonbladet.

Det blev ett konstigt år för The Mamas, som vann Melodifestivalen förra året och sen ställdes hela året i princip in. Vi pratade lite om det tidigare i veckan.

Jag träffade Tess Merkel tidigare i veckan för att prata om hur det känns att satsa solo för första gången efter över 20 år i Alcazar.

Efter att ha sett artisternas första rep blir jag tvungen att kasta om lite i min tippning. Jag tycker att Lovad, Efraim Leo och Clara Klingenström gjorde starkare intryck på mig efter repet jämfört med uppspelningen. Tess Merkel kändes tyvärr svagare och även Sannex blev jag lite osäker på för att det blev lite för mycket på låtsas-känsla, som att de inte själva helt trodde på att vad de sjunger är det roligaste i hela världen, och så måste man känna när man gör den typ av låt de tävlar med.

Jag blev även lite orolig över Eric Saades nummer. Låten är otrolig, kanske årets absolut bästa. Men numret är mörkt och väldigt mycket musikvideo, där tv-tittarna kan tappa kontakten med honom. Det behöver de ordna upp till på lördag.

The Mamas lär ta en finalplats och jag tror ändå att Eric Saade också gör det. Men det är faktiskt inte helt säkert längre.

När det gäller Andra chansen tror jag fortfarande att Sannex borde knipa en av de platserna. Jag kan inte bli av med låten ur huvudet. Och sen är frågan vem som tar den andra platsen där. Efter gårdagens rep och med tanke på hur folk brukar rösta så lutar jag nu åt att Efraim Leo kan ta den. Poppojke som sjunger stabilt med ett snyggt nummer brukar kunna funka i de här sammanhangen.

Tävla gärna mot mig i Schlager Manager. Gratis för alla plusmedlemmar och kostar 1 krona för övriga och då får man dessutom Aftonbladet Plus en månad på köpet. Ni kan sätta upp egna ligor, tävla mot vänner och familj och om vem som är bäst i Sverige. Och som bonus också i min egen liga och vinna rätt schysta priser. Tävla här.

Det är som att 27 andra låtar är helt utraderade. Jag blir tokiiiiig. Det är ju all inclusive.

Efraim Leo har coola skor på sig. Med det här målade, bara på varje skos vänstersida. Jag vill ha ett par likadana.

Jag gillar när man har den typen av detaljer. Och andra detaljer som kanske inte kommer synas lika tydligt i tv-rutan, men som ändå kommer innebära en speciell känsla för Efraim och dansarna på scenen är smyckena. De har ringar, armband och en av dansarna även örhängen.

Och enligt vad jag förstått är det diamanter och guld som har lånats in värt över 400 000 kronor. Här gäller det att hålla hårt i smyckena så de inte får fötter i logen.

Det videoklipp vi får se är den sista genomsjungningen från dagens repetitioner och Eric Saade som dansar i en stickad tröja på scenen är rejält svettig i klippet.

På lördag ska han ju bara göra låten en gång, då behöver det inte se ut så här. Men svetten rinner verkligen, en kombination av den avancerade koreografin och de varma scenkläderna, gissar jag.

Numret till Eric Saades Every minute genomtänkt i varje detalj. Inklusive ett ”blinka och du missar det”-ögonblick där utanför bild fäster en vajer runt sin midja för att i någon sekund i tv-bilden se ut som att han slungas bakåt över den vita golvplattan.

De flesta kommer nog inte ens hinna tänka på specialeffekten. Men den är där för att höja numret ytterligare. Otroligt snyggt. Lyxigt.

Det här är ett otroligt konstnärligt snyggt och genomtänkt nummer. Eric Saade dansar snyggt och sjunger en suggestivt och effektiv låt med tydlig hook.

Men det här är också en musikvideo. Väldigt mycket det som Sverige fått kritik för i Eurovision, när vi skickat scenframträdanden som känts alltför proffsigt och utan utrymme att sticka iväg med sången, som med Robin Bengtsson, Benjamin Ingrosso och Frans. Hyfsade resultat för samtliga, men betydligt högre poäng från jurygrupperna än folket i samtliga de fallen.

Den här låten är starkare än alla de. Mycket mer spännande tycker jag.

Eric Saade står på en vit kvadratisk golvplatta och gör ett supersnyggt stilrent nummer, där han är ensam på plattan genom i princip hela scenframträdandet.

Husdansaren Kenny Lantz kommer in i slutet, men egentligen bara som en svart skugga som syns på det vita golvet och som rör sig strax utanför synfältet på något sätt.

Först precis i slutet syns Kenny, men helt klädd i svart och med huva så han fortsätter att kännas som en skugga.