En flygel körs in på scenen. Och samtidigt svabbas golvet. Hela golvet är ju led-skärmar så det måste vara perfekt för att allt ska funka och synas bra.

Lena Philipsson ska tydligen öppna med ett nummer vid flygeln. Men nu drar genrepet ut på tiden.

– Det kan nog ta några minuter till, säger Pernilla Isedal som är studioman i år.

12 minuter sent vid starten alltså.

– Godtagbar? Då kan vi ta den igen, säger Lena Philipsson.

Men så blir det inte. SVT nöjer sig med tagningen och nu är det dags att köra igång.

Nu är det snartsnart dags för genrepet att dra igång. Jag sitter i presscentret och följer allt på skärmar medan vår fotograf är inne i Annexet och får plåta från en balkong på sidan typ.

Jag försöker uppdatera er om allt som händer så klart. Precis nu ska Christer Björkman och Lena Philipsson spela in lite tv-fusk, en puff som kommer att sändas 19:30 imorgon som om den vore live. Men som vanligt spelas den in redan ikväll.

– Kan jag få en LP skiva nånstans?

Verkar som att Dannyförlorat en rekvisitadel som han kastar iväg i numret, även om den under repet varit kartongfärgad så man trott att det varit en del av kartingväggarna.

Men där får han den överräckt från någon i teamet.

Han låter lite andfådd i sången i andra genomsjungningen och ska nu hinna köra en tredje gång också.

Alla artister får lika mycket reptid, och det är upp till var och en hur tiden disponeras och hur många gånger man hinner sjunga igenom sitt bidrag.

Han fortsätter att låta andfådd i tredje genomsjungningen, det här är en låt och ett nummer som kräver sin energi. I sändning ska han ju bara göra den en gång och då kan han köra för fullt.

Och där är dagrepet över. Jag kommer givetvis att blogga från kvällens genrep också, det drar igång vid 19-tiden. Om det händer nåt spännande fram tills dess så bloggar jag om det också så klart.

Inför andra genomsjungningen hör vi Danny fråga i micken:

– Så den här är om jag blir sjuk?

– Makeup, tack!

Han skämtar alltså om att han vill få smink så han ser snygg ut i den genomsjungning som bandas och kommer att användas om han skulle bli sjuk nu inför kvällens genomrep.

Det blir enormt tydligt att Dannys nummer aldrig skulle ha gått att genomföra inför publik när man ser en statisk kamera filma av hans framträdande.

Mest ser vi här under repet en kub av kartoner som flyttas runt på scenen.

Ikväll kommer jag kunna se om det känns tydligare i tv-kamerorna, men just nu ser vi bara en fast scenbild.

Det kom ett sms från Nathalie Brydolfs team:

”Lite sent ute på den här, men den virkade nattklubbsklänningen är alltså en pärlbroderad tyll hälsar Ida Lanto. Hon skrattar gott trots allt”.

Det är så jag jobbar. Jag skriver. Skivbolagen läser och rättar mig. Så nu vet jag exempelvis att det är Ida Lanto som gjort den här klänningen. Och att det alltså är tyll. Man får lära sig nya saker varje dag, till och med när man är så gammal som jag är.

Nathalie Brydolf berättade igår efter repet för mig att hon var lite orolig för klänningen. Den är försedd med riktiga pärlor som gör den tyung och svår att gå och röra sig i. Och igår var första gången som hon gick den långa sträcka som hon behöver göra upp och ner från scenen.

Dessutom är det lätt att pärlorna trillar av så igår fick hon kliva försiktigt för att inte halka till på lossnade pärlor på scenen.

Melodifestivalens scentekniker brukar vara duktigt snabbt framme med svabbar mellan såna nummer, annars skulle det vara risk att Danny och hans dansare efteråt skulle halka illa på pärlorna.

Nathalie Brydolf gör sin första genomsjungning. Det här är väldigt fint och stämningsfullt. Hon sätter sången snyggt och startnumret mellan Arvingarna och Danny gör att den sticker ut.

Men frågan är om den sticker ut tillräckligt. Antingen vinner hon på en känslosam ballad mellan två härliga upptempolåtar. Eller så drunknar hon mellan två av startfältets giganter.

Arvingarna pratar igenom numret med SVT:s nummeransvariga Sacha Jean-Baptiste och kör sen låten en andra gång.

De använder scenen med positioner som de inte hade kunnat ta om det funnits publik i arenan, det tycker jag är intressant. Inget superavancerat, men man märker hur de förhåller sig till riktningar och tv-kameror och att de inte behöver sjunga till någon i arenan utan kan rikta allt in i kameran.

Men med det så har de ockås fyllt numret med mängder av klassiska 80-talsschlagerposer och enkla rörelser som kidsen kan dansa med i.

Och Tommy låter fortfarande lite raspig på rösten.