Igår kväll undrade jag vad Lena Philipsson höll på med i sin bossanova-version av Dansa i neon, men den har verkligen växt på mig. När hon dobidoar in i kameran och inte ursäktar sig. Foto: Lotte Fernvall Det är kvällens höjdpunkt för mig.
Här i öppningen skämtade Lena Philipsson på fredagens genrep om pandemin och sa till Christer Björkman: – Du är lika svår att bli av med som pandemin, och då har vi ändå ett vaccin nu. Men du kansek har muterat, vem vet. Foto: Lotte Fernvall Det är struket nu. SVT...
Härligt för Lena att hon kan be om mer applåder när hon känner för det. Foto: Lotte Fernvall Det kan man visserligen ofta som etablerad artisst även med publik på plats… Men jag tycker att det funkar med förinspelade applåder, för att ge lite känsla.
Hon öppnar hela showen med en ny singel. Foto: Lotte Fernvall Jag är lite förvånad över att man inte specialskrivit ett nummer till henne. Det här känns lite tillbakalutat och bekvämt, inte så framåt, på och fokuserat som jag hade väntat mig att Melodifestivalen skulle jobba i år.
Och där verkar både Lena Philipsson och Christer Björkman tappa bort sig i manus. Jag tror till och med att Christer Björkman försöker sig på att teaterviska nåt till Lena, med micken påslagen. Gör inte det ikväll. Ta repliken själv i stället, eller gå vidare. Tips från coachen. Sen följer...
Efter öppningsnumret går Lena Philipsson över i sin prata där hon säger det vi nog alla känner, att vi har längtat efter fest. Sen presenterar hon Christer Björkman som ”schlagergeneralen” och säger att det är han som har bestämt allt som hänt i Melodifestivalen de senaste 20 åren. Här drog...
– Lite tekniskt fix så ska vi alldeles strax köra igång, hörs studiomanne Pernilla Isedal säga och vi får se på skärmen att Lena Philipsson gör sig redo vid en mikrofon. – Alla på plats. Vi kör om fem. Fyra… Så slår det över till en Mello-logga och öppningen trillar...
Oj. Vad hände nu? Lena Philipsson gör en mellanakt där hon sjunger sin klassiker Dansa i neon. SOM BOSSANOVA!?! Jag vet inte vad jag ska tänka. jag vet inte vad jag ska tro. Det är liksom bara dumt. Konstigt. Knäppt. Lena är som alltid härligt fantastisk. Men jag vet inte...