Sen har jag träffat John Lundvik också tillsammans med Michael Rice som tävlar för Storbritannien. För Lundvik har ju skrivit hans låt, ”Bigger”, som John först hade velat ställa upp med i Sverige, faktiskt.

Förutsatt att John tar sig vidare till final (det gör han, jag är inte orolig) så kommer de här två vara motståndare i tävlingen.

Men samtidigt är de vänner. John Lundvik är faktiskt historisk som den första artisten som tävlar i Eurovision och samtidigt också tävlar för ett annat land som låtskrivare.

Herejisses, halva dan har gått och jag har inte skrivit ett enda blogginlägg. Men det är full fart med allt jobb ändå.

I förmiddags träffade jag våra kommentatorer, Edward af Sillén och Charlotte Perrelli.

Edward berättade att Charlotte knappt hade hunnit gå ett kvarter förrän Eurovisionfans fått syn på henne och förvånat frågat om hon verkligen var hon. Charlotte försökte tona ner det och få det att låta som att det inte alls var nån som kände igen henne egentligen.

Nej, det blev inte mycket bloggat från juryrepet ikväll. Jag får ta nya tag i morgon, och bjuder istället på de här härliga bilderna på när Carola ger John Lundvik en lyckospark i rumpan.

Ja, det där med att rapportera och blogga om det sena repet var ju helt kört visar det sig. Vi är redan framme vid Hatari och jag har inte hunnit skriva om något för att uppkopplingen här har strulat så jag inte lyckades ned nånting.

Så vi får nog se det som en förlorad kväll helt enkelt.

Men Hatari lät bra och nu är det Victor Crones tur, ska ändå hålla lite koll på hur det går för honom.

Och det går faktiskt väldigt mycket bättre än på dagrepet. Skönt, för då satt inte sången där den skulle, men nu på det viktiga juryrepet sätter han tonerna mycket snyggare.

Och specialeffekten när han fastnar mitt i en storm ser också ut att funka som det ska. Väldigt effektfullt.

Med det sagt så rapporterar jag bara sporadiskt från resten av repet, om det händer något.

Carola dök också upp på ambassadörens fest. Och fullständigt tog över så som bara en superstjärna som Carola kan göra.

O

ch fick sig en svängom med ambassadören bland anant.

Före det här sena repet har jag hunnit med att vara på svenska ambassadörens residens där John Lundvik och The Mamas uppträdde för en fullsatt publik av ambassadörens gäster.

Nu har det adnra genrepet dragit igång i Tel Aviv. Jag är här och ska se så mycket jag kan, men kanske inte hinner blogga om allt. Men Tamta har verkligen ryckt upp sig. Hon är betydligt bättre än tidgiare idag och det är ju kvällens rep som juryn bedömer.

Dana International gör Just the way you are som mellanakt, men det bryts mitt i och det är uppenbart att hon kommer att mima, för sången hörs medan Dana International står helt still och inte rör på läpparna.

Nu kommer ja ginte rapportera mer från genrepet för vi ska iväg på ett jobb. Men förhoppningsvis är jag tillbaka till kvällens sena rep och kan ge er det allra senaste från den repetition som bedöms av jurygrupperna, för det är ju vad kvällens rep används till. Det börjar 21 svensk tid.

Serhat har gått från Turkiets Leonard Cohen till Eurovisions discofarbror när han tävlar för San marino och det här är ett så knäppt nummer som känns både Village people och Modern talking, men i mycket billiga versioner.

Greklands Katerine Duska har en inte alltigenom angenäm röst tyvärr. Flera av tonerna hon tar skär genom mina öron. Och när numret till Better love dessutom går helt i blekrosa och en av dansarna går runt och bär på ett gigantiskt ägg så vet jag inte riktigt  vad jag ska tänka.

Numret är så överlastat, så det är svårt att hänga med när de viftar med vimplar och det kommer fram en växtvägg och plötslgit har alla gula kläder på sig. Typ.