Portugals nummer är alldeles för mörkt och det som var omöjligt att slita ögonen från i framträdandet i den nationella finalen när Conan Osiris med dansare tog hem segern försvinner helt nu. Nu känns det bara mörkt och konstigt och otydligt.

Estlands Victor Crone sjunger lite svajigt i inledningen idag. De har ju jobbat i flera dagar för att få till en specialeffekt där det ska kännas som att Victor är inne i en storm och nu funkar det äntligen hyfsat i slutet.

Men sången låter inte bra nu. Det är många partier där Victor skulle må bra av att få mer röststöd bakom scenen. Han sjunger betydligt bättre än så här, det har jag hört förut, men kanske spökar nerverna…

Islands Hatari kör fullt ut BDSM-estetik på scenen så klart, inklusive en bur formad som en handgranat på scenen, kedjor på led-skärmarna, läderremmar, koppel och massor av pyro.

Klemens falsetter fungerar betydligt bättre i dag och det är ett nummer som är svårt att ta ögonen ifrån.

Australiens Kate Miller-Heidke sitter fastspänd på en stolpe fyra meter upp i luften och sjunger en låt om förlossningsdepression. Japp, det är sant.

Numret är snyggt iscensatt, där det ser ut som att hon och dansarna svajar över en jordglob.

Låten, med operainslag, hade jag inte gett mycket för men scenshowen är otroligt roande och jag är övertygad om att hon tar sig till final just därför.

Effekten med rymden på led-skärmarna gör att det verkligen känns som att hon flyger på riktigt.

Och nu är det nåt tekniskt fel i arenan igen. Det här repet är ju redan 30 minuter försenat… Men visst, det finns ju en anledning till att man repeterar. Det är för att sändningen ska fungera. Så vi hoppas att det blir så…

Ah, se där. Nu blir det Georgien till slut.

Här har de lyckats med iscensättningen, när Oto Nemzades ser ut att befinna sig i ett fjälllandskap och går på en bro över en fors, allt med hjälp av led-skärmarna på golvet och bakom honom.

Det här är pampigare än jag förväntat mig. När jag hört låten innan har jag i princip blivit tung i själen, men inte nu. Förrän kören kommer in och levererar bredbent bassång så det nästan blir parodiskt.

Och där satt jag sönder min stol inne i presscentret. Jag som ändå gått ner i vikt. Men så är ju hela möblemanget hämtat från nån utdömd skolmatsal eller nåt.

Belgiens Eliot har av outgrundlig anledning släpat med sig två stora trummor upp på scenen. I en elektrolåt.

Det är så dumt så jag vet inte var jag ska ta vägen.

trots att låten är fin borde han utvisas av dumheten och få åka hem utan att passera gå.

Serbiens Nevena Bozovic kan verkligen räknas in i kategorin som i den här tävlingen lite kärleksfullt brukar benämnas ”gapmajor”. Hon sjunger verkligen bra, och hennes låt Kruna är en klassisk Eurovision-ballad, men den sticker ut lite för lite.

Det finns snygga partier i scenshowen som lyfter det, när det uppstår en virvelvind i specialeffekterna så att det i tv-skärmarna ser ut som att hon helt sveps in i en tornado.

Vitryska Zena gör ett jättebra rep. Hon rör sig självklart på scenen tillsammans med två coola dansare som flyger fram avslappnat och snyggt i en scenshow som imponerar mer på mig än många andra.

jag hade räknat bort hennes Like it, men nu skulle jag säga att hon har stor chans att ta sig till final om hon fortsäter så här bra. Hon sjunger snyggt  och har bra attityd.

Zena är dessutom precis 16 år gammal. Väldigt imponerande.

Ungerns Joci Papai har orientaliska inslag i sin Az en apam och bilder av sin pappa på storbild bakom sig, när inte scenen förvandlas till ett sprakande guldfyrverkeri på skärmarna och han får ett guldregn över sig från taket.

Det är vemodigt och lite svårt. Jag blir mer nedstämd än upprymd när jag hör honom. Om han gör sin låt barfota? Jajamensan.