Victor Crone tävlar ju för Estland i Eurovision och hade sin andra repetition idag. Första genomsjungningen var lite svajig, men sen fick han ett litet peptalk från Eurovision-bekantingen Stig Rästa som också varit med och skrivit hans låt och sen kändes han tryggare på scenen.

Jag har hunnit spana in Islands repetition också. Bandet Hatari kör fullt ut BDSM-stil med gummi, läderremmar och nitar. Sången är populär i år, men falsettpartierna låter inte bra. Det kan straffa sig.

Men det jag undrar mest över är varför killen ovanpå den där sfäriska gallerburen viftar med en gigantisk blingad tops. Det är högst oklart. Jag ska undersöka om det blir något svar på det på presskonferensen senare.

Arenan här i Tel Aviv är verkligen jätteliten. Det är egentligen inte en arena, det är en mässhall och det är den minsta jag upplevt Eurovision i.

Precis till höger ligger scenen. Och det är faktiskt allt. Ändå har de inte lyckats sälja ut semifinalerna. Det brukar sällan vara utsålt på semifinalerna, men när arenan är så liten tänkte man att de kanske skulle lyckas…

Jag har hunnit ta mig till presscentret och arenan nu och hinner precis se delar av Australiens repetitioner. De har alltså pallrat upp sångerskan och två dansare på svajande pinnar på scenen och där hänger de under hela repet.

Under sändningarna har de bara 50 sekunder på sig mellan varje artist på scenen så sångerskan Kate Miller-Heidke och hennes dansare surras faktiskt fast på pinnarna bakom scenen och rullas in och ut från scenen högt upp i luften.

Det ser väldigt roligt ut, det lilla jag hinner se. För att de ska få vatten att dricka mellan sina genomsjungningar så står scenteknikerna med långa skaft och sträcker upp vatten och annat till dem.

Bilderna här ovan är från Australiens första repetition, för det tar offantligt lång tid för EBU att lägga upp bilderna från varje repetition som vanligt. De har inte förstått sig på moderniteter som internet och att man kan skicka bilder direkt från kameran.

Israel är medvetna om att säkerheten är något som kommer pratas och debatteras högljutt under Eurovision. I passkontrollen, redan före du kan hämta ditt bagage får man det här kortet från israelisk polis som blandar in årets smördrypande slogan ”Dare to dream” med sitt eget budskap:

”Du kom för att drömma, vi är här för att du ska känna dig trygg”.

Nu bär det av till Tel Aviv äntligen för min del så häng med i bloggen ordentligt från idag så ska jag försöka uppdatera er med allt ni behöver veta från Eurovision.

Redan på Arlanda har jag sprungit på Storbritanniens svensk-kör, Linda Pritchard, Melanie Wehbe och Anna Sahlene, som ju också tävlat solo i Eurovision för Estland.

Och dessutom de här fina pojkarna, ATG:s glittriga schlagerbloggare Stefan Eriksson och Warners Robert Skowronski.

Så nu kan vi köra igång!

Jag är ännu inte på plats i Tel Aviv utan följer repetitionerna på avstånd än så länge.

Men John Lundvik har precis avslutat sitt första rep och EBU har släppt en liten liten glimt på video.

De reaktioner jag har hört från Tel Aviv är positiva, John sjöng väldigt bra och många säger att han definitivt kommer vara med i toppen.

Det någon uttryckte besvikelse om var att kören tydligen inte plötsligt dyker upp i mörkret utan snarare går in på scenen från sidan. Vi får se om det stämmer.

Klockan 04 i morse samlades den svenska delegationen på Arlanda för att resa till Tel Aviv. Nej, jag var faktiskt inte på plats för att vinka av John och gänget, men jag har sett till att få en bild på teamet i alla fall.

Jag passade på att göra en mejlintervju med John också.

Hur många väskor har du med dig och vad väger de?
– Privat har jag en vänska som väger 20 kilo. Men ihop med alla kläder inför våra uppdrag under vistelsen blev det ytterligare två väskor.
Vad är det mest onödiga du har packat?
– Haha, det mest onödiga… det är nog en Aloe vera-kräm som jag köpte billigt och som jag tänkte ”kan vara bra att ha”. Men mest troligt kommer jag nog inte att använda den så den hade kanske lika gärna kunnat stanna hemma.
Och vad skulle du aldrig resa utan?
– Gosedjursgiraffen Benny Lenny som jag fått låna av mina barn. Han åker alltid med!
Imorgon är ditt första rep. Vad ser du mest fram emot inför att ställa dig på Eurovisionscenen för första gången och finns det något du är orolig över?
– Wow, ja det stämmer. Det ska bli så sjukt kul att få ställa sig där och känna in känslan. At jag får stå på den där scenen! Det är faktiskt lätt overkligt men ska ju bli så otroligt kul, pirrigt och jag är väldigt förväntansfull. Det ska också bli kul att se om allt vi repat här hemma stämmer överens med hur det blir i verkligheten där. Jag är inte orolig för något egentligen, för jag vet att jag kommer att vara i så goda händer bland proffsigt folk som kan det här. Jag och min kör på scenen ska verkligen göra allt för att leverera så bra vi kan.

Idag har repetitionerna i Tel Aviv dragit igång. Som vanligt under varje lands första repetition får pressen bara följa framträdandet från skärmar i presscentret.

EBU släpper sen lite stillbilder och en mycket kort videosekvens på Youtube.

John Lundvik reser till Tel Aviv i morgon och har sin första repetition på söndag, idag repar artister från den första semifinalen och först ut är Tamta från Cypern.

Tamtas nummer är skapat av svenska Sasha Jean-Baptiste och innehåller ett klassiskt klädbyte på scenen, när Tamtas dansare sliter av henne toppen.

Skippa alla skjutvapen, sågar och handbojor, lämna också golfbollar och paraplyer hemma, precis som din elskoter och tillhörande hjälm. Det är beskedet från Eurovision till alla fans som ska besöka liveshowerna i arenan i Tel Aviv i maj.

Det känns väl tryggt? För att förtydliga har de gjort den här informativa skylten över vad som är förbjudet att ta med sig in i arenan.