Under tredje genomsjungningen verkar det som att Martin Almgren inte är helt nöjd med sin medhörning.

Under första versen sträcker han sig bakom sig och ser ut att försöka justera volymen på sin mottagare, som är fäst på ryggen.

Det tar ett tag innan han blir nöjd och fortsätter sjunga.

Det ser ut som att scenen inte är helt färdigbyggd här i Malmö. Utanför de rombformade bildskärmspelarna till höger om scenen ser det ut att byggas en hel rad till, med nån form av saftblandare på toppen.

Martin Almgren är väldigt trygg på scenen. Han sjunger bra och tydligt och det här är verkligen en låt gjord för allsång på pubben.

Refrängen klistrar sig fast och jag hade nästan förväntat mig en kör som skulle kliva fram och illustrera stor handklappsrörelse med hela kroppen för att få igång publiken, men det får vi inte.

Det som behövs är att Martin kopplar på charmen, ler in i kameran och övertygar tittarna med ett rejält självförtroende.

Nu visas Martins scenkläder upp på scenen av artistansvariga Pierre. Det är blått, rött och grönt i jordtoner.

Mellan genomsjungningarna är nummeransvariga Mari Ryberger uppe på scenen hos Martin och ger honom instruktioner.

Det var också Mari som såg till att Martin fick på sig sin ackrediterings-badge igen innan han började sjunga för att det ska synas på alla bilder att det här faktiskt är en repetition.

Martin Almgren står mitt på scenen med en romb av ljus bakom sig som ibland lyser till så starkt så den bländar publiken med bakljus.

Glödlamporna i romben ger en vintagekänsla och ljuset vandrar både uppifrån och ned och från sida till sida genom glödlamporna.

Under nanana-partiet tar Martin mikrofonen och går ut på den främre plattformen. Det ger känslan av att han kommer närmare publiken. Det här numret är precis det man förväntar sig av Martin Almgren. Han ska inte studsa runt. Han ska kännas trygg på scenen med sin mikrofon och sin stora röst.

När han kom till hotellet igår hade han sin gitarr med sig, men den ser vi inte på scenen.

Nu är det dags för rep igen. Vi hör Martin Almgren sjunga upp i kulissen samtidigt som scenteknikerna riggar nån form av ljusromb på scenen.

Ryktena har cirkulerat sedan årsskiftet.

Bulgarien påstås ha satt ihop någon form av supergrupp som ska representera landet i Eurovision song contest. Enligt ihärdiga rykten skulle Loreen vara en av artisterna i gruppen.

Bulgarien har ännu inte gått ut med vare sig artist eller låt ännu, men fler och fler personer i Eurovision-sfären har pratat om det som Loreens revansch efter att hon slogs ut i Andra chansen förra året.

Men det här är personer som också tror att Eurovision är det ultimata målet för alla artister. De har dålig koll på den svenska musikvärlden och har uppfattningen att alla artister som en gång varit med i Melodifestivalen alltid kommer ha Eurovision som målbild.

Jag vände mig till källor nära Loreen i slutet av januari och då sa de att det absolut inte stämde. Att Loreen definitivt inte var aktuell för Eurovision.

Men samtidigt går det inte att slå bort de här ihärdiga ryktena. Det finns till exempel en demo till låten som påstås tävla för Eurovision song contest.

Redan i slutet av januari fick jag höra talas om den och att det mycket tydligt framgick på den att Loreen är en av rösterna.

Nu har jag själv fått höra delar av den, en låt som med största sannolikhet kommer heta något i stil med ”Our love beyond the bones”, eller ”Love beyond the wounds”. Och visst låter det misstänkt likt Loreens röst på inspelningen.

När jag nu tagit upp det igen, med personer nära Loreens skivbolag och management visar det sig att det faktiskt har förekommit diskussioner.

– Det har varit prat om det. Men det kommer inte bli av, säger en person med mycket god insyn.

Så ja, hon har varit i diskussioner med Bulgarien, kanske till och med sjungit in en demo. Men nej, enligt mina källor ska hon inte tävla för Bulgarien.

Samtidigt är ju Loreen känd för att vara nyckfull. Inför Melodifestivalen förra året bestämde hon sig inte definitivt förrän sent på kvällen dagen innan presskonferensen. Hon kanske ändrar sig även den här gången.

Jag behövde ta en påse med mig hemifrån för att packa ner saker i och den blir givetvis min lunchpåse också till arenan, eftersom vi i princip sitter fast i ishallen hela dagen på jobb utan möjlighet att ta rast.

Då uppenbarade sig den här skönheten bland alla Hemköps- och Coop-påsar.

Givetvis var det självklart att låta Alyona Lanskaya följa med till Malmö igen. Hon var ju den vitryska artisten som tävlade här i Malmö 2013 och hade så enormt mycket merchandise-mutor med sig att allt inte ens fick plats i påsen.

Jag använder fortfarande hennes mugg som te-kopp på jobbet.

Kalle Moraeus jämför sig själv med Grodan Boll i dagens tidning.

– Jag uppfyller ju inte mallen som programledare alls. Jag ser ut som grodan boll, jag hör inte själv vad jag säger när jag pratar och jag kan inte lära mig nåt utantill, vad sjutton gör jag där, säger han.

och vad gör våra älskade redigerare då?

Letar upp en bild på Grodan Boll så klart. Humor på absolut bästa nivå.

Vissa saker får man bara i en papperstidning. Eller åtminstone sidredigerad online-upplaga. Oj, vad jag kommer sakna sånt här när tidningsmagnater över världen bestämmer sig för att papperstidningar inte längre lönar sig.

Och han är trött på fiol-frallor. Och vill knappt prata om Dotter. Han beter sig lite märkligt här tycker jag. Vad tycker ni?