Och där gick Storbritannien om Cornelia hos spelbolagen.

Eurovisionworld har en jättebra sajt där de väger samman odds från typ 17 olika spelbolag i realtid och där man kan se hur oddsen förändras allt eftersom repetitionerna genomförs.

Storbritanniens Sam Ryder sjöng bra på repet idag, men även Storbritannien hade en del strul med den italienska produktionen och behöver fixa till en hel del när det gäller kameravinklar och annat.

Låten Spaceman och Sam Ryder är det starkaste bidrag Storbritannien har skickat så länge jag har bevakat Eurovision (jag började 2006 och visst har jag älskat Scootch och dansat till Daz Sampson, men bra? Nej, det har det inte varit).

Men jag skulle säga att den här svängningen i oddsen framför allt visar ett av problemen med att tro på spelbolagens odds. För oddsen svänger bland annat utifrån hur mycket folk som spelar. Och i Storbritannien finns det en stor tradition av spelande, på alla möjliga olika events. Många av spelbolagen har sina ursprung i Storbritannien (även om de flesta huvudkontro nu tycks ligga på Malta, av skattetekniska och legala skäl).

Så när Sam Ryder gör ett snyggt rep, som hyllas av fans och bloggare på plats, då väljer många britter att spela på honom. Och då sjunker oddsen och han vandrar förbi Cornelia. Även om jag tror att Sam Ryder har chans på att bli topp fem skulle jag utifrån dagens rep bli förvånad om han får ett bättre resultat än Sverige.

Ja, nu är Eurovision igång på riktigt då, när norska Subwoolfer fyllde ett torg med nyfikna och fans för att dansa sin mycket Tiktok-vänliga dans. Och efter att det varit solsken och varmt hela eftermiddagen så öppnade sig himlen i samma sekund som det norska gänget kom till platsen.

Men det stoppade varken fans eller Subwoolfer från att köra hela dansen tillsammans. Även Lettlands Citi Zeni var med på noterna och slöt upp i dansen.

Lite jobbigt dock när de snabbt skulle tillbaka till sin buss igen och delegationens italienska chaufför bestämt sig för att ta en kaffepaus eller något, för där fick de stå och förgäves knacka på bussdörren i spöregn. Det tog sin lilla tid innan chauffören tog sig tillbaka, men det verkar som att Subwoolfer ändå hade väldigt roligt.

Jag följde med dem upp i bussen också och fick en liten ”pratstund” med det här förklädda bandet som låtsas att de kommer från yttre rymden och snackar genom att vifta med fingrarna. Tur att de har en ”tolk” med sig som ”översätter”. Mer om det senare.

View this post on Instagram

A post shared by Torbjörn Ek (@tobbe_ek)

Nu dags för Spanien. Chanel gör låten SloMo och det här var inte min favorit i den spanska uttagningen (ja, jag erkänner, jag har blivit så nördig att jag faktiskt har följt några av de andra ländernas uttagningar), men jag förstår varför den vann.

Det här är ett snyggt och sexigt dansnummer. Kanske inte särskilt stark refräng, eller inte alls faktiskt. Men Chanel äger scenen. Hennes utstrålning går rakt igenom rutan. Och det är sexigt utan att bli porrigt, något som tydligen Albanien fått kritik för och ombetts att tona ner det sexualiserade framträdandet.

EBU:s regler är rätt otydliga här, så det är väldgit svårt att veta vad som är okej och inte. Lättklätt och sexanspelningar har vi ju sett en del av genom åren, men tydligen har albanskan och hennes team tagit det ett steg för långt.

Men nån sån tillsägelse kommer troligtvis inte Chanel drabbas av.

Och hon har ett dansbreak som får åtminstone mig att häpna och bara stirra på tv-skärmen framför mig.

Och nu får hon jubel i presscentret när hon släpat fram en enorm solfjäder på scenen och fläktar sig med, en ny detalj jämfört med den spanska uttagningen om jag förstår rätt.

Det är ganska lätt att få fans i presscentret att jubla, får väl erkännas.

Nu står Storbritanniens Sam Ryder på scenen, i nåt som ser ut som en futuristisk byggnadsställning. Riktigt snyggt.

En effekt som skulle kunna vara snygg är också när hela bygget liksom öppnar sig, ställningen fälls ner och byter färg medan Sam tar i och sjunger, får in en gitarr och kör ett litet solo på scenen.

Men den italienska produktionen fortsätter att strula, med tv-fotografer i bild genom halva numret, och när konstruktionen fälls ner runt Sam i en stor och vid bild syns också scenteknikerna som öppnar den, hur tänkte någon där? Det känns inte särskilt mycket ”spaceman” och effekten uteblir liksom. Vi sitter här i presscentret och bara skakar på huvudet.

Sam har fått på sig en lite märkligt blingad svart byxdress, med solar och stjärnor i silver, men han bär upp den och sjunger sin Spaceman otroligt säkert redan i första genomsjungningen. Det här lär bli Storbritanniens bästa placering sen Moskva 2009 då de kom femma.

Men de brittiska fans som nu tjoar på sociala medier om att ”Eurovison’s coming home” eller att ”om vi inte vinner nu är det BARA för att Europa hatar oss” får nog lugna ner sig. Fansen och BBC ska vara supernöjda med en topp 10-placering och har absolut en chans på topp 5. Sen tar det nog stopp.

Men bara det är en jätteframgång för ett land som prenumererat på bottenplaceringar och förra året lyckades med det unika fiasko-konststycket att bli nollade av både juryn och tittarna.

Vill ni läsa mer om Sam Ryder? Finns intervju här.

Idag repar big 5-länderna och det är lite extra intressant i år eftersom tre av dem kan vara med i toppstriden, Italien, Storbritannien och Spanien. En, Frankrike, bör kunna ta sig topp 10 och bara ett av big 5-länderna, Tyskland, är helt uträknat.

Nu står Italiens Mahmood och Blanco på scenen. Under första repet var Blanco inte med alls, han hade tydligen ”andra åtaganden” som gjrode att han inte kunde vara med. Lite märkligt kan tyckas, men bara 19 år gammal har han under pandemin blivit en av Italiens absolut största artister och tvingades ställa in och skjuta upp en hel radda konserter för att kunna tävla i Eurovision.

Så om han missar ett förstarep så må det väl vara hänt.

I Eurovision teamar han upp med Mahmood som kom tvåa 2019 med låten Soldi. Nu sjunger de Brividi, en kärleksduett. Men inte till varandra. I musikvideon sjunger Mahmood till en man, medan Blanco sjunger om en kvinna.

De gör en stabil första genomsjungning på repet. Men känns inte alls som den vinnare som jag tänkt att det skulle vara. Jag är mycket förtjust i låten, men det här saknar just nu den glöd som duon hade i Sanremo, när varje ord kändes. Nu får jag mer känslan av ”meh”.

Båda kämpar med tonerna, som att de inte sjungit upp ordentligt. Eller inte bryr sig. Eller bara tycker att det är alldeles för tidigt för att sjunga.

Numret är snyggt. Och det känns som väldigt självklart nu varför tv-boalget RAI valde just den svarta sidan framåt på den kinetiska solen, när de insåg att de var tvungen att välja en sida, antingen LED, eller svart med strålkastare.

Andra genomsjungningen är inte mycket bättre. Oj, det är mycket sura toner här, från både Blanco och Mahmood. Och den kemi som de visade på scenen i Sanremo märks inte alls här i ett väldigt mörkt nummer.

De ligger tvåa i oddsen precis före Cornelia Jakobs. Men det här repet kan göra att Cornelia går om.

Tredje genomsjungningen nu. Blanco låter rejält trött på rösten och det känns som han måste pressa och anstränga sig för att få fram tonerna. Mahmood hittar rätt, men tar inte heller i.

Och de lunkar mest runt på scenen. Väldigt mycket som att repet är oviktigt.

Precis när de sjungit färdigt och ljuset går ner pussar Blanco Mahmood på pannan. Det var lite gulligt.

(Bilder kommer när EBU lämnat dem, om rätt lång tid)

EBU gör allt för att försöka hålla tävlingen opolitisk, hur nu det ska gå i år med Rysslands invasion av Ukraina med allt vad det innebär.

Nu rapporterar Islands tv-bolag RUV att det isländska bandet Systur har förbjudits att ropa ”Slava Ukraini!” från scenen.

Slava Ukraini kan översättas med ”ära åt Ukraina” och är ett slagord som används av demokrait- och frihetsrörelsen i Ukraina.

De tre systrarna i Systur avslutade sin andra repetition på scenen med att ropa slagorden på scenen, för att visa sitt stöd till det ukrainska folket, även om ingen annan än närvarande press kunde höra dem.

Men EBU anser att det är ett för politiskt utrop och har därför förbjudit dem att göra så under sändning, uppger RUV.

Okej, ”tredje” egentligen andra genomsjungningen nu.

Och nu är det nån som drar i mikrofonsladden bakifrån så att Cornelia rycker till, hon tvingas slita till hårt för att få hålla kvar i mikrofonen. Det är åtmisntone vad det ser ut sml, men givetvis är det någon som snubblar på sladden. Oavsett får det ju bara inte hända.

Herregud, vad håller den italienska tv-produktionen på med?

– Är det lika bra att bara stoppa nu efterom det här är sista och det började så? säger hon i mikrofonen.

Hon får inget gehör direkt och tvingas vädja:

– Snälla?

När musiken stoppar tackar hon och fortsätter:

– Jag kände att det är lika bra att bara bryta direkt, istället för att slösa tid.

Det här är faktiskt helt vansinne att RAI utsätter en artist för det här under repen. Och vad gör det för Cornelias nerver?

Nu är hon i alla fall igång igen. Sången sitter och hon har en otrolig utstrålning. När hon väl får sjunga låter det otroligt säkert. Men jag känner att flera tv-bilder missas av tv-produktionen.

Stackars Cornelia, hon kan inte vara glad efter det här. Och jag räknar med att den svenska delegationen säger ifrån att så här får det faktiskt inte gå till.

Men nu gick hela låten vägen. Efteråt hör vi Cornelia nästan gråtskratta i mikrofonen:

– Thank you very much!

Eftersom repet var kraftigt försenat lär även presskonferensen vara det.

Om ni trodde att EBU skulle lägga upp någon som helst bild från det haveri som hände på scenen idag så trodde ni så klart fel. Den här stora organisationen för yttrandefrihet och öppenhet har i år stängt även andra repetitionen för pressfotografer och lägger bara ut tillrättalagda bilder som får utomstående att tro att allt är blomsterbland och muys, när COrnelia fick kämpa på scenen idag på grund av produktionens kaos.

Så mycket för den öppenheten. (Bitter? Ja, tyvärr är det svårt att känna något annat utifrån EBU:s arbete med Eurovision.)

Nu så, får vi se hur det går när hon får börja sjunga igen. Nu står det att det är tagning två, så kanske använde Sverige den första tagningen till att fixa alla inställningar.

Cornelia börjar sjunga, men avbryter sig mitt i musiken för att säga:

– Min mikrofon distar.

Sen fortsätter hon sången.

Bilden där Cornelia ska kasta med håret missar fotografen helt, han ligger för högt med kameran så man ser det inte.

Det syns också i bild att någon håller i Cornelias cirkel när hon lutar sig mot den. Samma person syns sen gå ner från scenen när cirkeln snurrar.

Och hon får en sladd rakt över ansiktet.

Sången sitter snyggt, men det är klart att ljudstrulet påverkar Cornelia. Det är inte henne starkaste genomsjungning.

Kämpigt när ljudet strular så här. När det slog till i början var det som att det gjorde ont i mina öron. Tänk då att ha det rakt i öronen. Det kan inte vara kul.

Nytt försök. Det sprakar till även den här gången i våra högtalare i presscentret, men nu hörs Cornelia. Öppningsbilden ska vara som i Sverige, men jag känner kanske inte att de hittar henne lika tydligt och bra som i Mello.

Och hon kom inte längre än till första versen så bröts musiken. Det här går inte bra.

Nu så, första genomsjungningen ska starta. Men icke. Det sprakar bara i högtalarna för oss i presscentret. Cornelia skakar på huvudet, viftar med micken där hon sitter.

– Det är som elektroniska ljud i mina öron. Hallå? Är det nån som hör mig. Är det nån som kan kolla det här?

Efter ett tag kommer tre scentekniker upp till henne på scenen och försöker ordna det som strular. Mikrofonen fortsätter att spraka och för oss som lyssnar i presscentret.