Sen kommer ”42 years of music in 4 minutes”, ett inlag regisserat av Jonas Åkerlund. Han lyckas få in 72 låtar på 4 minuter. Med massor av arkivmaterial med svenska hits från det att Björn Skifs och Blåblues hade sin USA-etta med Hooked on a feeling fram till nu.
Det är mäktigt att Jonas Åkerlund gör en sån här grej till Eurovision.
Efter en snabbrepris blir det Måns Zelmerlöw i greenroom och kanske även Justin Timberlake, åtminstone repas det så: Edward af Sillén får vara stand in för den amerikanska stjärnan.
Måns och Petra har bytt till de här outfitsen efter att alla låtar sjungits.
Ian McKellen, känd som Gandalf, dyker upp i en Eurovision-sketch efter att alla låtar framträtt.
I en specialinspelad scen från brittiska sitcomen Vicious dyker karaktärerna Freddie & Stewart, spelade av Derek Jacoby och Ian McKellen upp och tycker till om Eurovision-sändningen.
Det här är stort!
Armeniens Iveta har väldigt mycket pondus på scenen och får till Beyoncé-poserna i sömnen.
Foto: Peter Wixtröm
Sången är så där idag, men det kompenserar hon med coolhet och attityd på scenen.
Storbrtianniens Joe & Jake blir charmigare och charmigare på scenen. Det här är handklappspop och kanske kan det här funka med fullsatt arena och det faktum att de går ut näst sist i tävlingen.
Österrikes Zoë är strålande glad på scenen och ser ut att ha väldigt kul på scenen.
Georgiens sångare ser hyfsat sliten ut på repet. De hade nog inte räknat med final igår.
Progressiv rock är ju inte min kopp te. Och jag får typ epilepsi av den här klippningen.
Foto: Peter Wixtröm
Maltas Ira Losco sjunger bra. Det känns som att hon får feeling och hon har bra energi på scenen.
Och jag älskar att hennes klänning är skuren så att hon typ har en slits upp till armhålan.
Foto: Peter Wixtröm
Ukrainas Jamala sjunger inlevelsefullt. Jag tycker att hennes låt är pretentiös och svår. Men hon har en härlig scenpersonlighet och röst som bär upp framträdandet.