Nu har vi dansken som kan sjunga. Eller i alla fall lite bättre än Reiley. För Greklands artist Victor Vernicos är halvdansk, hanlvgrek och uppvuxen i Danmark om jag förstått rätt.

Oj, där verkar det som att han kom av sig och liksom blev arg på sig själv prcis i början.

Han fick ur sig ett ljud typ som:

– Oow.

Och vad är det med att alla artister ska börja sittandes och liggandes på scengolvet?

Och ha bilder på sig själv på skärmen bakom sig?

Även Victor har lite mer energi än vad låten faktiskt är gjord för.

Islands Diljan är lite lätt övertaggad på scenen nu under repet. Hon är superhärlig med massor av energi när man träffar henne, men i den här låten så blir det lite på gränsen till för käckt.

Det är liksom inte en sån låt.

Cyperns Andrew Lambrou sjunger barfota.

Hans låt Break a broken heart är svenskskriven, Jimmy Jansson och Jimmy ”Joker” Thörnfeldt har båda varit med på den.

Andrew sjunger säkert, och är ju dessutom fantastiskt snygg på scenen, i en tydlig låt, så han lär inte ha något problem att ta sig vidare till final.

Belgiens Gustaphe har semifinalens sstörsta hatt och tydligen klätt som i rosa och vitt som en hommage till Sandra Kim, som vann Eurovision 1986 klädd i samma färger.

Det här är funkig mammadisco med 90-talssound och han sjunger säkert.

Estlands Alika bjuder på mer fejktspelande, vid en flygel i öppningen av sitt nummer.

Jag tycker att den här låten är urtråkig, den berör mig ingenstans. Men hon sjunger väldigt bra och det lär räcka för att ta henne vidare.

Rumäniens Theodor Andrei kör första minuten ackustiskt på scenen, eller fejkackustiskt eftersom man inte använder liveinstrument i Eurovision.

Sen sparkar låten igång ordentligt.

Han håller i alla fall tonen, till skillnad från Danmark, men det ylande partiet i slutet av låten får mig att hoppa till. Det är så märkligt och man undrar om han har ont nånstans.

Och han kanske skulle ta och putsa gitarren lite från alla kladdiga fingrar?

Och där kom det in en kvinna i guldglittrig catsuit också. Jahopp.

Scenteknikerna rullar ut Danmarks hjärtan och in Armenien ramp som arbetar extra som skärm där det projiceras massa färger under numret.

Efter dansk falsksång kan nog Brunette räkna sig som solklart vidare.

Det är ett snyggt och suggestivt nummer.

Alltså Danmarks Reiley kan göra årets absolut sämsta repetition sångmässigt.

Det låter så illa att man känner en kollektiv skam. Jag tror inte att han tar en enda ton.

Och där dök det upp en tv-fotograf på scenen i flera sekunder också. Låter det så här illa i morgon kväll så måste han vara helt chanslös.

Repet är igång, men jag gissar att programledarna Alesha Dixon, Julia Sanina och Hannah Waddingham inte har sina scenkläder på sig på det här repet. Med undantag för Julia möjligen.

Det märks att det är ett första rep och att de inte hann få så mycket sömn efter sändningen igår, för de flamsar en hel del i öppnignspratan. Julia fastnar på ett ord i telepromptern och skrattar till:

– Vad är det där för ord?

Det visar sig vara ”kö”, som på engelska har den osannolika stavningen ”queue”. Så vi förstår alla att hon reagerar.

Oj, nu är ju klockan redan över 13 här i Liverpool. Jag och Markus Larsson har både spelat in ett nytt avsnitt av Schlagerkoll med Jenny Ågren och masade oss upp enormt tidigt i morse för att vara med i SVT:s Morgonstudion också.

Men nu är det alltså direkt dags för genrep för den andra semifinalen. Det första av tre.

Ingen rast och ingen ro alltså. Jag som knappt hunnit sova ännu. Men det får vänta.

Vår fotograf Jimmy Wixtröm är på plats i arenan för att fånga allt på bild. Jag följer repen från presscentret för att kunna se tv-bilderna och rapportera hur det ser ut och låter.