Eddie får en fråga från nån av oss i publiken om vilket jeansmärke han har på sig och svarar att det är Abercrombie & Fitch.

Jag örvånas över att jag aldrig sett dem göra några snygga jeans förut men får förklarat för mig att det så klart inte är märket utan den som bär dem…

– Så är det ju alltid med A&F, skrattar en kollega intill.

Eddie Razaz satsar på ett dansnummer med sex kvinnliga dansare på scenen.

Numret bygger – åtminstone i första genomsjungningen, på en snygg ljussättning, käglor som spelar genom luften. Vitt ljus som skiftar med musiken.

Och sången sitter. Eddie kör för fullt redan första genomsjungningen och jag som senast såg honom framträda under Idol-tiden är glatt överraskad. Den nervösa Eddie som hade problem att hitta tonerna är inte alls med i Skellefteå. Det här låter jäkligt bra.

Eddie markerar dessutom tjejernas danssteg där det behövs, men han är sångare och inte dansare i första hand och fokuserar på att få sången rätt i stället för att satsa på för avancerad koreografi. Min frenemie intill kallar det att ”göra en Kylie”.

Långkalsongerna är på. Jag fick springa och köpa ett par efter tips om hur riktigt kallt det är här inne i arenan. Vi sitter rakt på isen, med bara en tunn matta över.

Nu är det dags för Eddie att sätta igång med sin första genomsjungning.

Vår fotograf Jossan kan precis ha fått en exklusiv förhandsvisning av Martin Rolinskis nummer.
En av dansarna snubblade precis vid frukosten så att yoghurt flög genom rummet. Eller var det bara ett extra reptillfälle?

Rättare: fick nu uppgifter om att det inte alls var en dansare som kastade yoghurt på frukosten, utan en journalistkollega. Kanske har han en djupare insikt i Rolinskis nummer, vem vet.

Vi har som vanligt spelat in lite tv efter uppspelningen av låtarna.

Svenska Spels oddsmakare är på palts här i Skellefteå så klart. Här kommer deras pinfärska odds. Den som tror Körberg går direkt till final kan tjäna sig en hacka om de får rätt.

Eddie Razaz 2,50
Elin Petersson 26,00
Ravaillacz 31,00
Amanda Fondell 2,10
Martin Rolinski 3,20
Caroline af Ugglas 3,20
State of Drama 3,90
Janet Leon 1,95

Det kom ett sms med en bild från arenan.

Tydligen fungerar Felicia Olssons rekvisita lika bra i cateringen i Skellefteå arena.

Nu har jag sprungit på Amanda Fondell äntligen. Vid kaffeautomaten. Kanske blev hon nervös, te-vattnet spillde över i alla fall. Tur du inte brände dig!

Eddies Alibi är nog min favorit på första genomlyssningen. Det är arenapop i stil med David Lindgrens låt förra året, mixat med gangnam style-ljud i dansbrejket och en snygg wooaaaa-refräng. Upp till bevis i arenan, Eddie!

Elin Peterssons alvlika aaahhhande till gitarrplink är vackert. Om man är trött på dansnumren kan det här funka. Men hon riskerar att drunkna bland flera stora scenpersonligheter på lördag, det känns lite anonymt även en andra genomlyssning.

Alltså på allvar. Jag blir förbannad över Ravaillacs (Körbergs) låt. Stomp-marsch som kunde varit ett av de spar spår i Les Miserables som man enkelt trallar med i, men som aldrig anses vara en showstopper. När Körberg kommer tillbaka till Melodifestivalen hade jag förväntat mig något mer än det här. Det är liksom inte ens skoj på uppspelningen. De behöver ett rejält jäkla kul nummer för att jag ska ändra mig. Men återigen: Hur mycket har Henrik Dorsin fått betalt för att acceptera att ha sitt namn på den här texten? För han kan inte ha lagt mer än fem minuter på att skriva den. Den känns som en svensk We are the winners (of Eurovision) som tävlade för något Balt-land i ESC för några år sedan.

Amanda Fondells suggestiva Pink-Björk växer andra gången jag hör den. En riktigt snygg låt. Den lite deppiga metalliska känslan kan göra det här till veckans stora radiohit. Amandas speciella, mörka röst funkar perfekt med den här. Gör hon ett aggressivt nummer med mycket känsla kan den här absolut ta sig till final.

Jag fnissar när jag hör Rolinskis In and out of love gå igång för andra gången. Det är så mycket Modern Talking. Men samtidigt exakt det Martin ska göra. Jag räknar med att höra många plagiat-utrop när ni hör den här, men jag tycker att det är en snygg flirt gjord med kärlek. Och jag sjunger med med glädje, inte med Gosa-tvång.

Snälla snälla 2 är mindre direkt och inte fullt lika känslosam som originalet när man hör cd-versionen. Men det kan definitivt ändras till scenen. Caroline af Ugglas vet hur man fångar upp känslorna. Så länge hon inte går över gränsen och blir för teatralisk så kommer det här definitivt vara med i matchen.

State of Drama behöver krydda sitt nummer med rejäla mängder pyro för att locka hårdrocks-röstarna. Låten är samma rockballad som man hört hundra gånger förut. Inget fel i det. Melodifestivalen bygger ju på igenkänning och det här är inte alls dåligt i genren. Men det sticker inte ut så mycket. Men å andra sidan har vi ingen rock-låt i finalen än. Det kan göra att folk sluter upp kring det här nya bandet, som man gjorde kring H.E.A.T förra gången schlagern var i Skellefteå.

Janet Leons Heartstrings börjar snyggt med basen pulserande, pumpande och hon sjunger som i en uppförsbacke hela vägen till den svalt coola refrängen som känns 80-talssynthig som Lady Gaga. Det här är bra. Men Janet Leon fick ingen stor karriär trots ett helt tv-program som handlade om henne. Det här är alltså redan andra chansen för henne. Om hon inte levererar kan det bli sista chansen.

Jag bloggar om dem, men i ett samlat inlägg.