Lettlands Dons gör låten Hollow och här förstår jag varför låten ligger långt ner och som utslagen hos spelbolagen.
Det här faller i den där kategorin av soloartist som gapar sig igenom en låt med enordstitel. Tråkig-kategorin deluxe. Hans karisma är dessutom i princip obefintlig.
Armenien Ladaniva gör låten Jako. Det här är nån slags musikeretno som ska ha härligt kul på scenen. För mig blir det mer pretentiöst än plojigt, som det där partybandet som bokats till bröllopet men som innerst inne vet med sig att de är för bra för det de gör. Förstår ni?
Danska Saba gör låten Sand och hon har också hjälp i kulissen, av sin svenska låtskrivare Melanie Wehbe.
Hon börjar svajigt, för att inte säga väldgit surt, som att hon inte alls hittade den låga tonerna i början. För när sången drar igång så sitter det riktigt bra.
Det här är ett snyggt och enkelt, och ganska klassiskt Eurovision-nummer, som skippar alla hetsiga klippningar, konstiga vinklar, Saba står på scenen och sjunger om sand och använder sig av sand i både händerna och grafiken. Tydligt ska det vara.
Jag tror att det här kan gå hem hos publiken, låt henne bara sätt den där öppningen också så att inte tv-tittarna avfärdar henne för två sura toner i början.
Kaleen från Österrike gör svenskskrivna We will rave och i kulissen har hon Dea Norberg som står för sången. Det ska vi alla vara glada över, för när hon sjungit låten själv har det inte varit många rena toner.
På det här sättet blir det väldigt bra, för dansa kan hon och jag gillar den här eurodisco-pastischen väldigt mycket.
Frankrikes Slimane gör Mon Amour och det här är en ballad som är allt annat än minimalistisk. Men han sjunger väldigt bra och jag tror att det här kan tilltala många.
Men det känns verkligen urfånigt när han ställer sig en meter från mikrofonen för att visa hur mycket han kan ta i när han sjunger. Det låter dessutom inte särskilt bra när han gör det. Rent ut surt. Och pretentiöst som tusan.
Schweiz Nemo är en av årets favoriter. Det här är också en låt som har väldigt många beståndsdelar. I musikvideon känns det som 35 olika låtar. Men på scenen känns det som en bättre helhet.
Fans har stört sig på Nemos kläder, men jag tycker att det passar bra med låtens galenhet. Sången sitter, han kan både springa, hoppa och sjunga opera samtidigt.
Men jag blir inte övertygad av den här scenshowen vid första tittningen. Hen griper inte tag i mig under första två minuterna, inte förrän i sista 45 sekunderna, när låten hetsar igång på riktigt.
Jag tror inte att hen kommer vinna. Men vi får se kommande rep.
Greklands Marina Satti gör låten Zari och jag vet att många fans har tagit den här till sig. Jag tycker mest att den är lite konstig.
Den känns som att den består av flera olika låtar i en. Marina har visserligen bra attityd och kastar in lite servettviftande bland dansarna, men jag får inget grepp om det här alls. Och hon har dessutom tävlingens absolut fulaste kjol på sig.
Andra semins första rep är igång. Malta är första artisten ut, Sarah Bonnici gör låten Loop som har Joy och Linnea Deb med på upphovet efter att de hjälpt till att producera om låten till Eurovision.
Det här är i princip samma öppningsnummer som i första semin där Cypern dansade sig till final. Kanske bara ännu mer Chanel-inspirerat.
Det känns lite fattigare än Eleni Foureira och Chanel, men visst är det kul när dansarna sätter ögonbindel på Sarah, kastar runt henne på dansgolvet och sen sliter av sig jackorna och avslutar i bar överkropp.
Hon sätter dessutom sången snyggt. Jag förstår inte varför det här ligger sist på oddsen, den här typen av snyggt dansnummer brukar ha chans att ta sig vidare.