Dannys låtskrivare Peter Boström och Linda Bengtzings och Sanna Nielsens dito Thomas G:son ville gärna få sig en liten homorubrik så de grabbade tag i varandras händer när de gick förbi mig. Väldigt sött pojkar, men ni lurar ingen. Ingen alls. Jag känner båda era fruar.

Sanna lämnade festen först, vid klockan 22. (Tilläggas bör väl att Bolle faktiskt aldrig dök upp, han plåtades för sitt albumomslag och sen kom han aldrig till Stadshuset).

Marie Serneholt var på bästa humör när hon tog trapporna ner i blå halen på väg hem.

När jag kom till festen hade vissa redan kommit in på efterrätten.

Och låtskrivargänget, Peter Boström, Thomas G:son och längst till höger Bobby Ljunggren var klara med sötsakerna också.

Sanna Nielsen och Sara Varga log i kapp, Sara Varga som måste vara den artist som snabbast tagit sig från sin repetition till välkomstfesten i Stadshuset någonsin. Hon kom kanske en kvart efter mig, som åkte så fort hon sjungit klart. Då hann hon byta kläder och piffa lite också.

Sprid gärna dina metoder till andra artisttjejer, Sara!

Playtones lekte, som vanligt.

Velvet dök upp och glittrade ikapp med gyllene salen i Stadshuset. Medan Marie och Rickard poserade och körde på lite extra coola miner. Jag menar vi är ju i Stadshuset…

Helena Trus dök upp med nåt stort och rött bakom Eric som sen gömde sig bakom mina solglasögon.

jag smet inte alls från Sara Vargas rep. Hon sjöng bara två gånger i dag. Hon behövde inte fler rep.

Ta inte illa upp nu Sara för att jag lämnar dig i arenan utan att ha sett alla dina rep, men jag måste hinna iväg för att fortsätta jobba på festen ikväll.

Vi ses nog där.

Mellan genomsjungningarna är Sara betydligt mer avslappnad än hon var i Linköping när vi först fick bekanta oss med henne.

Det andra genomdraget är utan falska toner. Men ibland dyker det upp ett litet oväntat vibrato här och där. Är du nervös, Sara? Det behöver du inte vara!

Nu hör jag hur man vill ändra en av bilderna för att man inte ska se hur Sara drar av micken från mickstativet. I övrigt är Saras nummer precis som förut i all sin vackra enkelhet.

Repkläderna är – återigen – av Saras husdesigner Alexandra Scillasdotter. Den här är gjord i ull.

_ Sara fryser ju ofta så då är det bra med nåt varmt, berättade Alexandra för mig tidigare.

Nu är Sara Varga på scenen och sjunger sin första gång. Hon har sällskap av Figge Boström på gitarr, som varit med och skrivit låten.

Hon har problem med mickstativet som inte är i rätt höjd och det kommer en del falska toner precis i början, men annars är hon stabil. Med det där självförtroendet som plötsligt dök upp nånstans mellan Linköping och Sundsvall i behåll.

Det blir inte mycket av elden i framkant på scenen under sista genomsjungningen för Playtones.

Pyro-Jerker sitter vid sidan om mig och konstaterar besviket:

– Det har hunnit dusta för mycket under repet.

För i sändning ska ju eldskenorna fram precis före Playtones, då kommer ju elden funka bra.

– Har du bloggat ordenligt om den fina elden nu, skrattar Per Sennerhall mot mig från scenen.

Och nu är det gjort.

Killarna i Playtones får välja:

– Vill ni köra en eller två gånger till? frågar kontrollrummet.

– Det räcker med en gång, blir svaret.