Petra Mede får sällskap av regissören Edward af Sillén på scenen under snabbreprisen.

Det ser ut som att han ger henne lite extra instruktioner.

Även Henric von Zweigbergk är med och pratar med teamet.

Luxemburg är tillbaka i Eurovision för första gången sen 1993 och Tali gör låten Fighter med massor av eld på scenen.

Hon sjunger på både franska och engelska och den här kan nog ta sig vidare till final.

Portugals Iolanda gör låten Grito och jag vet faktiskt inte vem som ska rösta på det här. Hon sjunger bra, men det finns flera andra som gör det i första semin. Det här blir mer ett konstprojekt än en låt.

Australiens Electric fields sjunger på ett helt nytt språk för Eurovision, ett av de äldsta australiska ursprungsspråken. Och så spelas det på didgeridoo också.

Den här är ganska härlig, tycker jag. Men riskerar nog att åka ut i morgon.

Azerbajdzjan sjöng bra, men jag hann inte titta så mycket för att jag skrev om Marcus & Martinus.

men stora händer har de med sig på scenen. Och det vet man ju vad det betyder. Stora händer, stora…

…HANDSKAR!

Nu får vi se Marcus & Martinus repa på scenen i sitt första genrep. De är ju redan klara för finalen, men ska ändå uppträda i första semin.

Det här numret har verkligen växt till sig på Eurovision-scenen, det passar på den större scenen.

Och killarna sjunger väldigt bra även utan kör i kuliss. Kan de komma topp 10? Oddsen talar emot det, men kanske. Det är väldigt snyggt. Och väldigt typiskt vad Sverige brukar skicka till Eurovision. Genomarbetat och polerat.

Moldaviens Natalia Barbu sjunger bra, men den här låten blir lite platt.

Finlands Windows95man är den första semins riktiga skojbidrag, som inte vill låtsas ha något djupare bidrag utan bara är på scenen för att clowna och ha kul.

Det gör att det här sticker ut mycket mer än jag hade trott nu när jag ser alla låtar på ett bräde.

Det är kul eurodisco a la Günther och när shortsfyrverkerierna drar igång blir man ju extra glad!

Sloveniens Raiven gör sig redo på scenen. Det här är ett rejält naket nummer. Dansarna har hudfärgade kläder på sig, så lite som möjligt vad det verkar.

Jag förstår dock inte riktigt varför. Det här är känslosamt, en hårdrocksbalkanballad i grunden, Raiven sjunger väldigt bra 0ch känns som en alv på scenen.

Tysklands Isaak gör sig redo på scenen medan Petra Mede påar honom.

Han sjunger bra, men Always on the run är som låt för tråkig i mitt tycka. Här har man tagit in alla eld man kan och försöker göra en Liamoo, eller en mängd andra Mello- och Eurovision-nummer där man bränner av eldsflammor på scenen i jakt på effekt.

Det räcker tyvärr inte så långt. I final kommer han vara för att Tyskland är direktkvalificerade men jag skulle bli väldigt förvånad över om det här tar vägen nånstans i resultatet.

Och vad är den där fåtöljen till på scenen?