Islands Hera Björk har tävlat i Eurovision förut. Då, 2010, med en betydligt bättre låt. Men sjunga kan hon och levererar det bästa hon kan.
Problemet är att det här är så mossigt och känslan är att hon själv föredrar att sjunga sin Je ne sais quoi, från 2010.
Kroatiens Baby Lasagna, ja han heter faktiskt så, är en av favoriterna i år.
Det jag tror är hans största misstag, och som möjligen gör att han inte vinner, är att han gjort ett bandnummer. Banduppsättning är svårt att få att funka på Eurovision, eller i den här typen av tv-tävling.
Han är en soloartist och borde antagligen ha byggt ett nummer kring det.
Men det kan nog gå vägen ändå. Det här är stökrock med en trallig nonsensrefräng och en text om att lämna hemmet för att söka lyckan någon annanstans, inklusive textrader om sina katter som han lämnat kvar hemma.
Han har bra energi och det är underhållande att se.
Polens Luna har också demoner med sig på scenen, en klädd i vitt och en i svart och en i rött.
Hon sjunger helt okej, men frågan är om det sticker ut tillräckligt. Vidare borde hon ta sig i semin, men sen? Njae.
Ukrainas Alyona Alyona och Jerry Heil gör låten Teresa & Maria som två krigarkvinnor i halvrustning på scenen.
Kan ju verkligen tolkas politiskt om man skulle vilja. Men det är snyggt och effektivt.
När Jery Heil går upp på Lejonkungen-klippan och ser ut att vara omgiven av fallande kometer eller eldgivning blir det både snyggt och lite obehagligt.
Alyona Alyonas rap är också effektiv.
Mot slutet lägger de sig ner på scenen och led-golvet visar att de ligger bland massa andra människor. Jag får känslan av att de ligger bland massa kroppar, rör de sig? Lever de? Det ger mig en obehagskänsla.
Nu får vi se Olly Alexander från Storbritannien. Nytt för i år är ju att även big 5-länderna gör sina låtar i semifinalerna, men utom tävlan.
Det här är ett snyggt sjuhelsikes-nummer, men lite av det misstag som Sverige ofta gör, att det är väldigt mycket musikvideo.
Olly Alexander har byggt ett helt eget rum på scenen, som vickas fram och tillbaka i tv-kamerorna, fastän det står still på scenen.
Det här är snyggt, men risken är att det känns för mycket musikvideo.
Och aj, där lät det riktigt illa i sången.
Först i slutsekunderna är han ute i det som känns live på scenen. Det hade behövt komma tidigare.
Irlands Bambie Thug är väldigt speciell.
Hen kallar sig själv för häxa och kramas med nån slags demon på scenen, sitter i häxcirkel på scenen där det målas upp ett pentagram samtidigt som ljus tänds runt henne.
Och det hinns med ett klädbyte också, innan pyrotekniken bränner igång dessutom.
Bambie levererar sången felfritt. Jag tror att den här låten kan skrämma bort en del tittare för att den är så udda, men också tilltala många andra för att den sticker ut. Irland borde absolut gå till final i år.
Litauens Silvester Belt gör låten Luktelk och jag gillar det här, men jag förstår inte poängen med att det ska göras så mörkt.
han är konstant i blått eller rött ljus så man inte får se honom ordentligt. Det känns som en stor miss, för man får ingen kontakt med honom som tittare.
Serbiens Teya Dora börjar bland sina klippor. Hon sjunger bra och känslosamt, men det griper inte riktigt tag i mig.
Låttiteln Ramonda är en utdöd blomsterart som i Serbien blivit en symbol för första världskrigets offer, precis som man i Storbritannien ofta bär en valmo i knappslaget.
Cyperns Silia Kapsis är först ut. Det är lite jobbigt att hon också gör ett shownummer a la Eleni Foureira och Chanel, när det inte riktigt är av samma kaliber.
Men det är ändå en snygg tävlingsöppning av semin.
Hon sjunger okej och det är ett lite yngre nummer, som inte andas lika mycket sex som Eleni och Chanel gjort.
Jag gillar upptempo och den här är perfekt för dansgolvet. Jag tror inte hon behöver vara orolig för att åka ur sin semi.
Så får vi in Petra Mede och Malin Åkerman i rosa och orange och det blir direkt strul med telepromptern med manuset så de får börja om.
Och så skämtar Petra om att hon testat det ensam, med en man och nu med en kvinna:
– Men nog om mitt sexliv…