Sloveniens Raiven tycks satsa på att ha årets mest avklädda nummer. Hennes dansare har hudfärgade kläder för att bli så nakna som möjligt. Och själv har hon valt en något mörkare ton, men fortfarande i princip genomskinligt.

Bara löv och mönster döljer det allra mest intima.

Det ska bli intressant att få se det här i sin helhet, för den här typen av nakenhet balanserar ju alltid. Det kan bli ursnyggt i numret och med låten. Eller så blir det bara vulgärt.

Kroatiens Baby Lasagna med låten Rim tim tagi dim (det betyder typ tralalala, eller alltså ingenting) är ju en av favoriterna i årets tävling, men fansen var inte glada efter att det kom bilder från hans första rep.

Vad hade han gjort med håret? Hemska tanke, han hade backslick! Så kunde han ju inte se ut!

Jag har till och med en kroatisk vän här i Sverige som skrev och konstaterade att där kastade Baby Lasagna bort landets första seger i Eurovision. Jag vet inte om ni minns det, men när Loreen tävlade med Euphoria testade hon lite nya scenkläder och det fick svenska fans att gå i taket, oroliga över att Sveriges första seger sen 1999 skulle vara hotad.

Det kändes lite samma här. Och lagom till den andra repetitionen var Baby Lasagnas vanliga frisyr tillbaka.

Skönt ändå. Så fansen kunde andas ut.

Om det har med frisyren att göra eller inte är lite svårt att avgöra, men Kroatien är nu tillbaka i toppen hos spelbolagen. Och visst spelar utseende en hel del roll för oddsen just nu. Det enda som släpps från EBU är korta 30 sekunders-klipp tillsammans med stillbilder från repen och där kan så klart en outfit, om någon ser konstig ut, eller bara känns udda, påverka en sån sak som vad folk spelar på.

Det finns en tydlig modetrend i årets Eurovision: Spetsiga axlar.

Och då snackar vi J-Ä-T-T-E-S-P-E-T-S-I-G-A axlar!

Polens Luna gör det dessutom i två varianter i sitt nummer. Först den här röda manteln.

Och sen den här lite mer lättklädda varianten under.

Nederländernas Joost Klein har en kavaj med gigantiska axelvaddar.

Albaniens Besa testade också spetsaxlar på sin första repetition som ni ser ovan, men sen tycks hon ha valt en annan outfit. Till andra repet valde hon den mjukare avrudningen på sin silveroutfit här nedan.

Här har vi så årets andra berg, men här känns det mer som en Lejonkungenklippa kanske, som Ukrainas Jerry Heil kliver ut på. Det ser rätt mäktigt ut faktiskt, speciellt i det lilla videoklipp som EBU har släppt.

Footage from the second rehearsal of our representatives alyona alyona and Jerry Heil🔥 Ukraine 🇺🇦 #Eurovision #Eurovision2024 pic.twitter.com/1GShLYrmqJ

— alyona alyona & Jerry Heil (@AlyonaJerry) May 1, 2024

Alyona Alyona, som är rapparen, och Jerry Heil som sjunger, gör en riktigt bra låt och Ukraina kan det här med iscensättning när det kommer till Eurovision. Det är inte omöjligt att den här låten, Teresa & Maria (Ja, det är lätt att förvirra låttiteln med artistnamnet) är med och slåss om slutsegern.

Irlands Bambie Thug gör en av årets mest ambivalenta låtar. Doomsday blue har melodiösa partier som jag verkligen gillar. Och så brölar hen igång med nån form av skrikgrowlande som bryter av fullständigt.

På scenen framkallar Bambie Thug nån form av djävul, vad det verkar.

Svartmålad och med horn i pannan.

Och är det inte? Vi får zooma in lite. Jo men visst. Piercade bröstvårtor också.

Bambie själv, som är den enda svenska artisten på scenen i år, halvsvensk som hen är med pappa från Sverige, får mig att tänka på Angelina Jolies Snövit-häxa i Maleficent, eller vad tycker ni?

Serbiens Teya Dora tycks kanalisera sin inre Sagan om ringen när hon både blir en mörkhårig alv och dessutom har släpat med sig hela Mordor-berget på scenen.

Det här med stor rekvisita är tydligen populärt i år. Och Serbien är inte de enda som har berg med sig. Vänta ni bara!

Jaha, lite om repetitionerna då och vad ni kommer att kunna se fram emot nästa vecka? Jag kommer inte skriva om alla länder nu, men ge er lite glimtar från de bilder vi fått från EBU i alla fall.

Cyperns Silia Kapsis öppnar i alla fall första semin med låten Liar, det är en danslåt och det verkar som att hennes dansare blir så varma att de måste slita av sig kläderna under de tre minuter de är på scenen.

Det är inget som gör mig särskilt ledsen, det får jag väl erkänna.

Presscentret här i Malmö har öppnat och jag har tagit mig in, lite motvilligt, från solen in i mörkret.

Det är flygplatssäkerhet på vägen in, men idag är det inte så mycket folk här ännu, så det går smidigt och snabbt. Jag är lite orolig för hur det kommer funka på måndag och tisdag när det börjar komma fler, dock.

Samtidigt är det inte högre säkerhet än det varit på något Eurovision de senaste åren, vi är vana vid att väskor ska scannas och genomsökas.

Big 5 och Sverige har sina andrarep idag, men vi får inte följa dem live tyvärr. Precis som för alla länder är även andrarepen stängda sedan några år tillbaka.

Men nu när det hela har dragit igång tänkte jag ändå försöka uppdatera er lite på hur det har sett ut på repen hitills och vad som kan vara värt att hålla utkik efter, så häng med lite här idag om ni är på det humöret.

Congratulations, I have arrived – som Sylvia Knight sjöng i Eurovision 2006 och åkte rakt ur semifinalen.

Riktigt så illa ska det förhoppningsvis inte gå för mig nu när jag äntligen tagit mig till Malmö för årets Eurovision.

Artisterna har redan varit igång och repat i snart en vecka, men eftersom de repetitionerna inte längre är öppna för oss i medierna så får man snällt stanna hemma lite längre.

EBU har ändå släppt lite smygtittar och bilder från repen, det tänkte jag berätta mer om i morgon om ni inte redan har dykt in i allt sånt själva.

Men jag har fått en del frågor om oro och hur det kommer bli här i Malmö under tävlingen och om man kan känna sig säker, så jag tänkte att jag kan skriva lite om första intrycket här.

Allt känns än så länge i princip som vanligt.

Jag är ju i första hand på plats som journalist och inte som fan, så för mig finns det hela tiden en inneboende uppmärksamhet i vad som händer runt omkring mig. Kalla det yrkesskada, men jag är alltid fokuserad på om något kan vara en nyhet, speciellt när jag som nu är utsänd för att skriva om Eurovision.

Och den grundinställningen tror jag gör att jag känner mig mindre orolig, för att jag alltid vet att jag kommer vara hyfsat uppmärksam på min omgivning.

Och Malmö då? Ja, idag har det varit en otroligt solig dag, där Malmöbor och turister har passat på att inta uteserveringar, njuta av solen och inte bry sig nämnvärt om något annat än just det, utifrån där jag har rört mig.

Arenan har en hel del mer avspärrningar än det brukar vara under Melodifestivalen. Och betydligt mycket mer avspärrat än det var under Eurovision 2013. Men samtidigt är det inte mycket mer än under Eurovision i andra länder.

Vägarna direkt utanför arenan är avstängda för biltrafik och garaget som ligger under arenan tycks vara stängt under Eurovision.

Med stängsel, staket och gråsuggor har man stängt av området allra närmast arenan. Det övervakas av polis och man ombeds gå på motsatt sida av gatan, på samma sida som köptcentret Emporia ligger.

I morgon öppnar presscentret så då kommer jag veta hur det funkar där, men det får bli något jag utforskar i morgon.

Möjligen har jag sett lite fler polisbilar på stan än jag brukar göra. Eller så beror det på att jag hållit utkik efter det. Jag såg också tre bilar få poliseskort med blåljus genom stan idag. Det skulle möjligen kunna ha varit delar av den israeliska delegationen, på väg tillbaka från sin repetition, tidsmässigt stämde det.

Men det skulle också kunna vara någon annan delegation, jag är osäker på om alla transporter till och från arenan sker med poliseskort i år. Det har inte varit ovanligt i andra Eurovision-städer.

Och nej, det här är alltså inte rosa taggtråd som satts upp runt Malmö-skylten, det är bara hjärtan för att välkomna folk lite extra!

Sverige har sjunkit som en sten bland oddsen den senaste tiden. Nu är Marcus & Martinus nere på 16:e plats hos spelbolagen.

Det har cirkulerat uppgifter om att det är det sämsta Sverige legat till sedan man 2007 började sammanställa odds från en stor mängd olika spelbolag för att ranka potentiella vinnarlåtar, men det har jag inte lyckats bekräfta.

Det ser ut som att det kan bli svettigt för oss att nå de verkliga topplaceringarna och svenska tittare får nog förbereda sig på att de höga poängen uteblir i år.

Vill ni se uppdaterade odds så finns Eurovisionworlds sammanställning här.

Men det finns faktiskt en svensk artist som ligger bättre till hos spelbolagen.

Vadå, frågar ni er kanske?

Jo, det finns faktiskt en svensk artist med i årets startfält, trots att Marcus & Martinus är från Norge. Eller halvsvensk i alla fall.

Bambie Thug, som tävlar för Irland med låten ””Doomsday blue”, har svensk pappa och irländsk mamma.

Bambi Thug beskriver sig som ickebinär och använder they/them som pronomen på engelska. Därför kommer jag använda hen.

Och för första gången på mycket länge ligger Irland före Sverige hos spelbolagen. I skrivande stund ligger Bambie Thug och hens låt 9:a hos spelbolagen.

Jag träffade Bambie Thug, som egentligen heter Bambie Ray Robinson, i Madrid när det hölls Eurovisionfest där och när jag frågade om hen pratade svenska blev svaret, på svenska:

– Jag kan inte prata svenska.

Så vi fortsatte på engelska istället:

– Min pappa lärde mig aldrig det när jag växte upp. Mamma brukade säga: ”lär dem” men pappa bara: ”De kommer aldrig behöva det”. Nu är jag bara: ”Men pappa!?” Det här hade kunnat vara så mycket lättare för mig.

Svenska är ju å andra sidan ett rätt litet språk?

– Ja, men det är så vackert och jag pratar inget av mina modersmål, inte iriska heller. Det är inte så vanligt att man lär sig det i Irland.

Vad kommer ditt artistnamn Bambie Thug ifrån?

– Var det kommer från? Rymden. Och helvetet på samma gång. Hahaha. Ena delen är söt och den andra tuff. Det är bara jag. Eller, jag är nog mer Bambie än gangstern (”the thug”). I mina texter kan jag vara gangstern, men i vanliga livet är jag rätt mjuk.

Hur mycket ser du fram emot Malmö?

– Jättemycket. Jag längtar efter att få komma tillbaka till Sverige, att få stå på en så stor scen och göra ett så stort framträdande. Och äta all saltlakrits jag kan komma över, Djungelvrål, snälla! Jag kommer att må illa av mängden svensk mat som jag kommer sätt i mig när jag är där, det längtar jag efter. Om man jämför hur mycket jag ser fram emot att uppträda och hur mycket jag ser fram emot att äta svensk mat så… kanske lika mycket faktiskt!