Nämen, där dyker fotograf-Dragan upp som gubben i lådan i en av Medinas högtalare på scenen.

Medan Medina soundcheckar byggs det upp en väldigt märklig scenografi av gigantiska högtalare i grönt på scenen.

Och det har släpats in en cykel också. Och så kom det in flaggor.

Enligt Mellopedia inkluderar det gröna scenbygget också öppningsbara luckor. Jag undrar mest vem som har ätit olämpliga svampar när man tog fram det här?

Vi får se hur det ser ut när Medina kör.

Det blir bara två genomsjungningar för Chelsea Muco, eftersom reptiden gått åt till att hitta positioner och andra saker som behöver styras upp. Alla artister får ju samma tid på scenen. När Måns Zelmerlöw körde Heroes hann han bara en genomsjungning på sitt torsdagsrep.

Det är härlig stämning på scenen och Chelsea har skön attittyd in i kamerorna. Hon känns kaxigt, avslappnad med bra självförtroende och som att hon har kul på scenen.

Sången är inte perfekt i andra genomsjungningen heller. Dels drunknar hon i musiken och dels är hon pitchig på sina ställen, men det är inget som inte kan justeras till lördag. Och dessutom är det här en festlåt som kanske inte behöver vara helt perfekt, så länge det inte låter rent surt.

Dessutom blir det så att hon inte tar ut några dansrörelser på scenen idag. Markerar bara och det ser lite märkligt ut tillsammans med dansarna. Då är det bättre att välja några steg där man tar ut dem helt och struntar i koreografi i andra passager.

Hoppsan, där hänger prislappen kvar på en av Chelsea Mucos dansare. Den flänger i alla dansrörelser.

På de här bilderna ser ni den baktill.

Mellan genomsjungningarna är nån framme med en sax och fixar till det.

Dansarna står vid kanten av scenen fortfarande på, men utanför bild när Chelsea Muco börjar i mitten. Så kommer de in två och två och gör henne sällskap.

Att se det här på scenen är nåt helt annat än att bara höra låten under uppspelningen.

Det är färgglatt och festligt, inte lika hög energi som Panetoz, vars Pa Moudou varit med och skrivit den här låten, men härlig afrobeat-pop.

I första genomsjungningen känns det som att Chelsea tar det lugnt med sången, speciellt i första verserna. Eller så är det ljudmixen i arenan som gör att hennes sång dränkts i produktionen. Jag tror nog det senare, för i slutet hörs det hur bra hon sjunger, men jag hade gärna hört hennes röst mer.

Nu är vi tillbaka i arenan igen och det är dags för Chelsea Muco att börja repa. Dansarna är på scenen.

Chelsea har sex egna dansare, enligt Mellopedia, Chancelvie Csorbova, Megan D’Mello, Cheryl Ingabire, Gabriella Kodia, Naomi Nzau och Sarah Nzau. Men nu ser jag bara fem stycken uppe på scenen. Ah, där kom den sjätte också. Då är alla på plats.

I kulissen finns också Elsa Carmona Oljelund på kör.

Chelsea Muco har en röd overall i prasseltyg på sig. Eller nej, nu ser jag att det är en kort jacka och byxor.

De har soundcheckat bakom scenen och går nu igenom kamerorna och positioner på scenen.

Min kollega Schlager-Stina fick fråga Robin Werner vad vi skulle använda för pronomen när vi skriver om Elecktra, men han är inte så brydd.

Han själv är ju kille och använder ”han”, karaktären Elecktra är ”hon”. Men vad vi använder när vi skriver om dragakten spelar honom inte så stor roll. Så det blir väl en blandning helt enkelt.

Det händer ibland, men inte så ofta, att tvillingduon ställer upp sig i omvänd ordning vid en fotografering.

Men när min kollega schlager-Stina Dahlgren intervjuade grabbarna precis och vår fotograf Robin plåtade dem blev det precis så.

Så här har vi alltså Martinus & Marcus.

Och visst minns ni tricket för att känna skillnad på dem? Martinus har ett litet litet födelsemärke precis på läppen.

Annika Wickihalder hinner en tredje genomsjungning också.

Hon sjunger verkligen bra och det här är en sån där ”stor” midtempoballad som vi definitvit brukar se ett dussin av i Eurovision.

Nu är första delen av dagens rep över och det blir en tre timmar lång paus medan programledare och mellanakter ska få repa, så vi i pressen måste lämna arenan.

Jag uppdaterar om det händer något, annars är jag tillbaka till Chelsea Mucos och Medinas rep vid 17.

Nummerkreatören Jennie Widegren går igenom kamerorna med Annika Wickihalder innan hon får sjunga en andra gång.

Hn sjunger starkt och med inlevelse. Om Faith Kakembo kunde gå direkt till final häromåret så borde Annika också ha chans till det.

Britta Bergström hjälper till som kör i kulissen.

Det märks att Annika har kul på scenen när hon sjunger, men ibland blir hon för inåtvänd, när hon blundar och känner in och får feeling. Det skulle bli bättre om hon levde ut de känslona med öppna ögon, så hon inte gömmer sig för publiken.