Vad händer idag då? Jo i Mello-världen har repschemat kastats om likte jämfört med tidigare år. Innehåll, alltså programledare och mellanakter repar i detta nu inne i arenan. Då får vi i åressen inte vara med.

Sen börjar det med presskonferens med alla artister 12:30. Då ska vi i pressen alltså fråga alla artister om vad vi kommer att få se när de repar direkt efter. Ett ganska dumt upplägg om jag får säga det själv. Speciellt som ganska många artister genom åren, på ett ganska fånigt sätt, brukar svara: ”Det får ni se” på frågan om vad de ska göra på scenen.

Men det kanske blir bra, vem vet?

Sen börjar alla artister att repa mellan 13:30 och 18:25.

Häng med i bloggen så får ni rapporter och bilder från alla artisternas rep.

Det får ni veta här!

https://www.aftonbladet.se/tv/a/277592

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Nano känns som en stark öppning i det här startfältet. Han gör det som förväntas av honom, men har ändå utvecklats. Det är mer upptempo, ännu mer tryck i låten och ett skönt körarrangemang. Take me to church lyser ännu tydligare i den här än i Hold on, men refrängen är också starkare än andra låtar i genren.

High 15:s låt No drama låter vid den andra lyssningen ännu mer som Ace Wilders Busy doin nothing. Det är en salig blandning av genrer, och jag minns att jag inte fattade Wilders låt alls vid första genomlyssningen. Det kan hända samma sak här också. Om de lyser på scenen kan det här funka. Men just nu är jag bara ett enda enormt frågetecken.

Wiktoria Johansson utmanar sig själv med en ballad. Not with me har flera snygga passager och växer under låtens gång. Om Wiktoria övertygar på scenen kan den här bli farlig, så länge hennes publik inte förväntat sig ännu en popcountrydanslåt.

Zeana och Anis Don Demina gör svensk uy, uy, uy-pop där Zeana ska bära låten. Anis har inga saxofonpartier, istället har han två kortare inhopp med rap. Om Zeana får till charmen på scenen kan det här absolut funka på lördag. Låten har potential att bli en skolgårds-hit och går direkt att sjunga med i.

Arja Sajijonmaa gör varken en ny Högt över havet eller en ny Vad du än trodde så trodde du fel. Det är visserligen en jätteklassiskt traditionell refräng om klimatkrisen, typ, men tyvärr får nog Arja förbereda sig på att inte ta sig vidare på lördag. Jag kan inte tänka mig att det här kommer tilltala alla åldersgrupper.

Mohombi gör veckans starkaste moderna poplåt, är känslan efter andra genomlyssningen. Kan han leverera på scenen och charma tv-publiken så kan det här bli en jättehit. Men det kommer hänga på leveransen på lördag. Han får inte kännas distanserad utan måste bjuda in publiken och charma dem.

Anna Bergendahl gör en väldigt effektiv countrypop-låt där hon kommer övertyga med sin tydliga värme och röst. Det här är snyggt och enkelt, där allt hänger på att beröra och det har Anna gjort förut. Nån tyckte att den kanske var för vuxen, men jag gillar verkligen Ashes to ashes (okej, jag är väl vuxen men alltså…), jag tror att den har ett brett tilltal.

Det var uppspelningen, nu har vi alltså hört låtarna två gånger. Nu ska jag och Markus Larsson spela in tv om vad vi tycker så att ni får se det på en sajt nära er så snabbt det bara går.

Oj Anna Bergendahl. Hon har ett så extremt tydlgit id i sin röst, det hörs direkt att det är hon. Titeln Ashes to ashes följs givetvis av orden dust to dust, men det gör ändå inte låten till tråkig eller förutsägbar.

Det här andas Louise Hofften när hon var som bäst med en stark refräng som också växer under låtens gång.

Det känns countrypop, men utan den modernare Taylor Swift-produktionen som annars brukar vara tydlig i den här typen av låtar.

Det här gillar jag verkligen. Och jag tror att Anna kan charma svenska folket igen på lördag. Precis osm hon gjorde med This is my life 2010. Jag gillar verkligen det här. Sa jag det redan?

Mohombi gör midtempo-pop med en hel del falsettsång i verserna, med en effektivt tjatig refräng där titeln Hello bankas in i lyssnaren.

Här finns risken att det blir för slickt och snyggt och utan utrymme att briljera och improvisera på scenen, men den här vill jag dansa till. Om den bara hade varit i lite högre tempo.

Oj, det här har inte hörts i Melodifestivalen på länge känns det som. Arja Saijonmaas Mina fyra årstider inleds med mandolinspel och en långsam refräng som bygger upp till en mycket klassisk och traditionell schlagerrefräng med Arjas typiska finlandssvenska sång.

Jag är inte säker på att det här är låten som ger Arja nya Melodifestival-framgångar, men den är hon ut i fingerspetsarna. Nej, det kommer nog bli svårt för henne att komma nånstans med det här på lördag. Jag tror att låten vänder sig till en för smal publik i en för snäv ålderskategori.

Det hörs väldigt tydligt att Zeana och Anis Don Deminas låt Mina bränder är skriven av Panetoz Pa Modou Badjie med bland andra Jimmy Jansson. Det här är verkligen en Panetoz-låt komplett med ett gäng Uy, uy, uy.

Anis Don Demina kommer in med svensk rap efter ett parti som musikaliskt kändes mer ukrainsk eurovision-pop. Det är publikfriande med fotbollsarena Uy, uy, uy som Samir och Viktor fått att funka tidigare år i Mello. Här gäller det att Zeana går igenom lika tydligt i rutan, för de största delarna av låten ligger på henne.

Wiktoria Johansson gör inte upptempo popcountry i år. Hennes Not with me är istället en ballad om ett uppbrott, med en ganska klassisk text på egnelska om att jag gav dig mitt  hjärta och du slet det itu, typ.

Det här är snyggt, men en ballad är inte självklar i Melodifestivalen. Wiktoria behöver kännas både äkta, skör och stark på scenen på samma gång för att få den här låten att bära och övertyga tv-tittarna.

Och det är viktigt att hon inte blir för skrikig när hon tar i med sången. Och det är viktigt att numret inte blir för konstigt också.

High 15:s låt heter No drama och det är lite Katy Perry, Rihanna och Ace Wilder och Åh na na na.

Som Ace Wilders första låt Busy doin nothing så känns det vid en första genomlyssning som tre helt olika låtar som satts samman till en. Men refrängen känns tyvärr svagare.

Och textraden ”drink up no drama just drink, drink up no drama just drink” kanske inte riktigt är helt pk för 4 16-åringar…

Det ska bli intressant att se vad de gör av det på scenen.

Nano är först ut i veckans startfält med låten Chasing rivers. Det här är lite högre tempo än hans Hold on, men känslan är den samma. Mycket av Take me to church i den här också i soundet och jag tycker att den är starkare än Österrikes låt förra året som ockås gick i samma genre och som ju gick hem hos tv-tittarna.

Nano får använda sin röst och den vet vi ju att han sätter live.

Det kommer in en kör och en barnkör i slutet av låten som ger en skön gospelkänsla. De som gillade Nano förra gången lär inte bli besvikna