Drängarna kom först till välkomstfesten.

Anis Don Demina är så klart också här.

Och en allvarlig Albin Johnsén.

Medan Amanda Aasa bjuder på ett litet leende.

Mohombi tog samma outfit som på dagens presskonferens efter att ha flugit i arenan.

Medan Faith Kakembo valde helgul kosstym.

Mariette Hansson poserar lite ledigt på en soffa. Med sina kängor.

Och Lina Hedlund och Linnea Henriksson hittade också vår kamera. Medan David Sundin är upptagen med annat.

En tredje genomsjungning nu. Nu funkar sången bättre för Amanda Aasa.

Det är just den tredje genomsjungningen som de brukar titta på i viewingroom för att gå igenom hur allt ser ut efter repet, så skönt att det satt bättre nu.

Jag kommer nog lägga till Amanda Aasas låt Late på min spellista när den släpps. Trots att den heter Late men sen har hela texten förutom just det är på svenska…

När hon sjungit klart kramar dansarna Keisha och Lisa om henne ordentligt. De är bra stöttning på scenen, med tanke på hur många Melodifestival-bridrag de varit med i. Smart val istället för att ta externa dansare som kanske inte gjort något liknande förut heller.

Amanda kan vara nöjd med sitt första rep på den här scenen.

– Musik om fem, fyra, tre…

Amanda Aasa stoppar in medhörningen i örat och gör sig redo att genomföra sin andra genomsjungning på Melodifestivalens scen.

Hon ligger trygg i sången, känns det som. Många debutanter svajar ofta de första genomsjungningarna.

Låten är svensk pop med tydlig text där Amanda Aasa och dansarna gör små tydliga rörelser knutna till textraderna.

Oj, men där svajade rösten till i ett parti av sången som leker lite mer med tonerna.

Det är så klart lite speciellt att sjunga inför oss i pressen som sitter här och tycker och tänker om varje steg när det faktiskt bara är en repetition. Antagligen känner hon av nerverna.

I väntan på att få köra igen pratar Amanda Aasa igenom numret med sitt team.

Hennes första genomsjungning snurrar i tv-skärmarna och de tittar igenom det.

Jag skrev visst att det var Anis Don Demina som skulle repa. Men det var ju helt fel. Och korrigerat nu. Amanda Aasa är det som har de gula plastskynkena. Som innebär en specialeffekt när tv-kamerorna filmar genom dem och Amanda blir lite suddig och förvrängd.

Amanda Aasa har med sig husdansarna Keisha von Arnold och Lisa Arnold på scenen. Och jag tycker inte alls att det här är illa.

Amanda ger ett lite svalt intryck på scenen, det är första genomsjungningen så hon har tid på sig att känna in och bli bekväm.

Det här är mycket sval tjejpop à la Veronica Maggio och Amandas nummer bygger mycket på små rörelser och förflyttningar över scenen. Jag ska kolla hur det ser ut i kamerorna snart.

Nu är det dags för Amanda Aasas rep. På scenen hänger gula plastremsor. Typ som man går igenom på väg in i ett frysrum som försöker hålla kylan inne och värmen ute.

Eller en slaktare, som inte vill att det ska stänka blod och köttslamsor på väggarna och dem som kliver in.

Albin Ekdahl säger att han inte tänkt så mycket på tävlingen ännu.

Drängarna kan inte göra annat än skämta, ska bli intressant att se hur de för över det till scenen.

Amanda Aasa tog ett skosnöre kring midjan. Hon vill bli den första från P4 Nästa som tar sig vidare i tävlingen.

Anis Don Demina tänker sjunga allt själv den här gången.

– Ja, förutom kören då, men det har ju alla.

Faith Kakembo har snygg blommig byxkjolklänninggrej på sig. (Jag är ingen modekille, jag kan ju inte sånt här.)

Mohombi utlovar magi på scenen. Och försöker trolla bort min keps.

Nu får vi lyssna på alla låtar en gång till. Jag samlar intrycket från andra genomlyssningen i det här inlägget som uppdateras.

Mariette Hanssons Shout it out har drag av David Lindgrens senare låtar i Melodifestivalen (alltså inte så mycket hans Shout it out). Skön pop, som blir lite anonym och kommer behöva en scenshow som väcker liv i publiken. Mariette vet hur man levererar på scenen så jag hoppas att hon visar det i morgon. Men vid den här första lyssningen känns det som hennes svagaste bidrag i Mello hittills.

Albin Johnsén gör svensk pojkpop av det dystrare textbaserade slaget som inte brukar gå så bra i Melodifestivalen, men funka desto bättre på radio och Spotify. Den har ett skönt gung och jag gillar hooken som sitter i orden Livet börjar. Punkt. Nu.

Drängarna är busgroggdrickar-schlager som barnen kommer älska och som dessutom kommer funka på alla förfester hela året. Det är den typen av guilty pleasure-låt som ingen erkänner att de röstar på eller gillar, men som alla kommer sjunga med i efter ett par öl innanför västen.

Amanda Aasas låt heter Late. Det stör mig. Den borde hetat Sent. Du ringer för late och du vet de. Jag blir nästan gubbigt sur över det här. Men det som kan göra det svårt för Amanda är framför allt att det här är lite trulig tjejpop och på Melodifestivalscenen är det oftast glädje och värme som funkar för kvinnliga artister. Ska bli intressant att se hur det går att få till det av den här låten.

Anis Don Demina pratar och rappar sig igenom det här lilla glädjepillret där man ”lyfter upp upp” och går loss. Hooken är smart producerad på låtar som vi har hört förut utan att det kan dras till låtstöld. Lägg på lite shu shu och shurda så är Anis hemma hos sin publik. frågan är om han får med sig andra också. Det kan vara skillnaden på en sjätteplats eller direkt till final. Och mot slutet av låten är den ganska tjatig.

Faith Kakembo kan få årets stora hångelhit med Crying rivers. Lyckas hon leverera den här på scenen så lär den spelas som sista låt på många skolfester och nattklubbar. Det är pampigt och snyggt, med Twin Peaks-gitarrer i bakgrunden.

Mohombis Winners tar lite för lång tid på sig att komma fram till refrängen, som är snygg och effektiv, men lite svalare än förra årets låt. Det är som att även bryggan är lite för lång och bygger lite för länge, känns det som i andra genomlyssningen. Och så är det det där med wieners eller winners. Hmm.

Så där, nu har vi lyssnat på alla låtarna två gånger. Nu ska jag hitta Markus Larsson och göra tv med honom så ni får höra vad han tycker också. Häng med på sajten så duyker det upp där under kvällen.

Amanda Aasa går på Veronica maggio-kontot, med svensk pop i midtempo. jag gillar det lite, men stör mig otroligt på att hon konstant genom den svenska texten sjunger att något är ”för late”, istället för ”för sent”. Och det är inte för att det rimmar. Det är bara obegripligt. Japp, jag är väl 43 bast snart, så…