Anis Don Demina hinner med en faslig massa ord i sin öppningsrap.

Anis har enorm energi på scenen, Men det gör också att han lätt tappar sin position på scenen och inte hittar ljuset.

Och jag står nog fast vid att jag saknar en signaturrörelse. Det är den typen av låt som skulle behöva det där steget, ett move i refrängen, som alla dansar med i och vet precis när det kommer och hur man gör det på dansgolvet.

Numret behöver rensas rejält. Här gäller det att välja bort och döda sina älsklingar. Och också stoppas in ett nytt move.

Anis Don Demina avslutar sin låt med en shout out. Som tycks ha förvirrat väldigt många här i pressen.

– Shout out till Janne. Malmsjö. Inte dig biatch.

Så står det i låttexten. Och så var även första genomsjungningen, även om han ändrade till tobbe trollkarl i den andra.

En janne, är ju lite random vem som helst på slang. Så det är en shout out till lite vem som helst. Fast ändå inte eftersom han specificerar och riktar den till estradören Malmsjö och inte alls vilken janne som helst.

Nu har Anis Don Demina vänt på kepsen så att han inte får ansiktet helt i skugga. Han är lite lugnare i öppningen, tills han plötsligt i refrängen börjar studsa på stället. Lite som jag i pressrummet på lördag kväll när jag väntar på resultatet.

I kulissen har han hjälp av Lars Säfsund och Emelie Fjällström i kören. Med tanke på hur Anis studsar runt på scenen så behöver han.

Och så avslutar han med:

– Shout out till Tobbe. Trollkarl. Inte dig biatch!

Anis Don Demina tar hjälp av vänner på bildskärmen också, inte bara av undertecknad.

Samir & Viktor dyker upp och så också Anis vän influencern Lisa Anckarman.

Och så Theoz på det.

Nu kör Anis Don Demina sin första genomsjungning. Han sjunger hela första versen och refrängen framför den stora skärmen och spelar med i det som hnder på skärmen. Där han också får körhjälp av sig själv.

Och sen kommer husdansarna in på scenen och röjer tillsammans med honom.

Han har keps på sig idag och det gör att ljuset inte riktigt når fram till hans ögon, men i öppningen är han nästan övertänd och studsar runt i glädjen att äntligen få köra sin låt.

Det här är stökigt. Väldigt stökigt. Och ser enormt rörigt ut i första genomsjungningen. Cool idé som behöver skalas rent rejält.

Och det är en sån dunderrefräng som skulle tjäna på nån form av signature move. Nåt som alla kan dansa med i, steget man känner igen. Det saknar jag faktiskt här.

Anis Don Demina har med sig en led-skärm på scenen där hans egen tidning Shurda Mag bläddras fram under numret.

Och Anis gång kan inte låta bli att driva med mig. I sitt nummer. En sida som kommer bläddras fram på scenen är den här:

Jag tänker att vi zoomar in lite.

Jag tänker att ingen kommer hinna läsa det där i sändning. Antagligen kommer det inte ens synas. Men väldigt roligt!

Även om jag itne har gjort Anis don Deminas liv till något helvete som han inte själv velat ha, smart som han är. Och jag är ju här för att hålla koll på alla Mello-artisterna för att ni ska få veta allt som händer när ni följer med i bloggen. Så om han tycker att det är ett helvete så vet ni att jag gör det för er.

Och jag ser fram emot den där utlovade hämnden på efterfesten… Hoppas den innehåller champagne.

Anis Don Demina passar på att sitta i arenan och lyssna på låtarna. Han har ju sagt att han ska dokumenter adet han kan för sin Youtube-kanal och visa allt som går att visa från hur det är att vara med i Melodifestivalen.

Han var här under hela Albins repetition och nu sitter han coh väntar på Drängarna också. Bra att kolla in konkurrensen kanske.

Albin Ekdahl säger att han inte tänkt så mycket på tävlingen ännu.

Drängarna kan inte göra annat än skämta, ska bli intressant att se hur de för över det till scenen.

Amanda Aasa tog ett skosnöre kring midjan. Hon vill bli den första från P4 Nästa som tar sig vidare i tävlingen.

Anis Don Demina tänker sjunga allt själv den här gången.

– Ja, förutom kören då, men det har ju alla.

Faith Kakembo har snygg blommig byxkjolklänninggrej på sig. (Jag är ingen modekille, jag kan ju inte sånt här.)

Mohombi utlovar magi på scenen. Och försöker trolla bort min keps.

Nu får vi lyssna på alla låtar en gång till. Jag samlar intrycket från andra genomlyssningen i det här inlägget som uppdateras.

Mariette Hanssons Shout it out har drag av David Lindgrens senare låtar i Melodifestivalen (alltså inte så mycket hans Shout it out). Skön pop, som blir lite anonym och kommer behöva en scenshow som väcker liv i publiken. Mariette vet hur man levererar på scenen så jag hoppas att hon visar det i morgon. Men vid den här första lyssningen känns det som hennes svagaste bidrag i Mello hittills.

Albin Johnsén gör svensk pojkpop av det dystrare textbaserade slaget som inte brukar gå så bra i Melodifestivalen, men funka desto bättre på radio och Spotify. Den har ett skönt gung och jag gillar hooken som sitter i orden Livet börjar. Punkt. Nu.

Drängarna är busgroggdrickar-schlager som barnen kommer älska och som dessutom kommer funka på alla förfester hela året. Det är den typen av guilty pleasure-låt som ingen erkänner att de röstar på eller gillar, men som alla kommer sjunga med i efter ett par öl innanför västen.

Amanda Aasas låt heter Late. Det stör mig. Den borde hetat Sent. Du ringer för late och du vet de. Jag blir nästan gubbigt sur över det här. Men det som kan göra det svårt för Amanda är framför allt att det här är lite trulig tjejpop och på Melodifestivalscenen är det oftast glädje och värme som funkar för kvinnliga artister. Ska bli intressant att se hur det går att få till det av den här låten.

Anis Don Demina pratar och rappar sig igenom det här lilla glädjepillret där man ”lyfter upp upp” och går loss. Hooken är smart producerad på låtar som vi har hört förut utan att det kan dras till låtstöld. Lägg på lite shu shu och shurda så är Anis hemma hos sin publik. frågan är om han får med sig andra också. Det kan vara skillnaden på en sjätteplats eller direkt till final. Och mot slutet av låten är den ganska tjatig.

Faith Kakembo kan få årets stora hångelhit med Crying rivers. Lyckas hon leverera den här på scenen så lär den spelas som sista låt på många skolfester och nattklubbar. Det är pampigt och snyggt, med Twin Peaks-gitarrer i bakgrunden.

Mohombis Winners tar lite för lång tid på sig att komma fram till refrängen, som är snygg och effektiv, men lite svalare än förra årets låt. Det är som att även bryggan är lite för lång och bygger lite för länge, känns det som i andra genomlyssningen. Och så är det det där med wieners eller winners. Hmm.

Så där, nu har vi lyssnat på alla låtarna två gånger. Nu ska jag hitta Markus Larsson och göra tv med honom så ni får höra vad han tycker också. Häng med på sajten så duyker det upp där under kvällen.

Anis Don Demina sjunger Vem e som oss har en supereffektiv refräng med orden:

”Vi siktar högt högt
och duckar lågt”

Partyrefräng somkommer få igång publiken, men frågan är om det funkar för både Drängarna och Anis Don Demina? Eller kan de ta ut varandra? Där Drängarna är småstad är det här storstadsförort och möjligen är det lite tjatigt.

Givetvis har Anis klämt in ”shurdas” så ofta han kan i låten, för att ge sina fans det de förväntar sig och vill.