Men något mycket roligare. QX Gaygala inträffar ju mitt i Mellosäsongen varje år. Och det är ju en egen liten guldklimp av kärlek att få komma på det en måndag kväll mitt i schlagertider.

Enda artisten från årets tävling som jag såg i vimlet var Tone Sekelius, som förra året vann årets HBTQ. Men det fanns mycket annat Mello-relaterat så klart.

Sanna Nielsen kom och sjöng en superhärlig version av I’m in love. (Jag måste erkänna att det är den av hennes låtar som jag egentligen tycker minst om, men samtidigt får den och hon mig att sjunga med varje gång den spelas och jag rycks med i dansen också, tills jag kommer på mig med att jag ju inte gillar den…)

Medina var också på plats. Eller. Halva Medina. Sami var där, men inte Ali. In i dimman fick vi i alla fall, men ingen förklaring till att Ali inte var med. Hoppas att det bara var lite förkylning eller nåt, så att det inte hänt något.

Och en riktigt härlig pärla var att Towa Carson, Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanson kom och körde sin C’est la vie. Det var mycket tydligt att de sjöng playback eftersom varken Towa eller Siw höll mikrofonerna vid munnarna särskilt ofta och eftersom det så tydligt syntes att de tappade bort sig i texten då och då utan att det märktes i ljudet.

Men vad gör väl det? De har tre schlagerlegendarerna gjorde mig på toppenhumör!

Sen var Zara Larsson där och hon har ju också Mello-koppling eftersom hennes pojkvän Lamin Holmén är en av husdansarna.

Jessica Folcker som tävlat i Mello både med Om Natten och tillsammans med Dr Alban var också på scenen, som den mäktiga rösten i Electric när Leila K gjorde en mycket oväntad comeback och fick publiken att explodera av energi.

Men hur jag än försöker får jag inte in nån Mello-koppling på fina Petra Marklund som var där också. (Uppdatering: Hon gjorde ju mellanakt 2018, tack Schlagerprofilerna-Ken för påminnelse!)

Men Omar Rudberg, som fick avsluta hela galan med en sexig version av Pointer Sisters I’m so excited, har ju tävlat i Mello flera gånger. Och den avslutningen var hur härlig som helst.

Och vad har Lena Olin med Melodifestivalen att göra och varför hamnade jag på hennes bord, bara en plats ifrån vår allra största Hollywood-skådis? Jo, det kan också härledas till Mello. För Lena Olins film ”Hilma” var nominerad till årets film. den har producerats av Viaplay och Viaplays presschef heter Susanne Nylén. Susanne och jag är vänner sen vår första Melodifestival ihop, 2006, när Susanne också jobbade på Aftonbladet.

Vi brukar ofta gå på gaygalan ihop, eller placeras på platser intill varann på läktaren. Så när hon nu fått extrasupervip-platser på parkett tillsammans med Lena Olin och company var jag ju lite avis. Men så visade det sig att det var en tom stol precis bredvid henne. Så snabb som blixten pilade jag förbi vakter och biljettkontrollanter och ockuperade den tomma stolen. Jag tänkte att jag ju kunde vara som en sån där seatfiller på Oscarsgalan, som alltid får sätta sig i bänkraderna när en kändis går på toaletten, så att det aldrig ska synas en tom stol i tv-sändningen.

Så där hamnade jag mitt i Lena Olins härliga glädje när ”Hilma” också vann pris!

Och hörni, vänta lite. Ska vi ta och zooma in den där bilden lite också? För är det inte…? Jo men visst. Massor med spaningar kan man göra ju. Uppe vid kepsen: Edvin Ryding.

Mellan mig och Susanne: Förra årets Mello-programledare och stjärnan Oscar Zia!

Och inte att förglömma. En av de viktigaste personerna för att QX Gaygala ska kunna sändas i TV4 på lördag och för att Melodifestivalen ska få så snygga tv-bilder också på lördag. En av mina favorit-tv-fotografer, Dragan iklädd som cirka 45 kilo tunga stedicam-kamera.

Vill ni se lite av höjdpunkterna av allt innan galan sänds på TV4 efter Mello på lördag så kan ni klicka er fram genom mitt Instagram-inlägg här nedan.

Men kolla måste ni ändå, för Sissela Kyle, med manus och regi av Edward af Sillén, gjorde sin sista gaygala som programledare (säger hon i alla fall) och hon var alldeles fantastiskt rolig som vanligt!

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Torbjörn Ek (@tobbe_ek)

Ann-Louise Hanson, Towa Carson och Siw Malmkvist. Vilka power ladies!

Efter lite prisutdelning får Siw Malmkvist, Towa Carson och Ann-Louise Hanson ta över scenen i härligt glittriga scenkläder för att bjuda på sina egna största Melodifestival-hits.

Osäker är jag dock på om Siw Malmkvist faktiskt visslar själv nu. Men sången är där!

Och de här damerna får stort jubel från publiken.

Så får vi Hanson, Carson och Malmkvist.

Siwan är först ut och kör sin April april. Towa följer upp med Du vet var jag finns. Och så Ann-Louise Hanson med Zum zum zum lilla sommarbi.

Siwan kör Augustine. Ann-Louise fortsätter med Svenska flicka.

Publiken är med och klappar takten. Det här är nostalgi på högsta och bästa nivå. Tänk om de gjort så här i deltävlingarna. Vilken hit!

Towa tar över med Alla har glömt.

Så avslutar de tillsammans med sin C’est la vie. De här drottningarna fullkomligen äger scenen.

När jag kom fram för att prata med Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanson åkte kepsen av. Det är sen gammalt när jag träffar Ann-Louise Hanson.

Men Siw hann ändå säga:

– Av med kepsen nu pöjk.

Och sen dök Christer Lindarw in och började kramas medan jag försökte fajtas om damernas uppmärksamhet.

Välkomstfesten är rejält schlagertät här i Eskilstuna eftersom alla som blivit invalda i Melodifestivalens Hall of fame också bjudits in hit.

Eller vad sägs om Hanson, Carson och Malmkvist.

Melodifestivalens tävlingsproducent, Christer Björkmans kronprinsessa Karin Gunnarsson.

Linda Bengtzing.

Thomas G:son och Peter Boström.

Marcos Ubeda, som bland annat skrivit Afro-Dites Never let it go.

Per Herrey med fru, Per som numera är förbundsjurist på Musikerförbundet.

Brandsta City Släckers.

Roger Pontare.

Arvingarna, som lärt sig räkna till fyra och kunde konstatera att hela gänget var med. Dock bara till och med genrepet på fredag. För på lördag har de en spelning så då kan de inte längre vara på plats här i Eskilstuna.

Andreas Johnson, i sin sedvanligt framåtlutande position, som han alltid väljer att ha på bild.

Låtskrivaren Linnea Deb, med pojkvännen David.

Legendariska dirigenten Anders Berglund med fru.

Förresten. Det här var typ det sista som hände på presskonferensen efter sändningen igår. Bishara kom fram för att prata med Ann-Louise Hanson och hon blev så lycklig över att få krama om honom.

Hon har ju under veckan gråtit så många gånger över hur begåvad han är och hur imponerad hon varit över hans talang.

Ann-Louise dansade precis på dansgolvet när hennes låt spelades. Och det slutade som vanligt i starka känslor.

Hon sa tidigare i veckan att:

– Jag är lite gråtig.

Och ja, det stämmer nog. Men det är helt okej för vi älskar att du vågar visa dina känslor.

Ann-Louise Hanson är här på festen tillsammans med sin man Bruno Glenmark och dottern Josefin.

Ann-Louise och Bruno har varit gifta i 53 år. Förstår ni? FEMTIOTRE ÅR!

Jag frågade vad som var hemligheten:

– Att vi har så roligt. Humorn och intresset för musiken, vi kommer från ganska enkla förhållanden båda två, sa Ann-Louise.

– Nej nu ska du få höra, kontrade Bruno.

– Det är för att hon är så snygg. Och för att hon lagar så god mat.

Ann-Louise skakade på huvudet och fyllde i:

– Jo, vägen till en mans hjärta går ju genom magen.

Josefin Glenmark har varit med och skrivit låten och är också med i Ann-Louise Hansons kör.

De har varit supergulliga mot varandra hela veckan och Josefin har kramat om sin mamma stöttande, det är en ganska känslosam låt att framföra.

Det här tycker jag är det bästa veteranbidraget i den här tävlingen någonsin. Det är på riktigt utan att vara mossigt, trist eller töntigt.