Arja har med sig en bouzouki-spelare på scenen som får inleda numret. Han heter Panagiotis Karnezis.

Medan Arja Saijonmaa sjunger upp bakom scenen får vi se lite av vad som kommer hända på hennes bildskärmar.

Det ser ut att vara ringdansande barn kring en tecknad jordglob. Jag är inte övertygad.

Jag blir mer övertygad av Arjas klänning. Det känns som något värdigt en schlagerdiva och jag räknar med att det blir en lagom beskärd del av Carolafläkt här.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Nano känns som en stark öppning i det här startfältet. Han gör det som förväntas av honom, men har ändå utvecklats. Det är mer upptempo, ännu mer tryck i låten och ett skönt körarrangemang. Take me to church lyser ännu tydligare i den här än i Hold on, men refrängen är också starkare än andra låtar i genren.

High 15:s låt No drama låter vid den andra lyssningen ännu mer som Ace Wilders Busy doin nothing. Det är en salig blandning av genrer, och jag minns att jag inte fattade Wilders låt alls vid första genomlyssningen. Det kan hända samma sak här också. Om de lyser på scenen kan det här funka. Men just nu är jag bara ett enda enormt frågetecken.

Wiktoria Johansson utmanar sig själv med en ballad. Not with me har flera snygga passager och växer under låtens gång. Om Wiktoria övertygar på scenen kan den här bli farlig, så länge hennes publik inte förväntat sig ännu en popcountrydanslåt.

Zeana och Anis Don Demina gör svensk uy, uy, uy-pop där Zeana ska bära låten. Anis har inga saxofonpartier, istället har han två kortare inhopp med rap. Om Zeana får till charmen på scenen kan det här absolut funka på lördag. Låten har potential att bli en skolgårds-hit och går direkt att sjunga med i.

Arja Sajijonmaa gör varken en ny Högt över havet eller en ny Vad du än trodde så trodde du fel. Det är visserligen en jätteklassiskt traditionell refräng om klimatkrisen, typ, men tyvärr får nog Arja förbereda sig på att inte ta sig vidare på lördag. Jag kan inte tänka mig att det här kommer tilltala alla åldersgrupper.

Mohombi gör veckans starkaste moderna poplåt, är känslan efter andra genomlyssningen. Kan han leverera på scenen och charma tv-publiken så kan det här bli en jättehit. Men det kommer hänga på leveransen på lördag. Han får inte kännas distanserad utan måste bjuda in publiken och charma dem.

Anna Bergendahl gör en väldigt effektiv countrypop-låt där hon kommer övertyga med sin tydliga värme och röst. Det här är snyggt och enkelt, där allt hänger på att beröra och det har Anna gjort förut. Nån tyckte att den kanske var för vuxen, men jag gillar verkligen Ashes to ashes (okej, jag är väl vuxen men alltså…), jag tror att den har ett brett tilltal.

Det var uppspelningen, nu har vi alltså hört låtarna två gånger. Nu ska jag och Markus Larsson spela in tv om vad vi tycker så att ni får se det på en sajt nära er så snabbt det bara går.

Oj, det här har inte hörts i Melodifestivalen på länge känns det som. Arja Saijonmaas Mina fyra årstider inleds med mandolinspel och en långsam refräng som bygger upp till en mycket klassisk och traditionell schlagerrefräng med Arjas typiska finlandssvenska sång.

Jag är inte säker på att det här är låten som ger Arja nya Melodifestival-framgångar, men den är hon ut i fingerspetsarna. Nej, det kommer nog bli svårt för henne att komma nånstans med det här på lördag. Jag tror att låten vänder sig till en för smal publik i en för snäv ålderskategori.

Fantastiska Arja Saijonmaa kom precis till hotellet med sina scenkläder i handen.

– Det är som att bära en baby, säger hon och skrattar.

Hon lyckades precis knipa det sista städade nyrummetså att hon kan hänga upp klänningen innan hon ska iväg på sitt rep idag.

Hon skrattade stort när jag bad att få ta en bild, men man jag ville ju få visa hur klänningen (förmodar jag?) döljs där inne i skyddet.

Kanske får vi se den redan i morgon under repetitionerna i arenan, men enligt SVT:s repetitionsregler behöver artisterna inte ha sina scenkläder på förrän på fredagens rep.