Camilla Henemarks brev till sina forna bandmedlemamr fick snabbt svar från först Dominika Peczynski, skrivet bara 11 minuter efter att Camilla skickat sitt brev:
Hej Camilla,
Tack för ditt mail. Det var fina ord. Tyvärr är det ord som inte på något vis speglar ditt handlande. För mig betyder ord ingenting. Man kan bara döma en människa på hur hon eller han agerar.
Hälsningar,
Dominika
En timme och 19 minuter efter Camillas brev kom så ett långt och utförligt svar från Alexander Bard:
Kära Camilla
Jag tar gärna upp din tråd där den faktiskt betyder någonting. Jag är gärna din bror, jag betraktar dig genom allt, genom vått och torrt, som min älskade syster. Vi kan båda vara extremt krävande människor, Camilla, men du anar inte hur mycket jag älskar dig som min anima, som min kvinnliga syskonsjäl, som min genuina medmänniska. Du är på alla sätt och vis en fantastisk människa! Tiden mellan återföreningen och Melodifestivalen var fantastisk och rolig på alla sätt och vis. Mitt leende är alltid äkta. Tro mig!
Att sedan ha ett band ihop, att vara ständigt offentligt tillsammans, att faktiskt leva tillsammans via offentligheten, det är något helt annat. At ha ett band ihop handlar om kreativitet, inspiration, talang, hårt arbete, och framför allt om ett slitsamt och krävande samarbete. Det handlar om hårda sessioner i musikstudion och replokalen snarare än ändlösa telefonsamtal och terapisessioner. Aldrig så mycket terapi och häng tillsammans skapar inte några låtar, skapar inte någon musik, skapar inte någon show, skapar inte någon underhållning. Det är två vitt skilda saker.
För mig betyder den nyckfulla kärleken från publiken (och då har ändå Army Of Lovers de varmaste och lojalaste fansen av alla artister) ingenting jämfört med kärleken till de nära och kära, till syskon, familj, tvillingsjälar. Därför betyder det väldigt mycket att du sträcker ut en hand till ett syskonskap oss emellan som jag gärna tar emot. Men att syskonskapet skulle betyda en förpliktelse att jobba ihop i en banduppsättning som jag inte ser kreativa möjligheter i eller upplever någon lust och hunger att turnera med, det tror jag inte alls på. Återigen, det är vitt skilda saker.
Snarare tvärtom: Om att fortsätta Army Of Lovers för mig med La Dominika och Jean-Pierre men utan dig skapar möjligheten till ett verkligt syskonskap och helande oss emellan privat så är jag helt för det. Faktumet är att det är det jag tror är möjligt, och det är så jag vill ha det. Därför röstade jag ja till den nya banduppsättningen på det möte där ett majoritetsbeslut togs om att Army Of Lovers ska vara Jean-Pierre, La Dominika och jag tills vidare. För att jag tror kreativt och arbetsmässigt på den idén, men även av omsorg för alla inblandade, inklusive dig, min älskade syster!
Vi kommer garantera att träffas snart igen och samarbeta i andra sammanhang, Camilla. Varför inte i någon kommande tv-show? Under tiden ska du veta att du har min kärlek, mitt hjärta, min respekt som medmänniska, min underbara och alltid lika fascinerande syster! Under tiden har jag betalat Pouls fakturor åt oss och alla andra kostnader som hamnat på bandets bord under Melodifestivalsatsningen och produktionen av det nya albumet, där dina insatser lyser som allra klarast. Det bjuder jag mer än gärna på, det har varit enormt givande.
Jag lovar att slåss för Army Of Lovers alla värderingar och kreativitet med La Dominika och Jean-Pierre, en satsning i taget. Då med den uppsättningen som idag har personkemin, kraften, generositeten, och det garanterade ömesidiga förtroendet att kunna genomföra detta arbete bäst och kreativt kraftfullast. Nu går vi vidare!
Kram och genuin syskonkärlek
Alexander
Ja, nu har ni fått läsa. Jag vet inte hur länge den här öppna mejlkonversationen kommer pågå. Jag kommer inte per automatik publicera allt, men hittills tycker jag att breven varit så pass intressanta att jag gärna delat dem med er. De har alla skickats med mig på öppen kopia, så de är skrivna med avsikt att ni alla också ska kunna läsa dem.
Det här var nattens härligaste återträff!
