Äntligen är Nordic night, den nordiska festen, tillbaka i Eurovision, där delegationerna från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island och Estland bjuder in fans och journalister för en lite avslappnad fest med umgänge, möjlighet att snacka lite med artisterna, och lite underhållning.

Ni kan kolla lite på de här klippen för att se när artisterna framträdde.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Torbjörn Ek (@tobbe_ek)

Och det var massa kul folk på festen också. jag träffade Maria Broberg, en av två svenskar som varit med och skrivit Polens låt i år.

Jimmy ”Joker” Thörnfeldt slets mellan svenskgänget och Cyperns artist Andrew Lambrou, Joker har ju varit med och skrivit hans låt också.

Brittiska tv-profilen och Eurovision-kommentatorn Rylan var också där, här tillsammans med Cyperns Andrew Lambrou och två av bandmedlemmarna i Australiens Voyager, i mitten är det sångaren Daniel ”Danny” Estrin.

Loreen gjorde både Tattoo och Euphoria och publiken sjöng med rejält i båda låtarna. Det märktes att hon hade roligt när hon stod på scenen.

I kulissen passade kärleken Charli på att fota och filma hela framträdandet och allt som händer runtomkring, han är ju fotograf.

Sist upp på scenen var Finlands Käärijä som körde flera låtar halvnaken.

Eller. I bar överkropp. Så då är man väl halvnaken?

Jag tycker att vi säger det i alla fall.

Efteråt samlades alla artisterna på scenen och när de skulle gå av stannade Loreen kvar och tog selfie, efter selfie, efter selfie. Alla ville så klart prata med henne. Inklusive Rylan som inte kunde kunde slita sig från henne.

Han vände sig också och drog upp tröjan för att visa vad jag tror var en ny tatuering, men jag var inte tillräckligt nära för att kunna se vad det var för nåt.

Australiens Sheldon Riley gör en känslosam repetition, och är nära att börja gråta när han sjungit klart. Det är en känslosam låt och ibland lever han sig in så mycket att känslorna tar över. Det är en hårfin gräns, ibland hjälper det och ibland stjälper det. Ikväll var det mer till hjälp skulle jag säga.

Och nu tar det lite tid att få ordning på Storbritanniens scenshow så Laura Pausini får hela arenan att sjunga Volare. Riktigt snyggt. Och smart.

Sam Ryder låter håret vara lite nytvättat rufsigt ikväll. Kanske skulle tjänat på att dra en borste genom. Han sjunger bra, det här är en härlig låt, men ibland blir det lite för lite känsla i låten och mer vokalgymnastik. Visst kan den utmana i morgon och kommer bli Storbritanniens bästa placering på många år. Och han levererar starkt.

Polens Ochman sjunger starkt och stabilt. Den här tror jag kommer gå bra i morgon. Absolut topp 10.

Serbiens Konstrakta kommer bli en klassiker, en av de låtar vi pratar om och kollar på om tio år. Det är sånt här som är viktigt i Eurovision. Jag älskar den, inte som vinnare, men som en underdog som ska vara här. Och jag klappar med och gör handrörelserna varje gång.

Estlands Stefan gör sin cowboywestern Hope som snygg avslutning, även om jag tänker att et hade varit ännu bättre om Serbien fått avsluta med en riktig fanfavorit. Det här är härligt, men känns inte som samma röj i arenan.

Men Stefan kör på bra ändå och hoppar mellan huvudscenen och sidoscenen. Han avslutar med att säga:

– That was fun!

Och där har alla artister repat

Australiens Sheldon Riley sjunger bra. Och nu fungerar hans mikrofon vad jag kan se i alla fall. Alltså den som ska hissas upp till honom i slutet.

Sheldon Riley från Australien kommer från en djupt kristen familj och han sjunger om att våga komma ut som homosexuell och göra allt som var förbjudet när han växte upp. Masken är också hans grej, och när han tar av den i slutet symboliserar det att kliva fram bakom en mask och vara sig själv.

Han sjunger väldigt bra, det är kvällens andra vokalgympa-nummer, men det här känns betydligt mycket mer på riktigt än Azerbajdzjan, enligt mig.

Men nu funkade hans mickstativ inte som det skulle, det skulle ju komma upp där.

Sheldon Riley från Australien sjunger bakom en mask hela låten till slutsekunderna när han tar den av sig och ”kommer ut ur sitt skal”.

Han sjunger otroligt säkert. Det här är vokalgymnastik, och det är lite bökigt med masken, för man vill ju få kontakt med artisten.

Men när han tar den av sig så kommer den kontakten som gör att låten lyfter.

Australiens Sheldon Riley jobbar också vokalgymnastik på scenen. Bakom en mask.

Han sjunger väldigt bra. Men det känslosamma känns inte rakt igenom äkta när man har hört det här några gånger.

Australien förresten. Det var alltså helt förinspelat. Men framfördes live när hon spelade in det. Därav falsksången.

Australiens framträdande är ju förinspelat, så finns inte mycket att säga. Förutom att det är jobbigt att genomlida hennes falska toner gång på gång.

Nordmakedoniens Vasil får till sin bombastiska musikalballad. Jäklar vad han sjunger. Och jag tycker att Dotter-effekten med glittertröjan funkar hyfsat även idag.

Montaigne från Australien är inte i Rotterdam. Istället visas ett förinspelat framträdande. Det här är tajt och snyggt i ett litet rum. Men låten är inte särksilt bra. Och sången låter riktigt illa. De hade tre försök på sig och har fått välja det bästa försöket att skicka hit. Och det låter verkligen fruktansvärt. Hej då Australien.

Australiens framträdande är förinspelat och visas på skärmar i arenan.