Azerbajdzjans Nadir sjunger väldigt bra, men det känns som att han använder för stora delar av sin låt till nån slags vokal gymping, som så klart kommer imponera på några tittare, men jag blir bara uttråkad. Det blir väldigt pretentiöst.

Låten är skriven av Anderz Wrethow och Andres Stone Johansson bland andra.

Två timmar före sändning är publiken på väg in i arenan. Många med flaggor och härligt fantasifulla outfits.

Dragqueens med höga klackar…

… och andra män med lika höga klackar.

Regnbågskostymer…

…nederländska flaggan som kostym…

…och till och med en svensk flagga.

Men mest av allt nederländska flaggor så klart. Inresereglerna här gör ju att det till störst del är folk som redan bor i Nederländerna som är i publiken.

Men också en flagga från Surinam. I kväll kommer vi få höra det surinamesiska språket sranan för första gången på Eurovision-scenen, när värdlandets artist Jeangu Macrooy framför sin låt. Han är född och uppvuxen i Surinam.

Och utanför arenan finns också det här gänget med en i Eurovision-kretsar väldigt kontroversiell flagga. Det är flaggan för Nagorno-Karabach, en region i Azerbajdzjan med en i huvudsak armenisk befolkning.

Tidigare år har Eurovision satt upp förhållningsregler med godkända och icke godkända flaggor inne i arenan, där man bara accepterat flaggor som tillhör de medverkande länderna, plus ett antal andra som regnbågsflaggan och liknande. Just den här sattes då upp på nej-listan. Detta för att Azerbajdzjan och Armenien fortfarande träter om området.

Under Eurovision 2016 i Stockholm valde Armeniens artist Iveta Mukuchyan att trotsa Eurovision-förbudet och viftade med flaggan i greenroom när det stod klart att hon tog sig vidare till final. Hon fick en skarp tillsägelse av EBU för tilltaget. Och den azeriska delegationen gick så klart i taket över flaggan.

Om det här gänget faktiskt är på väg in i arenan, eller om de bara är utanför för att reta teamet för Azerbajdzjan är oklart.

Tix har fans i publiken också. Utklädda till svart-vita änglar.

Belgiska fans är också på plats.

Och tyska fans också.

Totalt 3 500 släpps in i publiken. Ahoy arena har en maxkapacitet på 16 500 i publiken, men till Eurovision har man gett godkänt för 3 500 personer vid varje show som en del i ett forskningsprojekt. Alla i publiken måste ha testat sig för corona innan man kommer och sen följs alla upp efteråt också.

Jag missade det mesta av Azerbajdjans rep, men det jag hörde lät stabilt.

Norska Tix har lagt sig till med en avslutningsfras istället för att tacka publiken när han sjungit klart. Nu säger han:

– Remember guys, you are not alone!

Kanske ett smart drag för att sticka ut.

Tror ni att azeriska Efendi kommer ha den här klänningen på sig i greenroom ikväll?

Hennes stylist hade den i alla fall med sig i hissen nyss. Och nej, hon följde alltså inte hotellets anvisningar om att åka en och en i hissen, när hon klev in när jag redan var där, och släppte också med glädje in en delegationskollega. Trångt blev det. Skönt med munskydd.

Eller så ska hon ha den på ännu en dejt med Tix. Igår i arena-restaurangen var i alla fall Tix där för ännu en dejt med Efendi.
Han fick frågan om de ville sitta tydligt i fönstret där de satt sist, så att press och andra skulle få syn på dem så klart och spä på hela flirt-ryktet som han själv startat.
Men den här gången valde han att sitta en trappa upp bort från fönstrena.
Jag undrar bara hur de kommunicerar med varandra eftersom Efendi knappt tycks kunna ett ord engelska…

Efendi känns lite loj ikväll.

Skriver jag till låtens slutminut när hon bränner på ordentligt och trycker till med rösten.

Efendi kör sin Mata hari och jag är inte särskilt imponerad. Det är inte dåligt. Det är bara så många låtar av samma typ som sticker ut mycket mer i årets tävling. Så jag har kanske blivit lite mätt.

Azerbajdzjan kommer tävla i andra halvan av finalen.

Rumäniens Roxen har sjungit katastrofalt dåligt på i princip varje repetition. Så nu kan jag säga att hon sjunger bättre. Det räcker dock inte fram till bra. Med tanke på att Duncan Laurence måste ha kört playback i öppningen i dag så hörde ni där kvällens falskaste toner.

Azerbajdzjans Efendi sätter sången bättre. Och numret också. Jag är inte överförtjust i den här låten, men kommer flyga upp på första bästa dansgolv som spelar den när något sånt öppnar igen. Och det får verkligen igång publiken i arenan. Och fansen i presscentret!

Tydligen drabbade medhörnignsproblemen igår kväll även Azerbajdzjan och Efendi. Alla de fyra sista artisterna drabbades, men det var Rumänien och Ukraina som klagade och begärda att få sjunga om.

Eftersom det drabbat även Malta och Azerbajdzjan erbjöds även dem att få sjunga om, men Efendi och den azeriska delegationen avböjde. De var ändå nöjda med sitt framträdande och tackade nej till en extra genomsjungning inför jurygrupperna.

Även dagens genrep sitter bra för Efendi tycker jag.

Med tanke på rumänska Roxens katastrofala rep igår när hennes medhörning var avstängd och hon konstant låg ett par toner för sent i låten så går det här repet ändå som en dans.

Men det hjälper inte mycket. För hon ligger falskt genom stora delar av låten. Det verkar som att sång inte är Roxens starka sida. Jobbigt när man är artist.