Kroatiens Albina har pressrummet med sig i alla fall. Här klappas det i takt och jublas. Jag tycker hon får till det bra. Vissa rep har varit lite slappa, men nu tror jag att den är i final ändå.

Belgiens Hooverphonic är kvällens godis för ”seriösa musikälskare”. En snygg James Bond-pastish tycker jag och de har levererat varje repetition.

Och där slog Israels Eden Alene rekord i Eurovision genom att ta den högsta tonen i tävlingens historia, enligt uppgift ska det ha varit femstrukna b, en hel oktav högre än Magda Blagdan levererade för Kroatiens räkning 1996 i låten Sveta ljubav, det rekordet rök ikväll.

Kaxigt också när det ser så avslappnat och enkelt ut för Eden.

Det blir inte mycket humor i programmet ikväll. Den ansvariga producenten här i Nederländerna har sagt nåt i stil med att han inte tycker att ”humour travels” och att man därför inte tänkte försöka vara roliga i programmet. Okej. Som att inte hela Europa älskade Petra Mede och Måns Zelmerlöw 2013 och 2016.

Men som tur är har Eurovisions online-gäng helt klart inte samma åsikt, för de har fått årets artister att mima till favoriten från Stockholm 2016, Love love peace peace.

Tydligen går klippet inte att bädda in ordentligt, men klicka på det så kan ni kolla på det på Facebook.

Jag älskar till och med hur Belgiens Hooverphonic mimar fullständigt utan inlevelse.

Medan Nordmakedoniens Vasil och dansa Fyr og Flamme går all in!

Det är många som tar det lite lugnt ändå på repet. Kroatiens Albina är inget undantag. Hennes dansare kör på, men det märks att det inte är ett viktigt eller avgörande rep. Det viktiga är att alla positioner är rätt och att medhörningen funkar. Men det hindrar inte publiken i arenan från att jubla. Det märks att de varit svältfödda på liveunderhållning, konserter.

Kameraarbetet är inte helt på topp här. Det sker några usla skakiga utzoomningar som jag inte tror att Kroatiens team är nöjda med.

Belgiens Hooverphonic har varit stabila på alla rep. Det här är ett gäng veteraner med en snygg james Bond-pastisch och det här sitter. Frågan är om de är för ”seriösa” för att gå vidare ikväll.

Israels Eden Alene blir lite gnällig i öppningen av sitt nummer, det liksom knarrar till i rösten på ett ganska osnyggt sätt. Hon går inte för fullt idag, det är tydligt och det gör också att hon missar några kameror.

Om någon får de seriösa poängen från juryn ikväll så lär det vara Belgiens Hooverphonic. Det är en snygg Bond-pastisch av ett ”riktigt” band med ”riktiga” musiker. Sånt brukar kunna skrapa ihop en del från andra ”riktiga musiker” i jurygrupperna. De mest pretentiösa alltså.

Belgiens Hooverphonic gör en snygg scenshow där sångerskan är i mitten med bandet på podier runt henne i ring.

Det är mycket Bond-vibbar över den här låten.

Storbritanniens James Newman fyrade av ett stort leende.

Litauens The Roop gav ett smakprov på sin fingerdans från scenshowen till låten Discoteque, men det var viktigt för dem att betona att låten inte är klassisk disco utan att den handlar om att man vill ut och dansa igen nu. Men det har inget med disco att göra. Typ så.

Portugals band The black mamba intog samma stenseriösa look.

Belgiens Hooverphonic var allvarligast på röda mattan och jag kunde inte komma på en enda fråga jag ville ställa till dem så det fick räcka med en bild.

Georgiens Tornike Kipiani såg ut att inte ha velat gå på turkosa mattan över huvud taget. Och med tanke på coronapandemin är det så klart helt förståeligt. Han valde att gå med munskydd, insvept i en Eurovision-halsduk.

Uku Suviste från Estland kom också ner för turkosa mattan i princip ensam och var duktig på att hålla avstånd, till skillnad från flera av de andra artisterna.

Spaniens Blas Canto valde också den allvariga minen.

Att det belgiska teamet har släpat in trummor på scenen får mig att bli helt vansinnig. För det finns ju inga trummor i den här electro-låten. Vad håller de på med!? Stackars Eliot kanske får ta med sig trummorna hem idag bara därför. Jag tror att han är på gränsen att ta sig vidare, men har lämnat honom utanför i min tippning. Och ikväll sjunger han ju förbannat illa också.

Belgiens Eliot har av outgrundlig anledning släpat med sig två stora trummor upp på scenen. I en elektrolåt.

Det är så dumt så jag vet inte var jag ska ta vägen.

trots att låten är fin borde han utvisas av dumheten och få åka hem utan att passera gå.

Belgiens Eliot kom i regnrock. Det såg lite varmt ut.

Portugals Conan Osiris kom i klänning, tillsammans med sin dansare och poserade för kameran.

Serhat tävlar för San marino men är ju från Turkiet så han höll i båda flaggorna. Turkiet tävlar ju inte i Eurovision längre, så här har turkarna ändå fått en representant. Serhat brukade förövrigt vara programledare för Jeopardy i Turkiet.

Grekland representeras i år av Katerine Duska från Kanada. Så för första gången nånsin tror jag så låter inte låten särskilt grekisk.

Spaniens Miki tycktes ha glömt strykjärnet hemma och kom i väl tillskrynklad kostym.

Belgiens Sannek satt med hela sitt team och käkade middag samtidigt med mig på en restaurang här i Eurovision-området. Hon kändes avslappnad och det märks verkligen i tv-rutan. Så här bra var hon inte igår, men nu lyser hon in i kamerorna.

Nej, sången är inte helt och hållet där, och det är en väldigt typisk bondlåt light. Men det suggestiva har något…