Min kollega Stina har precis intervjuat Cazzi Opeia. Jag höll på att hälsa på henne som Cazzi, och gjorde det också, men ändrade mig snabbt och fick också ur mig, ett ”eller Moa”.
Hon skrattade och sa att alla säger olika.
Nu får vi höra alla låtar en andra gång. Jag uppdaterar det här blogginläget vartefter.
Jacqline Moss gör Effortless och vid en andra lyssning känns det här som den mest omedelbara och snyggaste poplåten den här veckan. Det är upptemposoul med tydliga flämtande och stönande influenser från Donna Summers 70-tal.
Clara Klingenström gör Aldrig mer och det är en tydlig uppföljare, men också precis det jag tror att tv-tittarna vill ha från Clara. Ingen kommer bli besviken, snarare tänka ”Ja, just ja, henne gillar vi, och vad bra hon är” (Om hon fortsätter att leverera på scenen alltså). Det här är female empowerment och skrika med i när man kör bilen på ensliga vägar med gråten i halsen efter att ha brutit med nån, kanske en familjemedlem, eller en kärlek, som inte är bra för en. Jag gillar det här och jag tror att svenska folket gillar Clara!
Kim Cesarion gör Take my breath away och nej, den har inget att göra med Berlins superhit från 80-talet. Det här är snarare slick edm-pop i samma skola som Marcus & Martinus levererade förra året. Den är så lik att vissa partier känns som att man lyssnat på Air och bestämt sig för att bygga upp en ny låt på exakt samma sätt. Det kommer vara upp till Kims personlighet på scenen om han ska lyfta det här på lördag. För det är absolut inte en dålig låt. Det här vill man dansa till, den kommer vara populär på reklamradiokanalerna och kunna ge Cesarion den comeback han jagar. Om det sticker ut tillräckligt mycket på scenen.
Klaudy gör För dig och det är vemodig pojkpop över gitarr som funkat bra på radio sen Viktor Leksells superhit Svag. Men det har varit svårare att få det att flyga i Melodifestivalen. Jag gillar aa-aa-aaa-slingan som upprepas i bryggan efter refrängen, men undrar om Klaudy kommer drunkna bland sina medtävlande den här veckan. Speciellt som också Clara Klingenström gör svensk vemods-pop, men med en större kraft i refrängen.
Gunilla Persson. Alltså Gunilla Persson. Jag bara gapade och stirrade rakt ut vid första lyssningen. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men det här är alltså tysk ompa-ompa-schlager, hey ho-Sjörövarfabbe farfarsfar i marschtakt om att folk pratar skit bakom hennes rygg men det rör henne inte. Med en supereffektiv refräng. Sångröst? Det får vi se när hon repar på scenen, men det är inte några avancerade toner här. Den är helt anpassad efter att hon ska kunna leverera på scenen. Och hooken La la la la la Gunilla är smått oemotståndlig. Frågan är om folk har för starka känslor mot henne för att rösta, eller om man snarare älskar att hon gör nåt så här fullkomligt galet.
Cazzi Opeia gör Give my heart a break och frågan är om folk kommer ha hämtat sig efter Gunilla nog för att lyssna på den här symfoniska glädjepopen. I stråkarna finns det drag av När vi gräver guld i USA av alla låtar, men det är smart maskerat och ger igenkänning utan att kopiera. Min kollega Emil ska givetvis ha cred för den spaningen. Och det finns också tydlgia drag av discoklassikern Go West.
Cazzi Opeia gör Give my heart a break.
Det här är symfonisk popschlager i samma stil som förra gången hon tävlade. Går rakt på stråkar och Cazzi Opeias röst.
Men refrängen drar ner tempot och där sjunger hon utan den stora produktionen som dunkar i verserna.
Det är plopp-poppande och tuggummituggande på samma härliga sätt som I canät get enough, men kanske inte lika omedelbart den här gången. Det ska bli spännande att se om en färgexplosion på scenen kan få mig att tycka annorlunda när repen drar igång.
Men vid en första lyssning är det här glatt karamelligt, som en påse lördagsgodis, som man gärna sätter i sig.
Äntligen är alla låtskrivare med och får fira Loreens seger i Eurovision.
Thomas G:son, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt till vänster om Loreen, så delegationschefen Lotta Furebäck, och därefter Peter Boström, Jimmy Jansson och Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker.
Nu drar det igång. Artisterna kommer inte till greenroom förrän efter att de framträtt, så för Loreens del om en timme lite drygt. Men Thomas G:son, låtskrivaren som är ackrediterad som Sveriges ljudansvarige och därför är den enda låtskrivaren i den svenska delegationen har redan tagit plats.
Även Jimmy Jansson och Jimmy ”Joker” Thörnfeldt kommer vara i greenroom under sändningen, men framför allt tillsammans med Cyperns delegation eftersom de varit med och skrivit den låten. Jimmy Joker har samma funktion med Cypern som G:son har i Sverige, ljudansvarig.
Cyperns delegation har lyckats få till en ackreditering till Jimmy Jansson med titeln ”artist support”, men om jag förstod det rätt så är det framför allt för att den cypriotiska delegaationen vill att Jimmy ska kunna vara i greenroom om Loreen vinner.
Jag vet inte om Sverige har lyckats tjata till sig några ackrediteringar till Peter Boström och Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker också, men tidigare i veckan var det inte så.
De är ju fem stycken som har varit med och skrivit Loreens låt, men det verkar vara väldigt svårt att få fram ackrediteringar till låtskrivarna. Och då har de ändå skrivit tävlingslåtarna. Otroligt illa skött av EBU tycker jag.
Nu har Loreen kommit in i greenroom och kramas om av sina låtskrivare. Cazzi Opeia här.
Och skrattar tillsammans med Jimmy Joker, Thomas G:son och Jimmy Jansson.
Efter Dannys märkliga hyllningsmellanakt delas tittarpoängen ut. Det görs som förra året så att man börjar med poängen till den artist som ligger i botten efter juryrösterna.
Blir dags att plocka fram miniräknaren i morgon igen då, för att veta hur många poäng som finns kvar på slutet.
Totalpoängen som delas ut från publiken är ju 464 poäng och det högsta någon kan få är 12 poäng från 8 jurygrupper det vill säga 96, plus 12 poäng från 8 tittargrupper, det vill säga ytterligare 96. Totalt 192 poäng.
Idag på genrepet får Cazzi Opeia agera låtsasvinnare och göra sin I can’t get enough som vinnarrepris. Smart lösning.
Nu är det presskonferens med artisterna. Och sen ska det bli (ganska) spännande att se vad kvällens publikundersökning visar.
Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker har all anledning att fira ikväll. Hon är ju en av låtskrivarna till Loreens Tattoo.
Chokladfontänen var så klart populär. Det är den alltid på Malmös välkomstfester. Kiana Blanckert och Emil Henrohn gav sig in i doppen.
Farah Abadi ville också smaka.
Cazzi Opeia, Moa Carlebecker, var också på välkomstfesten. Hon har ju varit med och skrivit Loreens låt.
Thomas G:son och Jimmy ”Joker” Thörnfeldt fick också posera på bild.
Axel Schylström fick ett glas kall dryck i handen.
Skivbolagsmogulen Robert Skowronski med låtskrivarna Joy Deb och Anderz Wrethov.
Mariette Hansson kom på festen så klart.
Hjördis och Signe fick också posera för kamerorna.
Innan Kiana fick ge sig på chokladfontänen poserade hon snällt för en bild.
Och allra sist till festen, en och en halv timme efter alla andra, kom så klart Loreen. Men det beror inte bara på att fint folk kommer sent. Hon repade ju också sist av alla och lämnade nog inte arenan förrän efter 20.00. Då är det okej att släntra in till välkomstfest lite senare än andra.
Tareq Taylor
Efter succén i Masked singer fick han en fråga om han skulle kunna göra som Anders Bagge och hoppa på Mello och Tareq sa absolut. Det fick flera skivbolag och låtskrivare att söka kontakt med honom. Enligt vad Aftonbladet erfar skickades det in minst en låt till Mello, en countrylåt, som dock fick nej. Trots detta säger en källa Aftonbladet varit i kontakt med:
– Jo, han ska nog vara med.
En annan person, med god insyn i Mello-redaktionens arbete säger:
– SVT skulle aldrig tacka nej till honom.
Men vi har inte lyckats få dessa uppgifter bekräftade och Tareq Taylor står därför kvar på kanske-listan.
