Det är fokuserat i green room nu.

Väldigt nervöst känns det som.

Danne Stråhed kan också vinna på apphaveriet. Spännande det här. Och han kändes härlig i sändningen nu.

Danne Stråhed är härlig på scenen. Det märks att han trivs med att underhålla publiken. Jag har pendlat mellan bu och bä hela veckan här men nu tycker jag att det svänger ganska skönt.

Danne Stråhed har kul på scenen ikväll inför den lilla pubiken som är här. Han skrattar i sången och har bra känsla. Är han så här i morgon så går det inte att räkna bort den här dansbandsreggaen.

Det är nog inte så oklart förresten. Danne Stråhed menar absolut allvar.

Bara svårt att se det som annat än trams när hallabaloo rimmas på gyllene skor, syster och bror och diddeli-do.

Det här kan vara ett problem, för den här typen av låt behöver kännas trams, härlig, på skoj och enbart kul.

Då kan det bli en en barn- och familjefavorit. Men om det tas för seriöst, om man tar sitt musikerjag för allvarligt och inte bjuder på tramset, då kan det bli svårt att charma tv-publiken.

Den risken finns här.

Danne Stråhed och hans band kör hela numret ute på satellitscenen.

Det här är varmt och mysigt och Danne känns trygg i att göra sin grej på scenen. Han har kul när han kör.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Hallabaloo. Det är tramsigt, men inte riktigt tillräckligt tramsigt. Eller är det på allvar? Och vad i ligger allvaret då? Det känns lite otydligt vad den här låten vill vara.

Men den är lätt att sjunga med i och man kan rimma Hallabaloo på i princip vad som helst så det spelar ingen roll om man minns texten eller inte.

Danne Stråhed maxar nästan scenen med ett sexmannaband. Numera får man ju vara åtta på scenen i Melodifestivalen. Men i Eurovision är det fortfarande max sex som gäller.

Enligt SVT:s info ska uppställningen se ut så här:

Pascal Bjedrrehus på bas och kör, Magnus Rosengren på piano och kör, Victor Stråhed på gitarr, Frida Winlöf på trumpet, Marcus Sjögren på trummor och kör och Nadia Hamouchi på trombon.

Men jag ser ingen trombon på scenen. Däremot en tvättbräda. Verkar som att Nadia bytt instrument helt enkelt. Vet inte när vi senast såg nån köra tvättbräda på Melodifestivalens scen. Otroligt härligt, go Nadia, säger jag!

Och den här varianten, med en tvättbräda som bröstsköld. Jag älskar det!

Såg ni trumsetet förresten? Är det skånska skogarna som tagit plats där? Passar perfekt i myset på scenen.

Nu får vi se Danne Stråheds rep.Han har band med sig på scenen och gör en mysunderhållande dansbandsreggae.

Danne känns härlig på scenen och sjunger bra på skånska. Det här ska vara ett skönt gung och jag tycker att han får till det, men det känns kanske inte lika hit-igt som Guld och gröna skogar.

Mer mys än omedelbar succé.

Mer mys än hallabaloo kanske till och med.

Det kan också vara det som sänker Danne på lördag, för ska han slå sig fram i konkurrensen måste han sticka ut och ta plats, inte försvinna i bakgrunden.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget låt för låt.

Malou Prytz. De flesta kommer inte reagera på det märkliga sättet att stava B-A-N-A-ASS, men den som hör kommer inte kunna tänka på nåt annat. Jag fnittrar mig genom låten. Men om Malou lyckas framföra det här med Ace Wilder-attityd och alltså tuffa till sin stil ännu mer, så är det absolut inte ofarligt. Det är skramligt, tramsigt och kan bli riktigt kul. Uttalat av Bananas låter dock ganska mycket som benenes.

Theoz. Att det här har startnummer två förvånar mig. Theoz levererar stark svensk gladpop som känns väldigt mycket 2022. Effektiv refräng, som hamrar in låttiteln ”Som du vill” genom att i varje refräng upprepa den TIO GÅNGER.

Shirley Clamp. Let there be angels är pampig ballad av klassiskt snitt som har potential att bli en evergreen. Eller bara kännas mossa. Den ligger bra som ballad mellan Theoz och Omar Rudbergs gladpoplåtar som har en betydligt yngre publik. Räkna med att det här kommer vara favoriten i de äldre ålderskategorierna. Jag säger det igen: Ballad á la Malta.

Omar Rudberg. Här kommer scenframträdandet vara helt avgörande. Moving like that är en popbagatell av det enklare slaget, kanske en lite för tunn soppa, men som kan bli riktigt mustig när Omar öser på scenen tillsammans med sina dansare. Latinotonerna finns där, men inte riktigt lika Alvaro Estrella-skrivet på näsan.

Danne Stråhed. Låten heter Hallabaloo. Det säger det mesta. Skånsk reggae. Med tramstext fylld av glädje. Några gin tonics innanför västen och tv-publiken kommer älska det här. Och definitivt en contender för barnrösterna, Theoz och Omar får se upp där. Jag småmyser mig genom andra lyssningen här.

Cornelia Jakobs. Lana Del Ray och Billie Eilish gjorde sitt intåg i Eurovisionmusiken det inställda året 2020 och vi kan räkna med några låtar i samma stuk i Europa även i år. Här kommer det svenska bidraget. Cornelia, som tävlat två gånger med Love Generation tidigare, har en svårsjungen och snygg låt med tydlig refräng som kan gripa tag. Lär vara kritikerfavorit, men det bör heller inte hindra tittarna, för det är tillräckligt effektivt för att funka vid en första lyssning. Om hon leverar på scenen.

Robin Bengtsson ska ha banduppställning på scenen och min kollega Jenny undrade om det handlar om LÖPband. Men nej, så är det inte. Det här är snygg arenapop med stor igenkänningsfaktor. Massor av delar är smart lånat från stora hits, utan att det blir uppenbart och därför ändå känns unikt och nytt. Framför allt upprepar Robin Bengtsson sig inte.

Där har vi fått höra alla låtar två gånger. Kan bli en spännande vecka detta!