Han har ju varit med och skrivit Dinah Nahs låt.

Jag snackade visst en väldig massa i bloggen i går om Dinah Nahs snygga tröja som hon hade på repet. Den med alla emojir på. Och den är ju väldigt cool, eller hur?

Men nu är inte Dinah Nah ensam om att ha en sån tröja längre. För hennes stylist Sara Biderman såg till så den sista i butiken köptes in för att muta mig en sista gång.

– Det är den sista som fanns i den största storleken så han får fan trycka ner sig i den om den inte passar, hälsade hon via Dinah Nahs team. Så det gjorde jag.

Lite mera loosefit på Dinah Nah kanske… Men fortfarande urhet, eller hur? Tröjan alltså!

Mina schlagerspioner inne i arenan under det hemliga genrepet rapporterar att Samir och Viktor övade på sitt fall bakåt från pyramiden, men att det är lite si och så med tajmingen för att få till det.

JTR ska ha gjort ett stabilt rep utan att det stack ut och Dinah Nah gjorde bra ifrån sig, men inne i arenan hördes hennes kör dåligt. Det kan krävas lite ljudjusteringar där.

Jon Henrik Fjällgren har också hunnit repa, men han fick köra sin låt två gånger. Mina spioner ser ingen specifik anledning till att han behövde sjunga sin låt två gånger, men ibland görs det av tekniska skäl om bildproduktion, ljud eller ljus eller fotograferna känner att de behöver ett extra rep så görs det under start-stopp-repet.

Dinah Nah har nya skor på sig. Det är nåt fancy märke som har flugits hit från Italien, för de finns inte att köpa i Sverige. Lori Blu heter de och är tydligen svindyra.

Dessa ska hon ha på sig på scenen på lördag. Och det är Sara Biderman som stajlat henne. Sara, kan du svara på var jag kan köpa den där emoji-tröjan?

Hence von Zweigbergk retas lite med dansarna mellan genomsjungningarna och tycker att de ser lite för slashasiga ut:

– Lite kunde ni väl ha bjudit till idag? frågar han och knuffar till Edin Jusuframic.

Han fräser tillbaka:

– Vi heter wall of respect idag!

Jaha, så då fick vi inget naket alltså…

Det märks att det är tredje veckan i rad som Dinah Nah och sexväggs-dansarna repar den här låten. Killarna anstränger sig inte riktigt första genomsjungningen och Saniel Koivonen blir vid ett tillfälle liggande kvar på makrnen och viftar lite på ett ben och skrattar innan han reser sig upp.

Men numret kan de.

Coolaste rep-plagget! Jag vill också ha en sån tröja, finns den i killstorlek?

Dinah Nah satsar som vanligt på att sticka ut på välkomstfesten. Ikväll med en mycket genomskinlig klänning.

Klockan är 03:54 här och det finns så mycket i den här bilden! Ska vi titta närmare?

Först har vi lyckan i Kristin Amparos ögon över saltlakritsklubban hon suger på.

Glädjen över det där nattliga sockret blandat med salt!

Och sen har vi Behrangs sökande blick. Hände det något där, Behrang?

Men framför allt är jag nyfiken på det här samtalet.

Japp, det är alltså Rickard Engfors som står och pratar med Dinah Nahs manager Tommy. Och ni ser hur hemligt det här samtalet ser ut att vara, va? Ni ser väl också typ paniken i Tommys öron när han ser att jag tar en bild.

Och intensiteten i Rickards sätt att försöka övertyga Tommy om något.

Antagligen något livsviktigt som vilken av Linda Bengtzings låtar som egentligen är bäst, eller nåt i den stilen. Vid den här tiden på efterfestsdygnet brukar de allra viktigaste samtalen avhandla just sådant.

På golvet nedanför baren låg en legitimation och skräpade.

Och namnet kände jag igen, Tommy är ju Dinah Nahs manager.

Två meter längre bort stod han och beställde, ovetandes om att han legitimation och visakort hamnat på golvet.

Så jag tror att han blev glad när han fick dem tillbaka.

Men det var en mycket blonderad bild på legitimationen…