Efter första genomsjungningen hör jag Olav Fossheim varna för att scenbygget inte känns helt stabilt:

– Den som har hand om scenen, den rullar omkring, säger han till en scentekniker.

När Mange ska gå bakom honom ner från podiet så blir det också lite skakigt med mickstativen.

Olav påpekar det för scenteknikerna som mellan genomsjungningarna försöker fästa dem i scenpodiet, med hjälp av skruvdragare och eltejp.

Samtidigt säkras hela plattformen upp också, så att den inte ska röra sig fram och tillbaka på scenen.

Drängarna maxar scenen med egen ljusrigg och enorm plattform för hela bandet inklusive Räkans trumset.

De fyller ut med hela husdansargänget, Lisa, Keisha, Lamin och Edin, som håller till framför podiet och bjuder på allt från square dance och linedance till jitterbugg och klassisk folkdans och allt som ger lite ”tjofadderittan”. Typ.

Mange kliver ner från podiet och gör några strofer in kameran.

I första genomsjungningen skulle jag vilja ha lite mer drag och energi från bandet i öppningen.

Jag hör inte vem, men en av grabbarna utbrister efter första genomsjungningen:

– Det där var ju kul!

Oj, sen kommer Drängarna efteråt. Och då ska det in ett helt scenbygge till. För Drängarna har ett enormt podium, med brädpanel i fronten så klart.

Albin Ekdahl säger att han inte tänkt så mycket på tävlingen ännu.

Drängarna kan inte göra annat än skämta, ska bli intressant att se hur de för över det till scenen.

Amanda Aasa tog ett skosnöre kring midjan. Hon vill bli den första från P4 Nästa som tar sig vidare i tävlingen.

Anis Don Demina tänker sjunga allt själv den här gången.

– Ja, förutom kören då, men det har ju alla.

Faith Kakembo har snygg blommig byxkjolklänninggrej på sig. (Jag är ingen modekille, jag kan ju inte sånt här.)

Mohombi utlovar magi på scenen. Och försöker trolla bort min keps.

Just ja, jag hängde ju med det här gänget tidigare idag också. Och fick en privat spelning dessutom.

På bilden ovan ser ni Räkan och Mange i förgrunden och så veteranerna Olav och Robban som varit med sen start i raden bakom.

Blev en mycket lågupplöst bild från när jag hamnade mitt i spelningen, men ni får se mer på sajten så småningom. Det här är ett gäng som kan dra stories.

Men när Mange började snacka om vad som dragits på och när och hur, då valde jag att censurera mina öron lite snabbt.

– Alltså, dragit på våra låtar menade jag ju, försökte han försvara sig.

Okej, vi säger väl så…

Nu får vi lyssna på alla låtar en gång till. Jag samlar intrycket från andra genomlyssningen i det här inlägget som uppdateras.

Mariette Hanssons Shout it out har drag av David Lindgrens senare låtar i Melodifestivalen (alltså inte så mycket hans Shout it out). Skön pop, som blir lite anonym och kommer behöva en scenshow som väcker liv i publiken. Mariette vet hur man levererar på scenen så jag hoppas att hon visar det i morgon. Men vid den här första lyssningen känns det som hennes svagaste bidrag i Mello hittills.

Albin Johnsén gör svensk pojkpop av det dystrare textbaserade slaget som inte brukar gå så bra i Melodifestivalen, men funka desto bättre på radio och Spotify. Den har ett skönt gung och jag gillar hooken som sitter i orden Livet börjar. Punkt. Nu.

Drängarna är busgroggdrickar-schlager som barnen kommer älska och som dessutom kommer funka på alla förfester hela året. Det är den typen av guilty pleasure-låt som ingen erkänner att de röstar på eller gillar, men som alla kommer sjunga med i efter ett par öl innanför västen.

Amanda Aasas låt heter Late. Det stör mig. Den borde hetat Sent. Du ringer för late och du vet de. Jag blir nästan gubbigt sur över det här. Men det som kan göra det svårt för Amanda är framför allt att det här är lite trulig tjejpop och på Melodifestivalscenen är det oftast glädje och värme som funkar för kvinnliga artister. Ska bli intressant att se hur det går att få till det av den här låten.

Anis Don Demina pratar och rappar sig igenom det här lilla glädjepillret där man ”lyfter upp upp” och går loss. Hooken är smart producerad på låtar som vi har hört förut utan att det kan dras till låtstöld. Lägg på lite shu shu och shurda så är Anis hemma hos sin publik. frågan är om han får med sig andra också. Det kan vara skillnaden på en sjätteplats eller direkt till final. Och mot slutet av låten är den ganska tjatig.

Faith Kakembo kan få årets stora hångelhit med Crying rivers. Lyckas hon leverera den här på scenen så lär den spelas som sista låt på många skolfester och nattklubbar. Det är pampigt och snyggt, med Twin Peaks-gitarrer i bakgrunden.

Mohombis Winners tar lite för lång tid på sig att komma fram till refrängen, som är snygg och effektiv, men lite svalare än förra årets låt. Det är som att även bryggan är lite för lång och bygger lite för länge, känns det som i andra genomlyssningen. Och så är det det där med wieners eller winners. Hmm.

Så där, nu har vi lyssnat på alla låtarna två gånger. Nu ska jag hitta Markus Larsson och göra tv med honom så ni får höra vad han tycker också. Häng med på sajten så duyker det upp där under kvällen.

Drängarna gör exakt det ni förväntar er. Det är fiol och höskulle-tjosan, i Piga & dräng, med en ganska sexuell text:

”Jag tar av mig mössan knäpper händerna och ber
Ta på mig
Rör på mig
Ge mig vad jag tål”

Det här är en given partyhöjare, som kommer hamna på mängder av spellistor i vår och sommar. Det är enkelt, kul och oförställt. Folktoner i härlig gladschlager.

Som sllutar med ett kraschat glas och nån som skrattar?