Gjon’s tears sjunger utav bara tusan igen. På tidiga repet idag tog han, för första gången i Rotterdam, en falsk ton. Men nu sitter det. Och han höjde sin starka höga ton ett helt steg tror jag. Det var det han misslyckades med på dagen idag, men nu satt det. Snyggt!
Gjon’s tears har levererat i sången på varenda rep. Helt otroligt. Men här avslutar han med att ta en falskton, som bara landar värre och värre fel. Så får det inte låta på juryrepet ikväll.
Han berör också mer när man bara hör låten än när man ser scenshowen. Och jag undrar vem som satt på honom scenkläderna.
– Vet du, det är en sån konstig tid med covid, vi kunde inte förvänta oss att det här skulle kunna bli av. Att se alla folk (i arenan) och tänka på min familj hemma. Jag är så lycklig över att jag kunde få vara här för att få göra det här. Jag är så lycklig över att det här kunde hända och att folk gillade det. Jag vet att jag inte var perfekt men det viktigaste är att vara mänsklig och det var jag. Jag försöker alltid vara en bättre version av mig själv än jag var igår. Med dem i arenan och alla som tror på mig, säger Gjon’s tears.
– Jag försöker utmana mig själv, inte bara sitta vid pianot. Jag försöker röra på mig på senen, jag vill inte påstå att jag dansade, för jag är ingen dansare. Men Sacha har utmanat mig att vara mig själv och leka med kontraster, ibland med aggressiva rörelser, precis som livet är, säger han om sin dans och samarbetet med svenska koreografen Sacha Jean-Baptiste.
Lettlands Samanta Tina. Jag undar om nån går på det här ikväll? Jag upplever att hon inte riktigt kan bära upp titeln hon har gett sig själv ”the queen”.
Schweiz Gjon’s tears däremot, levererar desto bättre. Jag är inte helt kompis med hans styling, men hans röst är otrolig, för att inte nämna hans moderna och vackra ballad.
Och så avslutar Danmark av de tävlande artisterna. Fyr og Flamme är verkligen ett litet glädjepiller tycker jag, men kanske tilltalar det mest schlagernördar i 40-årsåldern (förutom danskarna då, där den toppat listorna). Sångaren Jesper Groth flänger runt på scenen som ett kortare träningspass och de har sin kör med sig på scenen som en klassisk 80-talsschlager.
Gjon’s tears har en väldigt fin röst. Och Tout l’univers är en mycket välskriven fransk låt som är det närmaste förra vinnaren Arcade som vi kommer i år.
Han är inte en jättestor artist utan snarare killen med den stora rösten. Men jag gillar hur han hittar sitt sätt att utrycka sig i rörelser på scenen ändå.
Gjon som tävlar för Schweiz under artistnamnet Gjon’s Tears tyckte inte att han hade rätt kropp för att dansa på scenen, men nu har svenska Sacha Jean-Baptiste skapat en scenshow där han visst rör sig.
– Hon gav mig självförtroendet att våga göra det, säger han.