Duncan Laurence nu, the one to beat. Det här numret är så suggestivt och så mörkt i hela öppningen när kameran långsamt rör sig genom hela arenan och fram till pianot.

Det är nog lite nerver nu, för det där vibratot före moneyshoten när Duncan stärcker ut armarna i bakljus har inte varit så gnäggigt förut. Men det lär inte påverka tv-tittarna. Det här är ursnyggt.

Duncan Laurence på scenen nu. Det här numret har verkligen växt till sig. Och bilden i slutet där pianot dränks i en strälkasdtare och Duncan lutar sig bakåt är otroligt snygg.

jag har en vän som började se sig om efter möjligt boende i Amsterdam nästa år i maj eftersom det skulle kunna bli så att Duncan Laurence tar hem segern i morgon.

Han är tydligen inte den enda som gjort samma sak. Vissa helger i maj är hotellen redan uppbokade till 83 procent på de större bokningssajterna. Det är fler än spelbolagen som tror på holländsk vinst helt enkelt.

Duncan Laurence och Arcade är storfavoriter och Johns största konkurrent om segern och när han äntligen möter kamerorna med blicken så smälter jag för hans fina sång och den här otroligt lågmälda scenshowen.

(Bild från genrepet)

Nederländernas Duncan Laurence har utökat sitt försprång hos spelbolagen sedan dagrepet. Jag förstår inte rikgit varför för hans scenshow är väldigt anonym. Låten är superfin och han också. Men jag vill så gärna få komma närmare honom.

Ljuset, det blå som sveper bakom honom, funkar snyggt ikväll.

Men det ser förbannat konstigt ut när en rund lampa sänks ner från taket för att lysa upp honom lite. Och sen hissas upp igen.

Men Duncan sjunger väldigt bra. Och det nedtonade funkar. Givetvis kommer den här slåss om guldet på lördag.

Nu har man plockat bort den fula lampan från Nederländernas Duncan Laurences piano. Istället sänks den ner från taket i mitten av numret.

Jag förstår verkligen inte vad de vill med det här. Låten är så fin och han är jättebra, men varför går man inte bara in närmare på honom mera, rakt framifrån istället för profil. Och gärna få se honom titta in i kameran också.

Han är fortfarande storfavorit med lägst odds, men skulle ha vunnit på att söka kameran med blicken.

Här har vi årets storfavorit Duncan Laurence från Nederländerna. Den enda som har lägre odds än John Lundvik än så länge.

Och så tittar ni på bilden och undrar varför ni känner igen personerna runt omkring. Till höger ryska demonproducenten, Eurovision-fantasten och Liberace-personan Philipp Kirkorov och till vänster är det väl ändå? Japp, Erik Segerstedt.

Inte så konstigt eftersom Rysslands artist Sergey Lazarev var precis intill Duncan när jag gjorde den intervjun.

Och jag får tacka Erik för att han höll kvar Sergey och markerade att Aftonbladet var viktgia att prata med. Annars hade den ryska suerstjärnan gått förbi oss. Så tack Erik!

Och här ser ni Sergey med hela sin svenska kör, Adam Svensson, Jennie Jahns, Simon Lingmerth, Marie Sjöström och så Erik Segerstedt.

Hollands Duncan Laurence är fortfarande storfavorit att ta hem segern och nu repar han sin andra gång.

Han sitter vid ett piano och sjunger, eller en synt är det faktiskt, som har försetts med en plastlåda och en sladdförsedd lampa, som ser lite skum ut. Här finns det risk att tv-tittarna kommer stirra på den märkliga lampan och undra vad det är för nåt istället för den effekten som den här låten skulle behöva, att vara bara en fin låt.

Det tar lång tid innan Duncan tittar in i kameran, det skulle behövas fler blickar och tidigare blickar. Ögonkontakt är så viktigt för tv-tittarna för att ta till sig en okänd artist.

Men låten är otroligt fin och han sjunger bra.

I andra genomsjungningen har man ställt ner lampan på golvet och släckt den. Det ser genast mycket bättre ut. Men det är för mycket vida tv-bilder där man inte blir berörd och i närbilderna finns det stor risk att det blir för introvert, när Duncan inte tittar upp.

I tredje genomsjungningen har de ställt upp lampjäveln på pianot igen, men utan att sätta igång den. Ta bort den bara och zooma in hans ansikte och få Duncan att titta in i kameran. Hur svårt kan det vara?

Lampan tänds i slutet av numret. Det hänger ner en sladd från den. Jag blir vansinnig. Det ser ut att vara en billig Ikea-lampa. Vad håller holländarna på med, de har inte vunnit på 44 år, nu känns det som att de kanske sumpar sin chans…

Jag har intervjuat årets storfavorit till segern, Hollands Duncan Laurence idag och en ganska stor del av intervjun gick åt till att diskutera hans rumpa.

Japp, ungefär 4 minuter av min 16 minuter långa intervju ägnades åt bakdelen. Det var inte mitt fel. Men det var en väldigt rolig disskusion.

I Holland har det diskuterats huruvida det är hans egen rumpa eller en stand in som är med i låtens musikvideo.

Han intygar att det är hans egen:

– Jag har arbetat arslet av mig, bokstavligen, för det, säger han.

Här nedan ser ni videon med den omdiskuterade ändan.

Mer ur intervjun kommer så klart på Aftonbladet senare.

Hollands Waylon gör sin kritvita sydstadscountryrock.