Eden Alene från Israel sätter sitt femstrukna b.

Belgiens Hooverphonic är trygga på scenen. det här har de gjort hundra gånger förut och det funkar varje gång för dem.

Manizha röjer snyggt. Hon är så otroligt cool. Snacka om någon att se upp till.

Israels Eden Alene har haft några dagar på sig att vila och har bra energi på scenen. Hon sätter sin höga ton som vanlgit. Häftigt att det ser så enkelt ut för henne.

Belgiens Hooverphonic suggestiva poplåt kommer bra efter upptempo från Israel.

– Vi kan återvända till vårt land utan att bli dödade eller tillfångatagna, säger en av killarna i Hooverphonic på presskonferensen.

Och försöker sen få tyst på sin Siri.

Ja, det måste ju vara en lättnad. Både en tyst Siri och att inte bli dödad.

Belgien drar första halvan.

Kroatiens Albina har pressrummet med sig i alla fall. Här klappas det i takt och jublas. Jag tycker hon får till det bra. Vissa rep har varit lite slappa, men nu tror jag att den är i final ändå.

Belgiens Hooverphonic är kvällens godis för ”seriösa musikälskare”. En snygg James Bond-pastish tycker jag och de har levererat varje repetition.

Och där slog Israels Eden Alene rekord i Eurovision genom att ta den högsta tonen i tävlingens historia, enligt uppgift ska det ha varit femstrukna b, en hel oktav högre än Magda Blagdan levererade för Kroatiens räkning 1996 i låten Sveta ljubav, det rekordet rök ikväll.

Kaxigt också när det ser så avslappnat och enkelt ut för Eden.

Det blir inte mycket humor i programmet ikväll. Den ansvariga producenten här i Nederländerna har sagt nåt i stil med att han inte tycker att ”humour travels” och att man därför inte tänkte försöka vara roliga i programmet. Okej. Som att inte hela Europa älskade Petra Mede och Måns Zelmerlöw 2013 och 2016.

Men som tur är har Eurovisions online-gäng helt klart inte samma åsikt, för de har fått årets artister att mima till favoriten från Stockholm 2016, Love love peace peace.

Tydligen går klippet inte att bädda in ordentligt, men klicka på det så kan ni kolla på det på Facebook.

Jag älskar till och med hur Belgiens Hooverphonic mimar fullständigt utan inlevelse.

Medan Nordmakedoniens Vasil och dansa Fyr og Flamme går all in!

Det är många som tar det lite lugnt ändå på repet. Kroatiens Albina är inget undantag. Hennes dansare kör på, men det märks att det inte är ett viktigt eller avgörande rep. Det viktiga är att alla positioner är rätt och att medhörningen funkar. Men det hindrar inte publiken i arenan från att jubla. Det märks att de varit svältfödda på liveunderhållning, konserter.

Kameraarbetet är inte helt på topp här. Det sker några usla skakiga utzoomningar som jag inte tror att Kroatiens team är nöjda med.

Belgiens Hooverphonic har varit stabila på alla rep. Det här är ett gäng veteraner med en snygg james Bond-pastisch och det här sitter. Frågan är om de är för ”seriösa” för att gå vidare ikväll.

Israels Eden Alene blir lite gnällig i öppningen av sitt nummer, det liksom knarrar till i rösten på ett ganska osnyggt sätt. Hon går inte för fullt idag, det är tydligt och det gör också att hon missar några kameror.

Om någon får de seriösa poängen från juryn ikväll så lär det vara Belgiens Hooverphonic. Det är en snygg Bond-pastisch av ett ”riktigt” band med ”riktiga” musiker. Sånt brukar kunna skrapa ihop en del från andra ”riktiga musiker” i jurygrupperna. De mest pretentiösa alltså.

Storbritanniens James Newman fyrade av ett stort leende.

Litauens The Roop gav ett smakprov på sin fingerdans från scenshowen till låten Discoteque, men det var viktigt för dem att betona att låten inte är klassisk disco utan att den handlar om att man vill ut och dansa igen nu. Men det har inget med disco att göra. Typ så.

Portugals band The black mamba intog samma stenseriösa look.

Belgiens Hooverphonic var allvarligast på röda mattan och jag kunde inte komma på en enda fråga jag ville ställa till dem så det fick räcka med en bild.

Georgiens Tornike Kipiani såg ut att inte ha velat gå på turkosa mattan över huvud taget. Och med tanke på coronapandemin är det så klart helt förståeligt. Han valde att gå med munskydd, insvept i en Eurovision-halsduk.

Uku Suviste från Estland kom också ner för turkosa mattan i princip ensam och var duktig på att hålla avstånd, till skillnad från flera av de andra artisterna.

Spaniens Blas Canto valde också den allvariga minen.