Vi var också med
avGreklands Demy.
Irlands Brendan Murray.
Spaniens Manel Navarro.
Lettlands Triana Park.
San Marinos Valentina Monetta och Jimmie Wilson som inte kunde låta bli att skämta med Sloveniens Omar Naber.
Greklands Demy.
Irlands Brendan Murray.
Spaniens Manel Navarro.
Lettlands Triana Park.
San Marinos Valentina Monetta och Jimmie Wilson som inte kunde låta bli att skämta med Sloveniens Omar Naber.
När det gäller överdriven rekvisita får Österrikes Nathan Trent konkurrens på scenen av Irlands Brendan Murray.
Ja, han har alltså en varmluftsballong med sig in på scenen när han sjunger Dying to try med textrader om att ”learning to fly”.
Tyvärr hjälper det inte att lillgrabben (han är faktiskt 20, men ser inte ut att ha fått riktig skäggväxt ännu…) har rejält svårt med de höga tonerna. I det lilla klipp som EBU har släppt från dagens rep slipper ni de falskaste av hans sångförsök. Var glada för det. Vi hade inte den turen i presscentret.
Alltså Nicky Byrne var tydligen inte den bästa sångaren i Westlife. Det här låter i partier riktigt illa. Så tråkigt tycker jag. Vi får se om Westlife har tillräckligt mycket fans kvar över Europa för att han ska röstas vidare.
Foto: Pelle T Nilsson / Stella Pictures
Irlands Nicky Byrne har en lite småtrevlig, men möjligen för anonym låt.
Men ibland sjunger han så surt.
Irlands Nicky Byrne är ingen stor sångare. Jag gillar ju hans Sunlight lite grann, den är småmysig. Men det här kommer nog inte vara den irländska revansch som han har hoppats på.
Foto: Pelle T Nilsson / Stella Pictures
Irlands Nicky Byrne kan inte leva länge på sitt kända namn. I Eurovision måste han leverera. Och låten håller nog inte måttet.
Han är okej på scenen, men inte lysande. Man får nästan känslan av att han oroar sig för att det är kört, redan nu.
Frans och Irlands Nicky Byrne är just nu ute och åker RIB-båtar.
Det här är en utflykt tillsammans lite för att få något att göra så att pressen kan ta bilder, men också för att fördriva tiden under mellandagarna här i Eurovision.
Min kollega Frida Söderlund var på plats tillsammans med vår fotograf Robin Lorentz-Allard när de två båtgängen la till vid kajen.
Frans var lite besviken över att han inte fick köra båten.
– Jag väntar på att jag ska ramla i, de säger att jag ska hålla i mig. Jag frågade om jag fick köra men de bara ”nej”, ha ha, säger han.
Nicky tyckte att det var läge att leka Titanic när de anlände kajen.
– Jag mår väldigt bra, jag har verkligen haft det sämre om man säger så. Det här känns skitkul. Jag kände mig lite som Leonardo DiCaprio när jag stod här framme i fören när vi kom in med båtarna, säger han.
– Jag är Jack och det där är Kate, säger Nicky och pekar på Frans.
Nu är de ute och snurrar med båtarna runt Vaxholm innan lunch väntar för den svenska och den irländska delegationen.
Vi har alltså återuppstått som en duo.
Jag förstår att ni är förvånade allihop, men pojkbandet som vi försökte oss på under 2010 och 2011 när de här bilderna nedan togs, funkade tyvärr inte.
Vi var tvungna att tänka om helt enkelt.
Och nu har vi bestämt oss. Jag kommer vara ”the silent partner” i duon som tävlar för Irland i Eurovision song contest i år. Duon som heter Nicky Byrne alltså. Jag kommer vara så tyst så att ni inte ens märker mig. Så tyst att ni bara ser mig i presscentret helt enkelt. Smart va?
Irlands delegation har jellybeans i de irländska färgerna med Nicky Byrnes bild på boxen.
Irlands Molly Sterling har verkligen noll publikkontakt och noll kontakt med oss tv-tittare (jag sitter ju i presscentret och följer sändningen på tv-skärmar).