– Jag kom av mig, kan vi ta om det? Kan vi ta om det från början, jag kom av mig i texten.

Jonas Gardell avbryter sin tredje genomsjungning mitt i första versen. Musiken stoppas och Jonas får börja om från början.

Här är slutposen alltså, där Jonas ska se ut som att han verkligent ar i, men samtidigt måste hålla igen för att sången ska funka och gå fram.

Henric von Zweigbergk höll precis upp scenkläderna på galge. Det blir vitt och beige för Jonas och kören tycks det som.

Jonas var precis nere hos oss i pressen och småpratade lite. Det går inte att sluta skratta.

– Jag har ju sett massor av Melodifestival-repetitioner, speciellt när jag skrev Livet är en schlager, då var jag ackrediterad hela veckan. Gud så tråkigt det blev efter ett tag, det var ju bara samma låtar hela tiden.

– Jg kan inte ta i för mycket i sista refrängen, för då riskerar jag att inte kunna hålla sången ordentligt, så jag måste se ut som att jag gör det, men samtidigt inte ta i.

Jonas Gardell står längst fram på scenen i sitt nummer. Bakom honom står en sju man stark superkör med Joanna Perrera, Jessica Heribertsson, Johanna J:son Lindh, Dinah Yonas, Richard Nilsson, Prince Mpedzisi och Martin Kagemark.

I andra refrängen kliver kören fram och sluter upp bakom Jonas på scenen.

Oj, jäklar vad pampigt det här blir på scenen. Jag funderade igår på om det skulle vara ett pekoral eller hålla hela vägen. I första genomsjungningen känns det verkligen enormt kraftfullt.

Det här växte verkligen för mig.

Försök uttala det ordet igen. GYLFORO. Gylf plus oro alltså.

Jonas Gardell kom in på presskonferensen och mitt framför kamerorna stelnar han till:

– Vänta lite, är det okej om jag kollar gylfen, utbrast han på scenen.

Var inte orolig Jonas, den var stängd.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här inlägget tills vi hört alla låtar.

Samir & Viktor har en nanana-slinga som är supereffektiv. Jag skulle säga att det här är den bästa låt de har gjort, trots det genombilliga flirtandet med årets värdstäder som är inskrivet i texten. Givetvis lär det bli massa shuffle-dans på scenen och de här killarna vet hur man charmar tv-publiken. ”Nu ska vi shakea fett det värsta som dom sett”. Ni förstår nog.

Ida Redig kanske borde ha bestämt sig för om hon ville göra Blaches City Lights, eller en Maggio/Hellström-refräng. Nu blir det liksom varken eller. Den stämningsfulla och snygga versen bygger upp till en hetsig refräng, som visserligen är effektiv, men bryter av lite för mycket för min smak. Och återgången till ytterligare en stämningsfull vers känns lite märkligt. Ska bli intressant att se hur det här blir på scenen. Kom ihåg att jag ofta har helt fel när jag sitter här och lyssnar på onsdagen.

Jonas Gardells det finns en väg har varit aktuell i tävlingen i flera år och det märks på låten. Det här är inte modernt utan snarare mycket traditionellt. Skulle kunna jämföras med Thorsten Flincks Jag reser mig igen, eller kanske med Rikard Wolffs tävlingslåt. Men om tittarna inte har stängt av ljudet efter första versen är det kul att se hur den fullständigt växer sig stark som nån form av klassisk politisk freds-kampsång från 70-talet.

Margarets In my cabana har låten med den mest effektiva refrängen den här veckan. Jag kan se mig själv stå och yla ”Let’s go ape in my cabana” på dansgolvet. Älskar också hur de rimmat cabana med manana (i morgon, på spanska).Det här är både party och varmt, och stjärnigt och coolt i vissa partier. Och har all potential att bli en hit.

Stiko Per Larsson kommer kämpa i motvind med sin Titta vi flyger. Direkt efter Margarets poppiga låt gifter han ihop Peps Persson med Lotta Engbergs Fyra bugg-kalypso. Om han lyckas få till ett alldeles fantastiskt framträdande av det här, som slår tittarna som en käftsmäll kan det funka. Men han kommer verkligen behöva kämpa.

Mimi Werners Songburning skulle kunna överraska på lördag. Det är en snygg countrypop-låt med Miss Li-vibbar. Men Mimi måste bevisa att hon ska vara i tävlingen. Förra gången åkte hon ut i sin deltävling så hon har inget gratis den här gången. Men med en modern och snygg produktion som känns radio-hittig och en effektiv hook kan det absolut funka.

Liamoos Last breath är snygg, utan att vara för modern för att inte kännas igen. Det är Coolios Gangsta’s paradise framfört av startfältet största hjärtekrossare, som definitivt kommer smälta hjärtan på scenen. Det här lär definitivt funka på lördag.

Oj, vad ska man säga om Jonas Gardells Det finns en väg?

Det är absolut ingen humorlåt. Det är en allvarlig visa, som börjar mycket avskalat i första versen.

Första refrängen har pianokomp och visar en väldigt klassisk schlageruppbyggnad.

Hela låten växer dessutom med i porincip varje ord.

Det här är gammaldags så det förslår. Men också det som man vant sig vid att höra Jonas göra när han har egna låtar på sina föreställningar. Möjligen har Melodifestival-publiken inte riktigt den kollen, dock.

Det är mycket nära ett snyftande pekoral som kan få kraft och charm på scenen.

Och att låten växer genom varje ord är verkligen ingen överdrift. Visan övergår nästan i en kampvisa ju mer av låten vi får höra.

Och så kommer det en oerhört klassisk tonartshöjning.

Jonas Gardell gör sin schlagerskola live på scenen ikväll. Kul.

Han avslutar med att säga att det inte finns några galna artister med i år och att han därför kanske måste ställa upp själv nästa år.

Christer Björkman har ju jagat honom i flera år för det, så nu kan han ha sitt tillfälle.

Vi får se Sarah Dawn Finers EBU-tant Lynda Woodruff prata om svenska kändisar när en bild på Jonas Gardell kommer upp:

– I didn’t know Gollum was from Sweden?