Nu har jag sovit. Och hunnit vakna. Och funderat lite.

Jag säger det igen. Jag älskar ju Linda Bengtzing. Hon vet hur man underhåller en publik. det var absolut inte henne jag störde mig på i den ”mellanakt” som visades för arenapubliken under genrepet igår kväll.

Det var känslan av hur fattigt det kändes.

Sen dess har typ ett gäng personer, i och kring produktionen, hört av sig till mig och andra runt mig för att liksom försöka ”lugna mig”, med att det så klart kommer en annan mellanakt i morgon. Något med mer av en wowkänsla.

Bra så.

Men varför hålla det hemligt? Där ligger feltänket hos produtionen. För det är inte mig folk ska oroa sig för, det är tv-tittarna och arenapubliken.

Någon har uppenbarligen fått för sig att det blir bättre om tv-publiken överraskas i sändning. Och det är så klart en önskedröm för varje tv-producent, att skapa något som gör att tv-tittarna faller av stolen och sen inte kan sluta prata om det unika man fått se och uppleva.

Men jakten på det ögonblicket passar sällan i det tv-klimat vi har på 2020-talet. Och har nog inte gjort på 20 år.

Det funkade 2000.

Arja Saijonmaa, Björn Skifs, Carola, Elisabeth Andreassen, Lasse Berghagen, Lasse Holm, Lena Philipsson, Loa Falkman, Lotta Engberg & Tommy Körberg var programledare.

Tillsammans meverkade de i en numera legandarisk mellanakt där de sjöng ett stort Mello-medley, som repades in sent på natten och som bara ett fåtal inblandade personer kände till.

Det blev en supersuccé, något helt nytt och oväntat som tittarna hade längtat efter att få se och som det fortfarande pratas om bland schlager- och Eurovision-fans.

Men det var då.

Det finns tre stora anledningar till att inte hålla den typen av hemligheter och hoppas på att få överraska tv-publiken på samma sätt i Melodifestivalen när året heter 2024:

• Repetitioner och genrep är till för att anpassa och slipa på nummer, manus och regi. Björn Gustafsson är en stor favorit för mig, men alla hans insatser i år har inte varit enorma skrattfester. Om han repat sina delar under samtliga genrep skulle en duktig regissör och tv-producent ha kunnat korta, vässa och slipa till de delar som inte funkat för att se till att tv-publiken i sändningen skulle kunna få det allra bästa och roligaste, medan eventuella longörer kapades bort.

• Melodifestivalen är inte bara en tv-show. Det säljs hundratusentals biljetter till arenashowerna och nästan två tredjedelar av dem är till genrepen. Visserligen är genrepsbiljetterna lite billigare, men det beror ju också på att det är just en repetition. Igår var det långt över 10 000 personer i publiken, där många betalat 1000 kronor eller mer för sina biljetter. Och att de inte fick se hela showen, för att nån hoppas på en överraskningssuccé idag, det är verkligen fult, snålt och fattigt. Det är att lura publiken att betala för något som de sen inte får.

• Och så framför allt. Melodifestivalen må vara en lägereld som fortfarande samlar en enorm tv-publik. Men det minskar för varje år. Och det är framför allt de yngre, som SVT verkligen vill fånga, som sviker. Att visa upp mellanakter på genrepet gör att närvarande journalister uppmärksammar dem, det sprids info i traditionella och sociala medier och får ännu fler att veta vad de kan förvänta sig att få se i sändning. Det lockar fler tittare, och det måste vara viktigare än att några få känner sig snuvade på eventuella överraskningar i ett program som de redan bestämt sig för att titta på. Ingen kommer välja bort Melodifestivalen för att man redan vet vad det blir för mellanakter. Men det kan absolut lcoka fler tittare om man vet vad som komma skall.

Och dessutom: I morgon kommer det allra mesta att handla om resultatet. Det kommer inte finnas jättemycket utrymme för att uppmärksamma en häftig mellanakt. Det utrymmet finns nu, innan vi har ett resultat. Det om något borde ha fått SVT att visa upp hela showen, för den betalande publiken och närvarande journalister.

Ett undantag som funkade var när Johnny Logan dök upp 2019 och sjöng sin Hold me now för dåvarande programledaren Kodjo Akolors mamma. Ett otroligt härligt ögonblick där överraskningen för mamman var viktigare än att locka fler tittare som kunde tänkas slå på tv:n för att de fått veta om den irländska artistens gästspel på förhand.

Igår kväll undrade jag vad Lena Philipsson höll på med i sin bossanova-version av Dansa i neon, men den har verkligen växt på mig. När hon dobidoar in i kameran och inte ursäktar sig.

Det är kvällens höjdpunkt för mig.

Här i öppningen skämtade Lena Philipsson på fredagens genrep om pandemin och sa till Christer Björkman:

– Du är lika svår att bli av med som pandemin, och då har vi ändå ett vaccin nu. Men du kansek har muterat, vem vet.

Det är struket nu. SVT säger att de behövde korta programmet något, men jag tror att de bara kände att det föll fel.

Härligt för Lena att hon kan be om mer applåder när hon känner för det.

Det kan man visserligen ofta som etablerad artisst även med publik på plats…

Men jag tycker att det funkar med förinspelade applåder, för att ge lite känsla.

Medan Christer Björkman välkomnar tv-tittarna i ett förinspelat inslag fixas Lena Philipssons hår till så det ligger perfekt.

Hon öppnar hela showen med en ny singel.

Jag är lite förvånad över att man inte specialskrivit ett nummer till henne. Det här känns lite tillbakalutat och bekvämt, inte så framåt, på och fokuserat som jag hade väntat mig att Melodifestivalen skulle jobba i år.

Och där verkar både Lena Philipsson och Christer Björkman tappa bort sig i manus. Jag tror till och med att Christer Björkman försöker sig på att teaterviska nåt till Lena, med micken påslagen. Gör inte det ikväll. Ta repliken själv i stället, eller gå vidare. Tips från coachen.

Sen följer bossanova-versionen av Dansa i neon när Lena är i sitt absoluta esse. Så härligt konstigt.

Efter öppningsnumret går Lena Philipsson över i sin prata där hon säger det vi nog alla känner, att vi har längtat efter fest.

Sen presenterar hon Christer Björkman som ”schlagergeneralen” och säger att det är han som har bestämt allt som hänt i Melodifestivalen de senaste 20 åren.

Här drog hon ett pandemin-skämt under fredagens rep när hon sa till Christer:

– Du är lika svår att bli av med som pandemin, och då har vi ändå ett vaccin nu. Men du kanske har muterat vem vet.

Men det är struket nu.

Ibland ändras skämt som inte funkar hos arenapubliken. Nu behöver de lita på eget omdöme. Kanske var det lite väl magstarkt att jämföra Christer med corona.

– Lite tekniskt fix så ska vi alldeles strax köra igång, hörs studiomanne Pernilla Isedal säga och vi får se på skärmen att Lena Philipsson gör sig redo vid en mikrofon.

– Alla på plats. Vi kör om fem. Fyra…

Så slår det över till en Mello-logga och öppningen trillar igång. Christer Björkman som speaker över bilder från ett kyligt Vintersverige. Och lite ballonger.

För att gå över till Lena Philipssons öppningsnummer. Hon framför alltså sin låt ”Lära så länge man lever” som hon släppte en musikvideo till så sent som för två veckor sen.

Reklamvärdet för att få framföra en ny singel i SVT i Melodifestivalen är flera miljoner. Det är en härlig färgexplosion med pastell och neon på skärmarna, Lena i sin illrosa klänning och dansarna i färgglatt.

Det är bra att alltid ha koll på artister, låttitlar och startnummer. Det har SVT löst med den här fusklappen vid monitorn.