Nu är det dags för Mohombis första genomsjungning. Han har en spegel med sig på scenen som också är en led-skärm där hans drömkvinna dyker upp i tecknad form.

Men också han själv i olika varianter. Det är lite lite grann en variant av Måns Zelmerlöws tecknade gubbe.

Men så är det också Fredrik ”Benke” Rydman som ligger bakom numret, Benke var ju också inblandad i Måns Heroes-nummer.

I slutet av låten kommer en dansare farm bakom skärmen, den tecknade tjejen har blivit verklighet.

Mohombi sjunger bra och levererar den här låten, men jag saknar något lite extra. Det känns väldigt mörkt på scenen och jag hade velat att det skulle lyfta lite mer.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Nano känns som en stark öppning i det här startfältet. Han gör det som förväntas av honom, men har ändå utvecklats. Det är mer upptempo, ännu mer tryck i låten och ett skönt körarrangemang. Take me to church lyser ännu tydligare i den här än i Hold on, men refrängen är också starkare än andra låtar i genren.

High 15:s låt No drama låter vid den andra lyssningen ännu mer som Ace Wilders Busy doin nothing. Det är en salig blandning av genrer, och jag minns att jag inte fattade Wilders låt alls vid första genomlyssningen. Det kan hända samma sak här också. Om de lyser på scenen kan det här funka. Men just nu är jag bara ett enda enormt frågetecken.

Wiktoria Johansson utmanar sig själv med en ballad. Not with me har flera snygga passager och växer under låtens gång. Om Wiktoria övertygar på scenen kan den här bli farlig, så länge hennes publik inte förväntat sig ännu en popcountrydanslåt.

Zeana och Anis Don Demina gör svensk uy, uy, uy-pop där Zeana ska bära låten. Anis har inga saxofonpartier, istället har han två kortare inhopp med rap. Om Zeana får till charmen på scenen kan det här absolut funka på lördag. Låten har potential att bli en skolgårds-hit och går direkt att sjunga med i.

Arja Sajijonmaa gör varken en ny Högt över havet eller en ny Vad du än trodde så trodde du fel. Det är visserligen en jätteklassiskt traditionell refräng om klimatkrisen, typ, men tyvärr får nog Arja förbereda sig på att inte ta sig vidare på lördag. Jag kan inte tänka mig att det här kommer tilltala alla åldersgrupper.

Mohombi gör veckans starkaste moderna poplåt, är känslan efter andra genomlyssningen. Kan han leverera på scenen och charma tv-publiken så kan det här bli en jättehit. Men det kommer hänga på leveransen på lördag. Han får inte kännas distanserad utan måste bjuda in publiken och charma dem.

Anna Bergendahl gör en väldigt effektiv countrypop-låt där hon kommer övertyga med sin tydliga värme och röst. Det här är snyggt och enkelt, där allt hänger på att beröra och det har Anna gjort förut. Nån tyckte att den kanske var för vuxen, men jag gillar verkligen Ashes to ashes (okej, jag är väl vuxen men alltså…), jag tror att den har ett brett tilltal.

Det var uppspelningen, nu har vi alltså hört låtarna två gånger. Nu ska jag och Markus Larsson spela in tv om vad vi tycker så att ni får se det på en sajt nära er så snabbt det bara går.

Mohombi gör midtempo-pop med en hel del falsettsång i verserna, med en effektivt tjatig refräng där titeln Hello bankas in i lyssnaren.

Här finns risken att det blir för slickt och snyggt och utan utrymme att briljera och improvisera på scenen, men den här vill jag dansa till. Om den bara hade varit i lite högre tempo.

Så där ja, nu är jag installerad på mitt eget hotell och har tagit mig till året artisthotell i Göteborg och kan sätta igång med jobbet på allvar så att ni får vettiga uppdateringar om vad som händer här.

Mohombi har precis kommit till hotelelt och håller på att checka in. Han känns laddad.

– Nu finns det ingen återvända, säger han och skrattar.

Jag tycker att vi zoomar in hans keps lite snabbt. Gillar budskapet!