Molly har en klarröd kort klänning med djup urringning och ett släp kring livet.

Det här är en snygg öppning.

Sista genomsjungningen är den som bandas och artisterna får titta på i viewing room. Nu testas också det pyro som Molly ska ha i sitt nummer. Ett guldregn från ljusrampen när den hissas upp i taket.

Det här attkasta mickstativet ifrån sig känns som en klassisk rörelse i en göra slut-låt, eller en låt som handlar om att starkt gå vidare efter ett förhållande tagit slut. Minns Molly Sandén bland andra.

Molly Pettersson Hammar och Robin Stjernberg var ju ett par till sommaren 2013, och hon har sagt att hon hämtar inspiration från egna upplevelser när hon sjunger den här låten.

Molly Pettersson Hammar repar i de skor hon ska ha på sig på lördag och nu visas hennes kläder upp på galge. Röd klänning med släp som så klart ska flyga i fläktvinden.

I andra genomsjungningen testar man man ett nytt ljus på Molly Pettersson hammar, att hon börjar i en följespot.

Ah, men där kom de spelande ljuskägglorna in igen. Kanske var det bara en miss från ljusteknikerna.

Molly har bra röst, men hon håller fortfarande igen på scenen.

Men ögonblicket då hon kastar ifrån sig mickstativet är mycket attityd i. Känns som en klassisk rörelse i en låt som handlar om att gå stark ur ett förhållande.

Oj, där tar hon i rejält i sticket. Det här kan bli Mollys genombrott om hon levererar lika starkt rakt igenom på lördag.

Molly börjar ensam på scenen omgiven av ljuskäglor som lyser bakifrån fondväggen.

Hon tar det lugnt i första genomsjungen och missar några textrader.

Hon repar i ett par skyhöga röda klackskor med platåer. Gissar att det kommer vara hennes skor även på lördag. På torsdagen testar man ju gärna scenen i rätt skor.

Hon sjunger låten ensam på scenen med Carola-fläkt opererad av Masen så klart, och efter ungefär halva låten så sänks en ljusramp ner som omger henne tills gospelpartiet kommer in och en fem personer stark kör kommer fram på scenen, med Britta Bergström i centrum.

Molly Pettersson Hammars låt står sig som en av mina favoriter i första deltävlingen. det här är stark ”gå vidare efter förhållande”-låt med massor av girl power som kommer få alla att tänka på Molly Sandéns låt efter att det tagit slut med Saade, som tog henne till final. (Med tanke på att MPH varit tillsammans med en annan MF-vinnare). I’ll be fine slänger in en gospelkör i housestil i sista refrängen och då går till och med Markus Larsson igång intill mig.

Daniel Gildenlöws lågmälda ballad övertygar mig inte andra gången heller. Kanske är jag i fel stämning, men jag känner inte att texten rör mig så som jag gissar att Daniel vill att den ska göra. Kan så klart vara en helt annan känsla när vi ser honom på scenen i morgon. Anna Järvinens Porslin gick musikrecensenterna igång på för två år sen, men jag tror inte de kommer gå igång på det här lika mycket. Det känns inte lika mycket på riktigt tyvärr.

Elize Ryd och Rickard Söderbergs pampiga musikalballad är som hämtad från Eurovision och skulle nog dessutom klara sig bra i Europafinalen, men den här typen av låtar brukar i Sverige ta sig till Andra chansen och sen möjligen hamna i den nedre halvan i finalen. Men Rickards och Elizes röst funkar bra ihop på inspelningen och det kan bli en pampig iscensättning som nog kommer tilltala många på lördag. Dock troligen inte Markus Larsson…

Dolly Style låter Aqua och Victoria Silvstedt och alla sen 90-tals- och tidig 00-tals-bubbelgums-hubba-bubba-refränger du kan tänka dig. Doctor Jones, Barbie Girl, Hello Hey, You got what I want och så vidare. Men det här är glatt och kul och tramsigt och dumt på samma gång som gör att jag fnittrar åt det. Det plingar misstänkt i början av låten så jag gissar att de här tre dockorna kommer att poppa upp ur tre stora speldosor på scenen eller nåt liknande. I am Molly, I am Holly, I am Polly, Hello Hi!

Tro inte för en sekund att Behrang Miris och Victor Crones låt är något som Måns Zelmerlöw hade velat göra själv i festivalen. Det är inte alls hans stil. Men det är snyggt producerad soulig rap, med allvarlig text och snygg midtemporefräng som kommer spelas på P3 till förbannelse resten av året. Men det gäller att Behrang och Victor hittar en lite annan publik än Jalla Dansa Sawa hade för att den ska ta sig till final. Så här snyggt producerad rap/soul har vi nog inte haft i Melodifestivalen förut. Och ni kommer tro att nåt är fekl i slutet av låten. För på grund av 3-minutersregelön tar låten slut VÄLDIGT plötsligt.

Jessica Anderssons Can’t hurt me now har en effektiv balladrefräng med tydlig countrykänsla och Jessica får visa upp sina röstresurser, men det finns en risk att det här försvinner bland andra låter den här veckan. Hon kommer behöva jobba stenhårt på scenen för att få tittarna på sin sida.

Och så Saade. Jag blev väldigt förvånad över Eric Saades stilbyte till One Direction-pop med gitarrig gladkänsla. Tyvärr är refrängen vid första lyssningen inte en omedelbar hook, men det kommer ju längre in i låten man lyssnar. It’s gonna sting so bad. Möjligen är den lite generisk och inte så tydligt Eric Saade i sitt uttryck, men jag gillar de flämtade partierna som lär bjuda på en del dans också.

Första tonerna till Molly Pettersson Hammar låter väldigt mycket Weather Girls It’s raining men, men det övergår snart i en modern powerlåt i midtempo med lite, lite känsla av Gloria Gaynors I will survive i låttemat, vibbar av Whitney Houstons 90-tal och ett ganska tydligt lån av melodi från Norlie & KKV:s Tröjan du hatar. Dessutom gospelkör i sista refrängen.

Jag gillar det här jättemycket. Refrängen är effektiv, men kanske lite för mycket gayanthem. Därför finns stor risk att det här blir veckans 5:a. Det händer ju tyvärr ganska ofta låtar som är min kopp te.

Nu så, dags att värma upp Melodifestival-veckan med första avsnittet av Schlager Deluxe som ligger ute nu. Ola Salo, Gunilla Persson, Dolly Style, Rickard Söderberg, Elize Ryd, Molly Pettersson Hammar, Ronny Larsson, Daniel Paris, Carin Da Silva, Kjell Eriksson, Ellen Bergström och fullt ös!

Ombord på tåget börjar vi närma om Göteborg så småningom. Vi sitter i samma kupé som Sanna och Robin och innehållsgänget och de såg lite lätt fundersamma ut när vi alla hamnade intill varann. Nu skulle de ju inte kunna prata hemlisar.

Men vi kände ungefär likadant. Vi behövde också snacka ihop oss inför veckan, hela Aftonbladet-gänget. Men det löste sig ganska snabbt. Vi snackade bara lite mindre högt så hör ingen av oss varandra.