Foto: Robin Lorentz-Allard I första semin var Måns Zelmerlöw med i ett förinspelat inslag (som skulle verka vara live i sändningen). Nu är Molly Sandén med och önskar alla lycka till, efter sin Oscars-nominering för Husavik från Eurovision-filmen.

Det plingade till i mejlkorgen. Jag är tydligen nominerad till ett nytt gaypris, Gay-a-Moja, som delas ut på gayklubben Backdoor i slutet av september. Jag är nominerad i kategorin Årets Edina Monsoon, ni vet Jennifer Saunders karaktär i ”Helt hysteriskt”, eller ”Absolutely fabulous” som den klassiska brittiska serien heter på...

Alltså, det är klart att Molly ville vinna. Men hon hade ställt in sig på att det itne skulle bli så. Här kramar hon om Frans när klockan blivit 02:08 på efterfesten.

Samtidigt fortsätter Molly och Danny att mysa på viphyllan. För att inte vilja prata alls, så är han väldigt sugen på att synas på bild när han myser med sin fästmö…  

Men sen myste de ihop på viphyllan.

Danny och Molly kom tillsammans. Hånglade till och med på röda mattan. Men sen flydde Dannyl. Han ville verkligen inte bli intervjuad. Var kanske inte beredd på att Molly skulle avslöja att han friat till henne – två gånger.

Sången är inte helt ren för Molly idag. Hon har sjungit den här så himla bra på så många rep. Men nu är hon inte hundra procent. Så himla tråkigt. Och sluttonen, aj, aj, aj. Dessutom hamnar en av dansarna skevt så det inte ser synkroniserat ut ordentligt.

Danny står uppe i gamla greenroom där låtskrivarna presenteras och kastar en slängkyss till henne på scenen precis innan hon ska börja sjunga.

Molly Sandén sjunger väldigt bra idag och nu känns det som att alla delar sitter. Tygskynket faller som det ska, varken Molly eller dansarna trasslar in sig i det. Snyggt.

Nu är det inte Molly själv som hamnade under de fladdrande tygstyckena, som på genrepet i deltävlingen. Men väl en av hennes dansare som får tygstycket över sig. Hon ser måttligt nöjd ut efteråt.