Pernilla Anderssons scen är extremt snygg med röda draperingar som ramar in led-skärmarna i bakgrunden, flygeln, ståbasen och kristallkronorna i taket. Till det Pernilla i en svart klänning och röda skor som matchar den röda gitarren.

Efter första genomsjungningen är hon missnöjd med några kameravinklar:

– Den kändes jättekonstigt, säger hon till koreografen Mari Ryberger på scenen.

De går igenom andra vinklar och ett par kamerabyten inför nästa genomsjungning.

Hence von Zweigbergk meddelar inför Pernilla Anderssons rep att hennes make Dregen har hittat hit också. Gissar att ett gäng rockare gärna skulle se honom på scenen också.

Pernillas nummer är ett klassiskt rockpopframträdande. Hon står vid mikrofonen med sin gitarr och sjunger sin Winnerbäck-doftande visa uppbackad av sitt band som får fejkspela på sina instrument. Skönt och stabilt och en bra kontrast till ganska mycket upptempoglättigt som är med den här veckan (sånt som jag brukar gilla).

Det kan göra den här låten farlig.

I sista genomsjungningen kommer årets första pyro och det kan ju göra vem som helst lite lycklig. Även om det här var ännu mindre än Alcazars fjussande kortslutningsfräs förra året. Här är det ljuskronorna som tänds med en liten frasig eld.

Lite coolt faktiskt.

Scenkläderna visas upp på scenen. Pernilla kommer ha en svart vldigt genomskinlig klänning och musikerna svarta kostymer.

Inte förrän i morgon får vi se kläderna på artisterna.

Pernilla Andersson går fullständigt i rött. Ja inte hon då men hela numret, med röda draperingar, den stora röda mattan och ljussättningen som till och med gör så att kristallkronorna glöder i rött.

Nu rullas en jättestor röd orientalisk matta ut på scenen. I taket hänger två kristallkronor och flygel, trumset och basfiol baxas in för Pernilla Anderssons nummer. Men det tycks råda brist på trummisar.

Henric von Zweigbergk efterlyser en bland oss i publiken. Både jag och Markus Larsson tackar vänligt nej till erbjudandet.

På dagens rep använde Pernilla den gamla klänningen, men nu är det den nya på igen. Då har hon troligen guldtrosorna på sig under också.

Pontus Assarsson som varit med och skrivit Pernillas låt har tävlat i Fame Factory, därför kände ni kanske igen honom.

Han sjöng också på den allra första demon som gjordes av den här låten. Då hade den engelsk text och hette ”Bad boy Casanova”. Lovligt cheezy alltså.

Pointus själv, skäms stort för den inspelningen. Jag hoppas få höra den nån gång.

Fläkten och dansen sitter där den ska i årets enda megaschlager, men Pernilla verkar låta kören ta några av de jobbigare partierna i låten. Hon vet hur man sparar rösten utan att publiken märker nåt.

Igår fick hon sy på den nya klänningen sekunderna innan hon skulle upp på scenen för genrep. Nu har hon den första klänningen igen, den hon använde i Malmö och Örebro.