Serbiska Hurrican fortsätter att osa sex och bilkrasch och osynkad dans. Det här är väldigt härligt och återfinns i princip bara i Eurovision.

Serbiens Hurricane tar över från moderatorn och bestämmer själv vilka frågor de vill svara på.

Serbien går ut i första halvan.

Serbiska tjejtrion Hurricane har verkligen inte brytt sig om att vara synkade i dansen, linjera och få det att kännas som det hör ihop. Här är det strut-strut-pose-pose som gäller.
Och det blir ju en alldeles förträfflig olycka på scenen fyllt av röj så jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.

Moldaviens Natalia Gordienko sjunger falskt så fort hon öppnar munnen. Jisses. Det blir en fest i falsksång ikväll. Och då tillåts ändå förinspelad kör i år av corona-skäl för att minska ner antalet personer i varje delegation. Huvudstämman måste dock vara live så de som har en dubb i kulissen måste ha denne på plats. Natalia går nog dock inte att hjälpa.

Island är det svårt att skriva nåt om. Det här är ju samma framträdande som vi sett sen i går eftermiddags eftersom det är ett förinspelat från deras repetition på grund av corona. Men missa inte de sista 15 sekunderna. Alltså när låten är slut. Ja, precis då. Det är det roligaste i hela kvällen, när de byter slutpose.

Serbiska Hurricane är en något så märkligt som en underhållande trafikolycka. De är precis extra allt och lite tillpå det sätt som egentligen bara händer i Eurovision. Jag gapskrattar. Och älskar det. De är så i osynk med varandra i dansen, och i sina rörelser, inget linjerar, allt är lite skevt. Men de röjer. Det är härligt.

Georgiens Tornike Kipiani. Ja vad ska jag säga. ”Wind blow I wanna feel you”. Han sjunger. Det känns som tio minuter. Sen är det över.

Det är mycket hår när serbiska Hurrican kör sin Loco loco. På dagrepet en hel del och ännu mer nu ikväll.

Jag kan liksom inte bestämma mig för om det här är en bilkrasch på väg att hända.

Eller en supersuccé?

Men de röjer i alla fall. Med mer eller mindre lyckat resultat.

Det roddas på scenen och sen kommer Serbiens trio Hurricane in och röjer.

Det här är kul balkanpop i högt tempo.

Det är nåt speciellt med det här, när det både tar sig själv på stort allvar och samtidigt Beyoncédansar sitt allra bästa utan att riktigt nå fram. Men kul är det.

Det var mycket spektakulära klänningar så klart. Och framför allt många höga slitsar och bara ben.

Sloveniens Ana Soklic gav sig i matchen med allvarlig min.

Azerbajdzjans Efendi fluffade till det med en rosa gräddbakelse och fick lite extra hjälp på turkosa mattan för att reda ut slitsen/fallet/benen, jag vet inte riktigt.

Till slut var hon nöjd i alla fall.

Grekiska Stefania var också med i matchen.

Serbiens coola tjejtrio Hurrican gav sig självklart in i matchen också.

Men vann gjorde nog ändå Albaniens Anxhela Peristeri i den här Jessica Rabbit-inspirerade röda galaklänningen med enorm fascinator på skallen och med slits upp till midjan. Hur hon lyckades se ut så här, varenda meter av turkosa mattan är faktiskt fascinerande. När jag än såg henne hade hon den här perfekta posen. Det var som att hon flöt fram så här, med klänningen perfekt placerad på mattan.

Serbiens Nevena skulle kunna sjunga sig till final bara tack vare att hon imponerar med rösten och ser cool ut. Men jag tycker att låten är för tråkig för att ta sig nånstans. Den är väldigt klassisk balkan-Eurovision, men utan den personlighet som brukar ta den typ av låt vidare.

Serbiens Nevena Bozovic kan verkligen räknas in i kategorin som i den här tävlingen lite kärleksfullt brukar benämnas ”gapmajor”. Hon sjunger verkligen bra, och hennes låt Kruna är en klassisk Eurovision-ballad, men den sticker ut lite för lite.

Det finns snygga partier i scenshowen som lyfter det, när det uppstår en virvelvind i specialeffekterna så att det i tv-skärmarna ser ut som att hon helt sveps in i en tornado.

Serbien nu och jag blir så där härligt fnissig igen över att numret ser så absurt ut.