Varje gång Rumäniens Theodor Andrei börjar sitt nummer tämnker jag typ ”det här är väl ändå inte så dåligt som alla säger”. Jag tycker att han sjunger rätt bra och låten har ett gung som funkar på mig.

Men så kommer han till de där ylande partierna i slutet, kvinnan (hans flickvän har jag för mig) som springer in och smetar in hans bröst med färg och osynken i sången med kören som gör att det bara blir Eurovision-konstigt utan att vara kul. Och då är jag ändå enig med de som inte tycker att det är särskilt bra.

Rumäniens Theodor Andrei kör första minuten ackustiskt på scenen, eller fejkackustiskt eftersom man inte använder liveinstrument i Eurovision.

Sen sparkar låten igång ordentligt.

Han håller i alla fall tonen, till skillnad från Danmark, men det ylande partiet i slutet av låten får mig att hoppa till. Det är så märkligt och man undrar om han har ont nånstans.

Och han kanske skulle ta och putsa gitarren lite från alla kladdiga fingrar?

Och där kom det in en kvinna i guldglittrig catsuit också. Jahopp.

Artisterna hade klätt upp sig till tänderna med mer eller mindre kreativa kreationer som rätt ofta var svåra att röra sig i. Men kul och snyggt var det mesta.

Kroatiens Let 3.

Maltas The Busker.

Portugals Mimicat.

Israels Noa Kirel.

Armeniens Brunette.

Nederländernas Dion Cooper och Mia Nicolai.

Rumäniens Theodor Andrei.

Georgiens Iru.

Greklands Victor Vernicos.

Australiens The Voyager.

Tysklands Lord of the Lost.

Österrikes Teya och Selena.

Tjeckiens Vesna.