– Jag försöker hitta mitt Mello-jag, säger Timbuktu.

Lycka till säger jag.

Inget pekande finger för Timbuktu. tror han vill vara lite rock n roll minsann.

Inledningen var inte ett under av tajming, om man säger så.

Fråga mig inte vad det här är för något. Timbuktu. På ett 1700-talsslott. Sjungandes Mikael Wiehes Flickan och kråkan.

Jag gissar att ni gapar som jag gjorde igår kväll på första genrepet. Det är så bisarrt. Och pågår i en evighet. Det är liksom inte dåligt. Bara… konstigt.

Leif & Billy är humorprofiler som SVT satsar på, med en mycket ung målgrupp. Och tydligen har Melodifestivalens redaktion bestämt sig för att ett program med Timbuktu som programledare behöver lite hjälp för att locka de yngsta tittarna och behålla dem vid sändningen.

Samtidigt förbereder sig Timbuktu på scenen. I kläder från nåt 1700-talshov.

Och så ännu en obegriplig mellanakt. Om man nu vill få in soul, r n b och hiphop i Melodifestivalen så kanske man ska satsa på hits.

Men Timbuktus nya låt tillsammans med Mapei, Viva, känns inte riktigt som att någon hade röstat den vidare i Melodifestivalen direkt.

Den vävs ihop med Timbuktus mest kända hit Alla vill till himlen. Men det räcker inte. Det här hade definitivt varit sist i sin deltävling.

Efter Mustasch har Timbuktu bytt kläder igen.

– Nu känns det som att jag har landat lite. nu ska jag prova att vara mig själv, säger Timbuktu i blå skjorta och röd hatt.

Men när kameran zoomar ut så har han Jessica Anderssons tygstycken fästa kring midjan. Helt okommenterat.

Det är knäppt. Kul för den som fattar. Men leveransen finns inte riktigt där.

Efter Charlotte Perrelli har Timbuktu bytt om till hög hatt och frack.

– Jag försöker hitta mitt Mello-jag, säger han.

– Jaja, det är bra. Fortsätt med det, svarar Christer Björkman.

Manuset sitter bättre, det flyter på och känns betydligt tajtare idag. Timbuktu framstår som charmig.

– Efter 20 år av tjatande så står jag här i Mello, i 1700-talskläder. Christer Björkman vann, säger Timbuktu och öppningen är tydligt nerkortad.

Replikerna om varför han är klädd som vid ett 1700-talshov är strukna. Och framför allt, både Christer och Timbuktu kan sina manus idag.

Nu börjar repet, fortfarande med det förinspelade inslaget med Leif & Billy. Det innebär att de inte har strukit bort dem helt. Tyvärr.

Sen kommer Timbuktus öppningsnummer, där han iförd nån form av rokoko-outfit gör Mikael Wiehes proggklassiker Flickan och kråkan. Dock har han inte peruken på sig just nu, möjligen är det för att det bara är en repetition.

Det är liksom inte dåligt. Det är bara konstigt. Jag gapar även idag. Det är ett så obegripligt val för en öppning i Melodifestivalen.