Nu har jag sovit. Och hunnit vakna. Och funderat lite.

Jag säger det igen. Jag älskar ju Linda Bengtzing. Hon vet hur man underhåller en publik. det var absolut inte henne jag störde mig på i den ”mellanakt” som visades för arenapubliken under genrepet igår kväll.

Det var känslan av hur fattigt det kändes.

Sen dess har typ ett gäng personer, i och kring produktionen, hört av sig till mig och andra runt mig för att liksom försöka ”lugna mig”, med att det så klart kommer en annan mellanakt i morgon. Något med mer av en wowkänsla.

Bra så.

Men varför hålla det hemligt? Där ligger feltänket hos produtionen. För det är inte mig folk ska oroa sig för, det är tv-tittarna och arenapubliken.

Någon har uppenbarligen fått för sig att det blir bättre om tv-publiken överraskas i sändning. Och det är så klart en önskedröm för varje tv-producent, att skapa något som gör att tv-tittarna faller av stolen och sen inte kan sluta prata om det unika man fått se och uppleva.

Men jakten på det ögonblicket passar sällan i det tv-klimat vi har på 2020-talet. Och har nog inte gjort på 20 år.

Det funkade 2000.

Arja Saijonmaa, Björn Skifs, Carola, Elisabeth Andreassen, Lasse Berghagen, Lasse Holm, Lena Philipsson, Loa Falkman, Lotta Engberg & Tommy Körberg var programledare.

Tillsammans meverkade de i en numera legandarisk mellanakt där de sjöng ett stort Mello-medley, som repades in sent på natten och som bara ett fåtal inblandade personer kände till.

Det blev en supersuccé, något helt nytt och oväntat som tittarna hade längtat efter att få se och som det fortfarande pratas om bland schlager- och Eurovision-fans.

Men det var då.

Det finns tre stora anledningar till att inte hålla den typen av hemligheter och hoppas på att få överraska tv-publiken på samma sätt i Melodifestivalen när året heter 2024:

• Repetitioner och genrep är till för att anpassa och slipa på nummer, manus och regi. Björn Gustafsson är en stor favorit för mig, men alla hans insatser i år har inte varit enorma skrattfester. Om han repat sina delar under samtliga genrep skulle en duktig regissör och tv-producent ha kunnat korta, vässa och slipa till de delar som inte funkat för att se till att tv-publiken i sändningen skulle kunna få det allra bästa och roligaste, medan eventuella longörer kapades bort.

• Melodifestivalen är inte bara en tv-show. Det säljs hundratusentals biljetter till arenashowerna och nästan två tredjedelar av dem är till genrepen. Visserligen är genrepsbiljetterna lite billigare, men det beror ju också på att det är just en repetition. Igår var det långt över 10 000 personer i publiken, där många betalat 1000 kronor eller mer för sina biljetter. Och att de inte fick se hela showen, för att nån hoppas på en överraskningssuccé idag, det är verkligen fult, snålt och fattigt. Det är att lura publiken att betala för något som de sen inte får.

• Och så framför allt. Melodifestivalen må vara en lägereld som fortfarande samlar en enorm tv-publik. Men det minskar för varje år. Och det är framför allt de yngre, som SVT verkligen vill fånga, som sviker. Att visa upp mellanakter på genrepet gör att närvarande journalister uppmärksammar dem, det sprids info i traditionella och sociala medier och får ännu fler att veta vad de kan förvänta sig att få se i sändning. Det lockar fler tittare, och det måste vara viktigare än att några få känner sig snuvade på eventuella överraskningar i ett program som de redan bestämt sig för att titta på. Ingen kommer välja bort Melodifestivalen för att man redan vet vad det blir för mellanakter. Men det kan absolut lcoka fler tittare om man vet vad som komma skall.

Och dessutom: I morgon kommer det allra mesta att handla om resultatet. Det kommer inte finnas jättemycket utrymme för att uppmärksamma en häftig mellanakt. Det utrymmet finns nu, innan vi har ett resultat. Det om något borde ha fått SVT att visa upp hela showen, för den betalande publiken och närvarande journalister.

Ett undantag som funkade var när Johnny Logan dök upp 2019 och sjöng sin Hold me now för dåvarande programledaren Kodjo Akolors mamma. Ett otroligt härligt ögonblick där överraskningen för mamman var viktigare än att locka fler tittare som kunde tänkas slå på tv:n för att de fått veta om den irländska artistens gästspel på förhand.

Han är alltså inte här live ikväll. Det var han inte igår på genrepet heller.

Nu kommer en sån där märklig mellanakt igen efter den tredje duellen. Tommy Körberg som blev invald i Hall of fame förra året men inte kunde komma är plötsligt på plats och sjunger sin Stad i ljus i år istället. Framträdandet är dessutom förinspelat och görs inte live, varken igår, idag eller ikväll.

Det är extra konstigt eftersom vi redan fått se den här låten i en ny tappning som en öppningsakt tidigare i år, när Anis Don Demina och Oscar Zia gjorde den.

Det är alltid härligt att se och höra Tommy Körberg, men det finns ingen dramaturgi i det här programmet. Ingen har tänkt hur man ska bygga ett program utav alla byggstenar. Och det här är Sverige största underhållningsprogram. Det är faktiskt pinsamt att det inte görs av Sveriges bästa innehållsproducenter.

Efter tredje duellen presenteras hur Tommy Körberg valts in i Hall of fame och då kommer han också in och sjunger sin Stad i ljus.

Men det sker inte live. Det har förinspelats. Inne på scenen är det bara en tom plattform och vår fotograf messar mig, besviket:

”Han är ju inte här ju.”

Nu har genrepet dragit igång. Oscar Zia tar de första tonerna av Stad i ljus när Anis Don Demina bryter av med nån form av ska i samma stil som Vem e som oss som han tävlade med förra året.

Det är en partyöppning. Och så kommer Oscar in igen med Tommy Körbergs refräng. Det här är en kul öppning.

Plötsligt dyker Tommy Körberg upp och får låtsasvinna och göra segerpromenaden. Han har suttit i publiken och var väl på väg härifrån när han plockades upp av Henric von Zweigbergk för att agera låtsasvinnare.

Han får till och med sångfågeln av Robin Bengtsson. Men det blir David Lindgren som sjunger låtsasvinnarlåten, hans egen Shout it out.

Tidigare år har man till exempel avslutat med Carolas Evighet eller Alcazars Stay the night för att låta publiken i arenan gå härifrån med partyhumöret på topp efter genrepen. Helt rätt!

Jag fortsätter att uppdatera bloggen om det händer något under eftermidagen så klart. Så häng med här bara.

Det är ju svårt att säga nåt annat än att de här gubbarna levererar när de står på scenen. Jäklar vilken röst Tommy Körberg har! Får se om Robin klarar av att sjunga kalsipperna av honom även i dag.

”För den som sjunger schlager, ska inte vara mager” är en av textraderna när gubb-fyran intar scenen.

Men Tommy Körberg har en pipa och en utstrålning som är makalöst oslagbar i Sverige.

Och när han spänner ögonen i kameran går det inte att värja sig. Man sjunger med per automatik. Trots att det är en riktigt dålig låt. Med en trist text som Henrik Dorsin borde skämmas för.

– Om ni bara kan hålla käft där uppe på scenen och koncentrera er lite så kan vi köra igenom låten en gång till snart.

Henric von Zweigbergk ryter ifrån. Men så fort han har sagt det skrattar han.

De är ju inte de fyra lättaste herrarna att arbeta med, Tommy Körberg, Johan Rabaeus, Mats Ronander och Claes Malmberg.

I sista genomsjungningen kopplas glittret in. det singlar ner över publiken på främre parkett under slutet av låten.

Och Tommy kan inte låta bli att skratta till i micken när han står mitt i glittret.

– Ska det regna så in i helvete? frågar han efteråt i micken.