Men jag kan bjuda på en liten glädjestund från Tusse efter att han tagit sig vidare till finalen sent igår natt. När det var min tur att intervjua honom efteråt bjöd han på en liten sång-och-dans. Till mig!
Visa det här inlägget på Instagram
Tusse börjar med att rätta till sin svenska flagga så att den ligger rätt för kamerorna.
Och han passar också på att visa sina kläder:
– Jag måste visa min putfit, säger han och skrattar.
– Vi blev som galna. Det var tortyr att vänta, säger Tusse om att få vänta till sjunde land.
– Vårt buskap som vi har. Första gången jag hörde låten blev jag blåst av stolen av hur man kan förena folk genom en låt och det är den här låten det är. Jag är här för att säga att min röst räknas, att din röst räkanas att alla våras röster räknas.
jag är så lycklig över att Sverige är i final igen, jag svek dem inte!
Tusse drar andra halvan.
Nu sitter jag och väntar på att presskonferensen ska börja. I vanliga fall brukar alla tio finalister komma in samtidigt och sitta tillsammans på podiet, men på grund av corona ska det bli lite annorlunda i år.
Artisterna ska komma en och en till den här presskonferensen istället för alla på en gång, därför blir det tyvärr en väldigt kort sejour med Tusse här inne när han väl kommer, och antagligen kommer de i samma ordning som de ropades upp.
Vanligen brukar det ställas en fråga från internationell press och en från det egna landets press, så vi får se om jag får ställa nån fråga. Annars kommer vi att träffa Tusse efteråt och göra en egen intervju med honom.
Det som också kommer hända är att varje deltagare kommer att dra från en skål och få veta om man kommer få ett startnummer i den första halvan eller andra halvan av finalen. Det brukar anses vara bättre att starta i den andra halvan. Men inte nödvändigtvis. Måns vann trots att han startade i den första halvan.
Tusse nu.
Ögonen glittrar. Det här börjar bra. Rösten håller snyggt. Och dansarnas entré när de blixtrar in i stroboskopljus är snygg. även om det är samma effekt som John Lundvik använde på The Mamas.
Kanske är några tv-bilder ändå för långt bort, så Tusse och dansarna försvinner på en enorm scen. Där tycker jag att man borde försöka gå in närmare om han tar sig vidare till finalen.
Och det blir några rejäla kameramissar. Var är hans stamp i golvet? hallå! Och en steadicam-fotograf som slaskade i bild. Var det du, Antonsson? (En av våra svenska stedicam-fotografer som alltid gör Mello är här och jobbar!)
Publiken i arenan tycks i alla fall vara med på noterna, de jublar.
Och det går inte att ta miste på Tusses energi på scenen. Visst är rösten lite ansträngd i några ”Can you hear them” på slutet, men jag tydker att han sätter det. Det här behöver han inte skämmas för.
Och jag kan inte tänka mig att vi inte går till final!
Vänta, vi måste nog ta den där bilden en gång till.
Ser ni vad jag såg? Japp, Tusses tofflor. Alltså, jag vet inte ens… vad ska man säga. Badtofflor i nåt superfluffigt material med färgglada ränder.
Tusse kan nog ta på sig i princip vad som helst och alltid se topp-stylad ut. Sjukt. Sånt som gör en annan avis, ju.
Jag såg till att få en bild på Tusse tillsammans med Lars Säfsund, också för många känd som ”kör i kuliss”. Han körar med svensk-teamet och var med under Mello också. Det var han som fortsatte sjunga när Anton Ewald slutade, om ni minns den episoden.
De ingår i samma bubbla och framför allt samma ”mini-bubbla” så en snabb bild på det här avståndet räknas som helt enligt alla regler.
Tidigare har Eurovision haft som krav att kören måste vara med på scenen och då har många länder ställt sin kör så långt ut på scenkanten att de aldrig ens synts i tv-bilderna.
I år, när man också tillåtit förinspelad kör har Eurovision också ordnat så att ”kör i kuliss” kan bli ett uttryck även här. Alla vars kör inte är en del av scenshowen kan låta dem sjunga i en liten mörk låda vid sidan av scenen. Där kan de se framförandet på videskärmar och har bra ljud i lurar så de verkligen kan komma helt rätt i sången.
Jag sprang på Tusse och delar av svensk-teamet här i Ahoy arena. De hade precis käkat lite middag och varnade oss för falafelburgaren.
– Den är lika torr som min managers humor, sa Tusse.
Hans manager skrattade inte. Jo då. Lite.
Och är ni förvånade över att Tusse lyckades få till ett gäng poser på ungefär 15 sekunder?
Han är verkligen på bra humör och kändes taggad inför kvällen. Bra att han blir av med lite överskottsenergi också så han inte blir övertänd ikväll. Men det blev han ju inte under hela Melodifestivalen så varför skulle det hända ikväll? Säger jag och tänker att jag måste hitta en träbit att ta tag i.
Tusse nu. De lite för nervösa skakningarna på huvudet är borta nu i första textraderna, utan visar mer hur Tusse har feeling. Igår kväll märktes det att nerverna verkligen var på spänn.
Kören blixtrar in rätt i ljuset och jag tycker att Tusse ligger bra i sången, möjligen håller han igen lite nu. Och det är rätt, det här repet är bara för att kolla att allt är som det ska. Det är ikväll som det gäller.
Tusses Can your here them-rop är möjligen lite ansträngda och när han ropar ”Let’s go, Europe!” är det med lite hest skrovel i rösten, men jag tycker inte att det påverkar resultatet.
Och Tusse ser väldigt nöjd ut när han sjungit klart. Det här var ett bra rep, tryggt och säkert, jag såg inget som jag reagerade på skulle vara fel och att hålla igen lite på det här repet borgar för att han kommer kunna köra för fullt ikväll.
Snyggt, Tusse!