Här är förresten kedjorna i Victor Crones scenkläder som måste placeras helt rätt för att det inte ska se galet ut när han ligger ner i första delen av numret.

Jag tänker att det är dumt att ha såna detaljer i kläderna som gör att stylisten måste pilla i en evighet för att få det helt rätt innan Victor får börja sjunga…

Victor Crone ligger ner hela vägen genom halva första refrängen.

Öppningsbilden på tv-skärmarna ser inte klok ut, här måste de hitta en vinkel där Crone inte tittar snett nedåt i ett så där galet grodperspektiv där man ser ut som alla tjockiskinder i världen samlats på ens egen haka.

Själva effekten är ursnygg, där Victor ser ut att svepas in i vatten som inte blöter ner honom.

När han väl reser sig upp rör han på sig betydligt mer än vi sett honom göra förut, varken i Mello 2015 eller i Eurovision för Estland förra året.

I första genomsjungningen ser det nästan överdrivet ut och han känns inte helt bekväm i studsandet på scenen. Här gäller det att han hittar rätt balans för att få igenom låtens glädje i rutan utan att kännas antingen stelt obekväm, eller fullständigt övertänd.

Sången är inte heller helt ren i första genomsjungningen.

Victor Crone ska ligga i en väldigt exakt position på scenen. Därför tar det lite tid innan han får göra sin första genomsjungning.

Men skärmarna visar hur det är tänkt att det ska se ut när allt funkar. Victor ska alltså sjunga liggandes medan vatten ser ut att rinna ner, men vika av från hans kropp ohc hålla honom torr.

Mycket detaljrikt här också med Victors kläder och några kedjor som ska ligga exakt rätt på hans kropp, så att det ser ut som att han står upp så klart.

Efter en kort kaffepaus för SVT:s personal är det snart dags för Victor Crones första genomsjungning. Och på scenen projiceras en femkant i grönt där en mycket tydlig skugga syns.

Frida Öhrn, William Stridh, Nanne Grönvall och Victor Crone är de första fyra artisterna i veckans tävling och presenteras först när presskonferensen drar igång.

Nu får vi höra alla låtar en andra gång. Jag uppdaterar det här inlägget vartefter vi får höra låten.

Frida Öhrns We are one är snygg arenacountry och att hon kan sjunga vet vi som varit med förr. Det här kan bli ett litet sologenombrott för henne och henens härligt raspiga röst, lite Bonnie Tyler-light kommer fram tydligt här.

William Stridhs Molnljus är den typ av svensk textbaserad pojkpop som ännu inte lyckats få fäste i Melodifestivalen trots att Danny, Hov1 och Emil Assergård fått stora hits i den verkliga världen. Jag lär lägga den på min spellista när den släpps, men samtidigt är den här låten så sockersöt att det får mig att tänka på Ted Gärdestads allra mest oskylida kärlekstexter som han spelade in 14-åring.

Nanne Grönvalls Carpool karaoke kommer nästan som en väckarklocka och man vet direkt att det är Nanne, när låten kryddats med så många Nanne-woah att det nästan blir parodi. Det är en väldigt trallig dansbandsrefräng enligt formulär 1A, fyllt med lekfullhet som Nanne gjort till sitt signum, Det blir nästan för banalt vid uppspelningen, men jag ser fram emot scenshowen.

Victor Crones Storm Troubled waters börjar lugnare än Frida Öhrns öppning, men det här kommer igång snyggt under refrängen som är tydlig Avicii-arenapop. Det här lär få med sig arenapubliken.

Ellen Benediktsons och Simon Peyrons Surface är en stämningsfull och snyggt producerad balladduett som börjar till enkelt pianokomp, var och en för sig, innan de tar sticket tillsammans. Och sen går över i refrängen. Det är väldigt tydligt gjort utifrån att Shallow blivit en enorm hit.

Jakob Karlbergs Om du tror att jag saknar dig tar vid efter Stridhs sockersötade romans tar slut och puberteten tagit över. Ett lite poppigare och direktare driv, men jag oroar mig för att falsetterna i refrängen kan bli knepiga på scenen.

Hanna Ferms Brave är Eurovisionpop med härligt kul och oväntade woohoo-inslag i hooken och ladidadida-inslag. Jag tror att de internationella fansen kan gå igång på det här. Det är snyggt och smart utan att bli svårt eller otillgängligt. Jag är dock inte vält av stolen.

Där har vi fått höra alla låtar två gånger. Nu ska jag ta med mig Markus Larsson och spela in tv med honom så ni får höra vad han tycker också.

Victor Crone missar inte chansen att namndroppa sin egen Eurovision-hit från Estland förra året, tidigt i första versen kommer titeln ”Storm”.

Det här är effektiv arenapop à la Coldplay med samma smarta lättcountry som Avicii gjorde framgångsrikt i hela världen. Och gitarrkomp så klart.

Troubled waters är en tydlig uppföljare till Storm utan att bli en upprepning. Det här är effektiv arenapop som kan bli väldigt tydligt på scenen.

Victor Crone håller tonen genom låten, bara en liten liten kråka i slutet. Men tv-produktionen missar massor av kamerabyten, så Victor ser ut att vara vilsen på scenen.

Det är lite varannan gång för Victor Crone nu när det gäller tonerna. Igår kväll på det viktgia juryrepet gick det bra, nu är det igen lite mer svajigt när han har svårt att ta de hög tonerna.

Men dagens rep har ju inget med avgörandet att göra. han kanske behöver den där extra nerven som det innebär med direktsändning och att veta att det är tävling, för att helt få till det.

Estland och Victor Crone nu. Och nu sitter ju tonerna där igen. Bra där! Han sejfar på några ställen, men det är bättre än att han sjunger falskt inför juryn, för sånt brukar kunna straffa sig.

Bild från dagrepet.