Alltså, vad är det med mig och glädjetårar egentligen??? I söndags satt jag och lipade till Mästarnas mästare när man fick se tillbakablickar ifrån mästarnas karriärer!

Jag har alltid varit en blödig person (ni som såg när jag vann let’s dance tillsammans med Magnus Samuelsson vet vad jag menar), men det här med att jag gråter vid fantastiska prestationer, det skrämmer mig lite. Jag har ju jobbat så hårt med att just prestationer inte ska vara det viktiga i livet. Men uppenbarligen är det något med dessa ögonblick som verkligen berör mig.

Jag gråter lätt vid andra tillfällen också, men ändå!

Hur är du? När gråter du?

Kramar lipsillen:-)