Heej!

Året 2014 har hittills varit ett fantastiskt träningsår och jag har utmanat mig själv på så många vis! Jag har övervunnit hinder, uppnått mål, testat gränser och verkligen insett att ingenting är omöjligt.

Min största mentala utmaning detta år var definitivt att springa TOUGH VIKING loppet…men jag gjorde det och vad kul det var!!!

Även om jag var så rädd så att jag ville kräkas innan så var det värt varenda sekund!

Att jag sedan verkligen kunde springa Göteborgsvarvet trots tidigare problem med knän var en magisk känsla. Nu vänder det liksom!

Men den största utvecklingen har ändå varit på styrkefronten. Jag har verkligen blivit starkare i och med CrossFiten. Att börja träna i en CrossFit-box är nog något av det bästa och roligaste jag gjort. Häromdagen körde jag thrusters med 30 kg (rekommenderad vikt) under hela woden! För ett halvår sedan kämpade jag med 20 kg…

Jag gjorde även min första strikta pullup i år! Den känslan…började nästan gråta!

Känslan av att bli starkare och utmana sig själv är enorm! Jag är så tacksam…

Kram Annika

En sann dröm gick igår i uppfyllelse! Jag kunde springa Göteborgsvarvet! Vilken mäktig känsla.

För 10 år sedan skulle jag springa men skadade mig precis innan loppet. För 1 år sedan kunde jag knappt springa 5 km utan att få ont i mitt knä. När stadsmissionen ringde mig i höstas och frågade om jag ville vara deras ambassadör för Göteborgsvarvet så svarade jag ”jag vill inget hellre, men jag måste få hjälp”. Då fick jag kontakt med Tommy på Tingets idrottsskador & osteopati och utan hans hjälp hade jag aldrig klarat detta! Jag är såååå tacksam!

Konditionsmässigt var det faktiskt en ren baggis:-) men efter 18 km hade det kunnat räcka. Mina ben blev sååå tunga så sista 3 km sprang jag på ren vilja.

Första milen av loppet var helt fantastisk! Jag tog det jättelugnt och jag njöt av alla hejarop längs vägen. STORT TACK till alla som hejade och ropade mitt namn!!!

Idag har jag stum som satan i benen, men går med ett leende på läpparna…jag gjorde det!!!

Kramar Annika

Dagen D är här…dagen jag väntat på så länge! Idag springer jag Göteborgsvarvet.

Det är första gången i mitt liv jag springer Gbg-varvet och ska jag vara ärlig så trodde jag ett tag att jag inte skulle kunna springa. Knät har krånglat, foten likaså, men så sent som igår bestämde jag tillsammans med min osteopat att jag skulle springa! Jag kommer att starta, men jag kommer också att bryta om det behövs.
Jag springer inte för någon särskild tid. Jag vill bara genomföra loppet! Bara det är en utmaning för mig, att inte springa för en viss tid:-)

Detta blir spännande! Wish me luck…

Kram Annika

Kära vänner!

Den känslan som kommer att infinna sig om jag klarar att ta mig igenom Göteborgsvarvet den 17 maj kommer att vara obeskrivlig!

Det handlar inte om att jag inte har tillräckligt bra kondition. Jag vet att jag orkar! Nej, det handlar om att mina ben och knän ska ”palla” med belastningen som det innebär att springa 2,1 mil…

I höstas kunde jag inte springa 5 km utan att få ont i mitt knä, men efter hjälp från min fantastiska osteopat Tommy så sprang jag idag för första gången 16 km!!! Känner mig överlycklig, men mycket stum i benen.

Om ca 1 månad är det dags. Det pirrar i min mage…ska det gå?

Kram Annika

Hej!

Som ni vet så är min ambition att kunna springa Göteborgsvarvet för Stadsmissionen 2014. Och kära vänner, det går verkligen framåt!

Har gått hos Tommy ca 5 ggr nu och jag känner otroligt stor skillnad redan på mitt knä när jag springer!

Idag kunde jag springa 8 km i Skatås utan smärta i knät – DET är framsteg! Hurra!!!

Kram Annika

Vänner!

Idag har jag haft möte med Anette på Stadsmissionen, som jag ska springa Göteborgsvarvet för!

Det var ett mycket känslosamt möte där Anette berättade om deras fantastiska verksamhet, men även hur många i samhället far illa.
Jag fick bl.a se ett filmklipp om en pojke som vaknar upp i sitt hem fyllt med spritflaskor och en avdäckad förälder i soffan. Han sätter sig i soffan och sätter på tv:n och man hör ”God jul allihopa! Ta någon du håller nära i handen…”
Åh, då brast det för mig! Tårarna bara rann och jag blev så berörd…

Tänk vad många barn och ungdomar det finns som far illa och inte själva kan påverka sin situation och tänk vad dåligt samvete man får när man själv gnäller över småsaker.
Glöm aldrig att vara tacksam för det du har!

Kram Annika

Ja, du läste rätt! ”Konstigt, jag trodde att hon hade problem med sitt knä och inte kunde springa långa sträckor?!”, kanske någon tänker…och det är helt riktigt! Men jag har som ambition att göra det iaf!

Jag kommer att springa för Stadmissionen och för barnens skull! Vill du också göra det? Gå in på Stadsmissionen och anmäl dig!

Hur ska detta gå med mitt knä? Jo, jag kommer att ta hjälp av en av de bästa inom idrottsskador – Tommy Tingets som bl.a arbetat med Frölunda Hockey!
Så här skriver Henrik Lundqvist om Tommy:

”Jag har fått mycket hjälp och goda råd från Tommy under mina år som spelare i Frölunda Indians. Vet att jag alltid kan få hans tips, råd och hjälp när jag är i stan.”

Och nu är det min tur! Wish me luck!!!

Kram Annika

Hej!

Vi satt och picknickade i slottskogen i strålande väder i samband med Göteborgsvarvet och helt plötsligt bara öppnade sig himlen med VÄRLDENS ösregn!

Jag är helt pisseblöt nu! Det var den picknicken liksom:-)

Kram