Kära vänner!

Igår observerade jag eller kanske snarare upplevde jag något intressant. Något som jag önskar att jag kunde förklara varför, men inte riktigt kan. Jag ska göra ett försök i alla fall!

Jag har tidigare alltid varit en ”allt eller inget person”. Jag har t.ex. inte kunnat ta bara 1 kaka på ett kakbord, utan snarare har jag velat ha kanske 10 st! Jag har alltid beundrat människor som kunnat nöja sig med ”lagom” mycket av allt det goda. För några år sedan försvann det, eller närmare bestämt för 2 år sedan då min lille son föddes. Varför då? Detta är min teori kring det hela:

Tidigare åt jag otroligt strikt under alla dagar utom en som var en så kallad ”ätardag”. Men denna ätardag gick då till överdrift och jag fullständigt tjoffade i mig allt jag hade längtat efter under veckan. Ingen balans alls…

Nu äter jag istället när jag är sugen på saker och bara den vetskapen får mig lugnare. Så fort jag sätter upp förbud så blir jag mer sugen och kan inte riktigt hålla balansen. Så ett av mina knep är INGA FÖRBUD! Då blir ju saker inte lika frestande heller. Oftast blir det ändå så att veckodagarna är ganska strikta och helgerna lite mer tillåtande, men jag har inte bara en ätardag längre.

En annan sak är att jag idag kan tänka på konsekvenserna mer än tidigare. Hur mår jag egentligen efter att ha proppat i mig 10 kakor jämfört med 1 kaka? Är den tillfälliga tillfredsställelsen av att äta 10 kakor viktigare än hur jag mår efteråt? Nej, det är den inte!

Igår föreläste jag om Glädje för ett kvinnligt nätverk i Borås. I fikapausen bjöds det på diverse godsaker och jag tog en liten bit morotskaka och njöt av den. Mer än så behövde jag inte för att bli tillfredsställd. Det var en otroligt skön känsla! Jag har gjort framsteg.

Hur är du? Berätta!

Kram Annika