Häromdagen skrev min man Michael ett inlägg som jag gärna skulle vilja dela med mig av, för detta är något jag verkligen håller med om! Att stå på vågen dag ut och dag in är något som bara skapar frustration, och vet ni? Jag har inte vägt mig på flera år! Jag vet faktiskt inte om jag väger över eller under 60 kg?! Och jag bryr mig inte heller! Läs det här…

Att äga sin vikt.
När jag frågar min fru vad för bil hennes väninna har köpt och hon svarar: En röd bil….
Då får jag lika mycket information som när en person berättar vad han/hon väger. Alldeles för många mål sätts upp efter vilken siffra som vågen visar.

Vi vet att muskler väger och att måttbandet är ett bättre mätredskap men ändå så är det så ofta som denna siffran avgör vilken form vi är i.
Själv har jag varit överviktig enligt BMI sedan 19-års ålder och att man fortfarande mäter efter den metoden känns lite lustigt då det blir missvisande för många som tränar.

Att äga sin vikt tycker jag är en grymt bra målsättning. Att kunna springa med, hoppa med, lyfta, pressa (osv) sin vikt är vad det handlar om.
Att skala av sekunder per/KM, addera repetitioner på övningar och öka sin kroppskontroll är så mycket mer relevant och så mycket sundare än att räkna ner vikten på vågen.

/Michael Hansson Sjöö